Vad driver förändring?

Utveckling är ordet man vanligtvis använder när man talar om det som egentligen bör benämnas i termer av förändring. Förändring är neutralt, utveckling normativt. För är det alldeles säkert att satsningar på militären (se här) är positivt, vilket ordet utveckling väl får sägas indikera? Långt ifrån, hävdar jag. Den aspekten av samhället är intressant, men det var inte vad jag hade i åtanke för dagens bloggpost. Frågan jag vill ägna mig åt är, vad driver förändringen, eller utvecklingen om man så vill?


För detta ändamål riktar jag blicken ”bakåt”, närmare bestämt 50 år tillbaka i tiden. Denna vecka, 1961, hände tydligen mycket. Och händelserna har med förändring att göra, och med frågan om vad som driver förändring.

Idag är det till exempel exakt 50 år sedan Juri Gagarin blev den förste människan att lämna, inte bara jordens yta, utan även dess atmosfär. 108 minuter befann han sig ute i rymden. Ett varv runt jorden färdades han. Och detta fick den Amerikanske presidenten John F Kennedy att utfästa löftet om att USA innan sextiotalets utgång skulle ha placerat en människa (amerikan) på månen. Kalla kriget är för länge sedan över, men förändringarna som det medförde lever vi med ännu.

Rymdkapplöpningen och kapprustningarna som det kalla kriget resulterade i kan man säga mycket om, och det har jag också gjort på Flyktlinjer (se här). Men det jag tänker på specifikt, här och nu. Det är dess förmåga att driva förändring. Nöden är uppfinningarnas moder brukar man säga, och aldrig är nöden så stor som när man står inför hotet att bli attackerad av en främmande makt. Många är också de uppfinningar som såg världens ljus under det andra världskriget (exempel?).

Det intressanta med rymden som förändringsmotor är att det är ett visionärt projekt som formulerats så att säga positivt, i kraft av sig självt. Även om rymdkapplöpningen är ett direkt resultat av kriget, och även om det skedde i kamp med Ryssarna, så är visionen om att placera en människa på månen fredlig och dess syfte var att glänsa. När den formulerades var den minst sagt grandios. Visionen andades tro på mänskligheten, tillförsikt inför framtiden och en häpnadsväckande vilja till uppoffringar.

När jag växte upp på 1970-talet fanns en hel del av denna optimism kvar, men den mattades betydligt efter oljekriser, kärnkraftskatastrofer och hotet mot miljön. Science-Fiction skildringarna förändrades i samma veva från att vara kliniskt rena (se till exempel Månbas Alpha), till att bli skitiga (tänker på Blade Runner och Alien).

Vad driver förändring? Är det visioner, eller är det yttre hot? Är det vilja, eller tvång? Varken eller blir mitt svar, eller möjligen både och. Det är sammanhang, komplexa helheter som ger upphov till konsekvenser. Så bör man se på utveckling/förändring. Individer driver aldrig utveckling, även om de själva gärna vill tro det. Och även om det finns individer med mer makt och inflytande än andra (jämför Wallenberg). Skillnaderna mellan individer kan sticka i ögonen och de kan tyckas markanta, men i själva verket väger individer lätt som fjädrar i det större sammanhanget, vilket händelserna i och runt SAAB visar (se här och här).

Visionerna är därför intressanta. För de kan, om bara tillräckligt många aktörer hoppar på tåget, köper idén och tar till sig det önskvärda i just den förändringen, driva utveckling (och här syftar jag på positiva förändringar). Förändring är världens och kulturens konstant. Oavsett vad som händer vet vi att allt kommer att förändras. Även det som är det samma kräver förändring. Att hålla fast vid det gamla är också en handling.

Vilka visioner har vi idag? Och hur har visionerna förändrats över tid? Om det kan man läsa i en artikel i Svenska Dagbladet, om reklamtävlingen Guldägget som i veckan firar 50-års jubileum. Tävlingens historia kan läsas som en historia över den aspekt av mänsklighetens förändring som människan själv har ett visst inflytande över. Vad har vi velat genom tiderna? Vad har vi önskat? Och var står vi idag?

Två ord beskriver i artikeln varje årtionde. Uppräkningen ser ut som följer, och inom parentes finns mina reflektioner):

1960-tal: Kreativ revolution … (En spännande tid som svämmade över av innovationer och framsteg på alla plan, både tekniskt, ekonomiskt och socialt).

1970-tal: Lysande upplysning … (En tid av konsolidering, bostadsbyggande och av oro och begynnande krismedvetande).

1980-tal: Varumärket ett eget kapital … (Ekonomin hamnar allt mer i fokus).

1990-tal: På väg in i en ny tid … (Drömmar om vad som skall hända på andra sidan millenniet väcker en del visioner, men detta är också en tid av finanskris, bostadsbubblor och klimathot)

2000-tal: Identiteten framför allt …

Vår egen tid, sedd i ljuset av dessa glimtar av svunna decenniers visioner, hur står den sig, och vad kännetecknas den av? För både samhället, företagen och individerna är det yta och kortsiktighet som gäller (se här, här och här). Visionen handlar ofta om att någon annan skall ta hand om problemen (tänk på RUT avdrag, till exempel). Ansvar som kan förskjutas till andra förskjuts till andra (och här kan läsaren själv fylla i med egna exempel. Kommentarer tas som vanligt emot, tacksamt!). Varumärken, som tävlingen Guldägget handlar om, skapas idag innan det finns varor att koppla dem till. Björn Borg är bara ett exempel på det. Jag ser det som det yttersta exemplet på ytans makt!

Det säger något, även om det inte är sanningen om samtiden. Visioner driver alltid, i en eller annan bemärkelse, förändring. Men bara undantagsvis är det medvetet formulerade visioner som tillåts styra. Regeln är att visionerna är dolda, och just därför verkningsfulla.

Visionen som driver Flyktlinjer, det är visionen om att fler skal inse sin del i världens blivande. Att många skall reflektera över sin roll i den förändring som ger upphov till dagens samhälle. Genom att visa på exempel på kritiskt tänkande, genom att peka på konsekvenser av det som tas för givet av det stora flertalet, vill jag visa att en annan värld är möjlig. Om tillräckligt många vill, kan förändring styras. Som enskilda individer står vi maktlösa, men tillsammans utgör vi en kraft. Om vi bara kan enas om en vision som omfattar många och som folket som helhet ställer sig bakom.

Kulturvetenskap handlar om det. Att visa på människans roll i världens blivande. Förändring drivs av allt och alla, sammantaget. Kultur = förändring. Inser man det öppnar sig stora möjligheter att förstå världen. Som sagt, kulturvetenskap är viktigt!

Det finns anledning att återkomma till detta!