torsdag 14 april 2011

Alkohol och droger? En kulturvetenskaplig förklaring

Vad är alkohol och droger, egentligen? Och hur blir substanserna allt det som de förknippas med? Genom att formulera frågeställningen på det sättet placeras görande i fokus. Kultur finns som sagt inte, det är en process i ständig tillblivelse vilken inbegriper alkoholen och drogerna.

Det slentrianmässiga svaret på den inledande frågan är att alkohol är en substans med den kemiska beteckningen C2H5OH, vilket naturligtvis är helt korrekt. Samtidigt är det en hänsynslös förenkling av en högst komplex frågeställning. För om det vore så att svaret på drogfrågan tillfredställande kunde besvaras med namnet på den molekyl som substansen består av, då skulle det inte finnas några problem.

Alla har någon gång träffat personer som genomgått personlighetsförändring på grund av alkohol. Det är ett exempel så gott som något på alkoholens förmåga att göra skillnad inom ett kulturellt sammanhang. Alkoholen i sig uppvisar dessutom en fantastisk förmåga att nå spridning i rummet. Alkoholen som aktör betraktad har, genom att ingå i en rad olika föreningar, kommit att anpassas till snart sagt alla typer av smakriktningar.

Campari som är bitter är en ytterlighet och den sockerstinna bananlikören en annan. Glögg dricker man varm och Jägermeister iskall. Öl finns i en massa olika alkoholstyrkor och smakvarianter i den svagare delen av registret och Stroh rom med sina 80 % finns i den starkare änden. Däremellan finns en uppsjö av varianter på temat vin. Enkla lantviner säljs till ett lågt pris och förpackas företrädelsevis i så kallade bag-in-box. Men vin kan också, genom att lagras på ekfat i exklusiva franska slottskällare, betinga ett i princip hur högt pris som helst. Genom att blandas med humle, malt och källvatten når alkoholen spridning hos vissa kategorier av människor, och genom att ingå förening med druvsaft attraheras andra grupper. Öl, vin och starksprit har emellertid den egenheten att dess smak inte är direkt tillgänglig för alla, vilket innebär ett initialt motstånd. Men när man väl lärt sig uppskatta smaken finns ett i det närmaste oändligt utbud att välja från. Om man till detta lägger det populära fenomenet alkoläsk och söta cidervarianter visar alkoholen sin exceptionella förmåga att nå spridning, för i dessa produkter finns inget som helst inneboende motstånd. Alkoläsk och cider smakar samma som de alkoholfria varianterna av samma drycker som säljs i livsmedelsaffärerna.

Betraktat på detta sätt kan man inte annat än imponeras av aktören alkohols spridningsförmåga. Den som gillade alkoholfri cider som barn kan enkelt byta ut denna till en variant med alkohol, utan att behöva utveckla smakpreferenserna nämnvärt, och när man väl lärt sig uppskatta alkoholens verkningar är det enkelt att söka sig vidare. Det varierade utbudet gör också att det finns en alkoholsort för alla typer av humör och stämningar liksom för alla tillfällen. Sådana aspekter av alkoholen både kan och bör uppmärksammas mycket mer än vad som är fallet idag.

Olika smakvariationer av alkoholhaltiga drycker är nu inte det enda sättet för aktören alkohol att nå spridning i rummet. Det på senare år allt populärare fenomenet single malt är en annan ”strategi” med samma resultat. Genom att man tidigare lade sig vinn om att whiskyn skulle smaka på samma sätt varje år och därför blandade olika sorter av single malt och tappade resultatet på flaska begränsades utbudet av förklarliga skäl. Men genom att tappa varje single malt whisky på en egen flaska mångdubblas utbudet av sorter i ett slag. Oavsett vilka intentioner producenterna har och oberoende av vilken aktör i nätverket som utför de praktiskt nödvändiga handlingarna, så blir resultatet av operationerna att förekomsten av alkohol ökar i sammanhanget som allt och alla delar.

Men alkohol och droger existerar inte bara i form av drycker och sinnespåverkande substanser. Var man än rör sig i det offentliga rummet i Sverige stöter man på alkohol, i en eller annan form. Alkohol finns i princip överallt, inte bara på krogen och på systembolaget, utan även i Pressbyråns tidningshylla, i bokhandeln, resebranschen och på bio där filmer med alkohol- och drogrelaterad handling är vanliga. Pressbyrån, TV-soffan och biografsalongen är några av alla de platser och sammanhang där alkohol och droger så att säga laddas med kulturella innebörder och skillnaden mellan de olika framträdelseformerna är ingen artskillnad utan en gradskillnad.

Alkohol och droger blir med en sådan förståelse sammanhållna fenomen bestående av både immateriella och materiella aspekter. Det populärkulturella fenomenet rockbiografier blir därför högintressant att analysera om nan vill fördjupa förståelsen för vad alkohol ock doger är, eller blir. Rockbiografier är en bokgenre som i det närmaste exploderat på senare år, inte minst efter försäljningsframgångarna med boken The Dirt som handlar om rockgruppen Mötley Crüe. Om man lyfter ut passagerna och berättelserna som har med alkohol och droger att göra hade detta inte blivit mycket till bok. (Om man dessutom lyft ut alla sexistiska skildringar av kvinnor återstår nästan ingenting). Boken The Dirt är inte en isolerad företeelse, tvärt om öppnar sig här en närmast outtömlig källa att hämta empiri från för att fördjupa förståelsen för alkoholens och drogernas immateriella aspekter, dess kulturella innebörder.

Lejonparten av rockbiografierna på bokmarknaden handlar om en speciell kategori av artister, nämligen de som levt mest utsvävande och som varit kända för att vara mest notoriska ifråga om alkohol och droger (och sex). Det blir därför uppenbart att drogbeskrivningar hjälper till att sälja böcker, och att böcker kanaliserar begär efter alkohol och droger.

Förhållningssättet till droger som beskrivs i böckerna brukar förknippas med manlighet, men det finns också böcker om kvinnor. Talande nog är att de enda tre biografierna om kvinnliga artister som jag funnit (fast det bör påpekas att några anspråk inte reses på att ha hittat allt som finns, bara ett signifikant urval) handlar om Billie Holiday, Edith Piaf och Janis Joplin, vilka alla är kända för sitt bruk av alkohol och droger. Det finns även böcker om svenska artister, eller det finns i alla fall en bok, som talande nog handlar om Sveriges kanske tydligaste motsvarighet till de internationella rockikoner som presenterats ovan, Freddie Wadling. Berättelserna om droger som finns i boken kan uppfattas som sökta, nästan som om de är införda i efterhand. Intrycket man får är att författaren har skrivit in drogtemat utifrån ett ganska tunt underlag som ett slags genreeftergift. Att det finns tydliga förväntningar på vissa inslag (läs drogskildringar) i genren märks även i en biografi om Frank Sinatra, som visserligen handlar mycket mer om musik, vänner och relationer än övriga böcker i uppräkningen. Men beskrivningar av Sinatras förhållande till alkohol finns med här och där, fast inte alls i samma utsträckning som det utlovas på baksidan av boken där innehållet beskrivs och där sådant lyfts fram som antas appellera till möjliga köpare av boken.

Försäljningsframgångarna med sådana böcker och med filmer där alkohol och droger spelar en framträdande roll kan betraktas som uttryck för ett kulturellt begär efter droger. Detta begär kan inte sägas vara helt frikopplat från det kroppsliga begär som får vissa människor att missbruka och därför bör båda begären ses som olika sidor av samma fenomen.

Det finns emellertid inte något ett-till-ett-förhållande mellan bilder av alkohol och konsumtion av dryckerna. Men sådant som man inte tänker på, sådant som inte går på tvärs mot allmänna värderingar och djupt rotade vanor, mot det är alla öppna för influenser. Dryckesvanor är något man kanske inte tänker så mycket på som en vana. Men när man till exempel ser en film där vindruvan Pinot Noir nämns som ett mantra genom hela filmen, och där druvan används som metafor för livet, då, det visar försäljningssiffrorna, påverkas många att köpa vin av den druvan.

Medvetenhet om sådana aspekter kan och bör ökas, spridas och diskuteras mycket mer än vad som är fallet idag. Där finns nyckeln till förståelse för det dåligt utforskade men helt centrala ledet mellan tankar på och bruk av droger.

En ny och annorlunda alkohol- och drogpraktik finns hela tiden som en immanent potentialitet i sammanhanget som alla lever i och med. Men den kan bara realiseras om tillräckligt många inser att enskilda aktörer, mänskliga såväl som icke-mänskliga, varken är eller kan vara suveräna. Vad som är möjligt att göra och vad som blir utfallet av den process som världen skapas i och genom bestäms av sammanhanget som helhet. Poängen med perspektivet är att det uppmärksammar det faktum att droger blir droger i specifika sammanhang samt alltid i och genom ett slags lärprocess.

Kulturvetenskapens bidrag till missbruksforskningen handlar om att förmedla förståelse för logiken som styr dessa processer.

Inga kommentarer: