Håkan Hellström, låten: Du är snart där, och vikten av att fortsätta

Dags att gå vidare. Dags att fortsätta. Har som bekant sagt adjö till Ulf Lundell genom att tacka för den tid som varit. Han står kvar och stampar på samma plats. Jag har gått vidare. Har upptäckt andra artister, som Håkan Hellström, till exempel. Han stormade in i mitt liv med sin Känn ingen sorg för mig Göteborg och sedan dess har han följt mig. Han har förändrats och vuxit, men ändå lyckats med det unika att behålla sin unika stil och känsla. Letar bland texterna för att hitta någon av alla låtarna som fungerar att skriva om. Svårt, för dels finns så mycket, dels ska texterna upplevas live med Håkans röst och frasering och bandet. Tyvärr missade jag hans spelning i början av sommaren, men jag hade den stora lyckan att vara en del av publiken på Way Out West förra sommaren. Och jag kan varmt rekommendera följande klipp från Allsång på Skansen sommaren 2013.

Vill försöka förmedla något av det jag ser hos Hellström. för att han är den artist jag tror att jag uppskattar allra mest idag. Svårt, som sagt. Fastnar dock för låten "Du är snart där", men det skulle lika gärna kunnat bli nästan vilken annan låt som helst från hans digra karriär. För mig är den karakteristiskt klok, vacker och med en svärta blandad med hoppfullhet. Som alla Håkans låtar är låten en helhet och enbart texten gör inte helheten rättvisa, men orden står ändå ut och förmedlar insikter. Väljer den och låter mina tankar flöda, utan att resa några anspråk på att förklara något. Jag vill samtala med texterna jag väljer att utgå från, leta i mitt minne och följa mina associationsbanor dit de tar mig. Texten som följer är mig, men den hade inte kunnat skrivas utan Håkans ord. Fortsätt är mantrat som förmedlas, är insikten och uppmaningen. Fortsätt, för allt det bästa har inte hänt än. Fortsätt, för du har inget val och ingen vet vad som kommer att hända. Det som hänt kommer aldrig att hända igen, så det bästa ligger alltid framför oss. Om vi väljer att se på saken så.

Fortsätt när mörkret kommer och allt gör ont
Fortsätt som ett höstlöv i vårens första flod
Som ett hjärta som vägrar sluta slå
När varje bön gått åt, fortsätt
När jag fallit tungt
På ditt minnes skrothög
Hitta mig när som helst
På samma gator som Cederhök

Fortsätt leta och du kommer att hitta Håkan Hellström på någon av Göteborgs gator. Håkan är Göteborg och han gör mig stolt över att vara göteborgare. Göteborg är Sveriges andra stad, en underdog i förhållande till Stockholm. Och Håkan lever och lär om det värdefulla i det fula, det misslyckade, det som inte riktigt blivit ännu. Han lever och lär om betydelsen av tacksamhet för det som är, oavsett om det inte är perfekt. Han är aldrig sig själv nog, aldrig! Det hedrar honom och han visar alltid tacksamhet mot bandet, mot publiken och dem han lånar och låter sig inspireras av. Han är ingen ensam stjärna, Håkan Hellström är en av oss. Därför uppskattar jag honom så mycket, för att han bjuder in och bjuder på sig själv. Fast han radar framgång på framgång och även om han slagit publikrekord på Ullevi är han ödmjuk och vandrar fortfarande samma gator som Sten-Åke Cederhök.

Blitt sparkad runt några gånger
Som en del måste bli
För att fatta vad som betyder nåt
Och vem som går att lita på
Men när du var med mig
Musiken slutade aldrig
Du bara får mig att hänga, hänga kvar

Livet ger oss alla törnar och slag och vissa lärdomar kan bara göras den hårda vägen. Först när det är borta förstår vi hur värdefullt det var. Fört när vi inte har det kvar inser vi vad det betydde, det där som är unikt för alla. Hellströms texter är aldrig explicita och han är aldrig tydligt utlämnande, men han sjunger uppenbarligen om sitt liv. Han gör det på ett sätt som underlättar för publiken att själv fylla i konturerna med sina upplevelser. Hans texter är samtal som tvingar den som lyssnar att aktivera sina minnen, sin fantasi och sina tankar om livet och allt som det rymmer. Därför är ingen låt någonsin den samma, för öppenheten gör att låtarna talar till oss på nya sätt varje gång de spelas. Vi är inbjudna och viktiga för upplevelsen. Håkan klarar sig, lika lite som någon annan artist, utan publiken, men det är få artister som är så tydliga med det och som är så ödmjuka inför detta faktum som Hellström. Tillsammans upplever vi livet, var och en på sitt sätt och utifrån sina förutsättningar. Det enda vi kan är att fortsätta ...

Fortsätt när de lynchat sista hoppet
Fortsätt när allt du levt för räknats ut som ett skämt
Där under träden, bakom stängslet
Finns en stig för dig, fortsätt
När du blir gammal
Och när du somnar
Med det sista de sa i din dörr
"Håkan, du var bättre förr"

Självironin finns där alltid. Få artister har så många som olika tankar om och det verkar som att man antingen älskar eller hatar honom. Eller hata, det är starka ord, men alla gillar absolut inte hans musik. Det sägs att han inte kan sjunga!? Ändå sjunger han, och som han sjunger. Håkan Hellström sjunger som ingen annan, det är en del av hans storhet. Han sjunger på ett sätt som visar att det inte kommer an på tonerna, utan på känslan man förmedlar med hjälp av orden, instrumenten, rösten och helheten. Alla måste inte gilla allt och alla, så klart. Men jag gillar Håkan Hellström för allt han gett mig i form av oförglömliga upplevelser och för att han är ödmjuk, inbjudande och klok. Livsklok. Klart han håller på GAIS, som är ett fotbollslag som visar att fotboll inte handlar om att vinna, utan om att kämpa för det man tror på. Liksom Håkan Hellström, som fortsätter och fortsätter även när han står på toppen. För att det bästa inte har hänt än.

Blitt sparkad runt några gånger
Som en del måste bli
För att fatta vad som betyder nåt
Och vem som går att lita på
Men när du var med mig
Musiken slutade aldrig
Du bara får mig att hänga, hänga kvar
För jag tror
När vi går genom tiden
Att allt det bästa
Inte hänt än

Kanske är det inte så, men det kan vi i så fall aldrig veta. Vill vi ens veta? Jag vill det inte, jag väljer att fortsätta. Väljer att tro på att det bästa inte har hänt ännu. För jag vill att det ska vara så, vill inte leva eller fastna i det som varit. Det som är nu är bättre för att det är nu det händer och att då jämföra med det som var går ut över upplevelsen, över livet. Det bästa har inte hänt än, om vi vill att det ska vara så och om vi fortsätter. Även om vi blir svikna eller lurade måste vi fortsätta, och om vi bara lär oss av det kommer vi att bli mindre lurade och inte lika ofta svikna. Och då har vi alltid det bästa framför oss, oavsett vad som händer.

Jag tror
När vi går genom tiden
Att allt det bästa
Inte hänt än
Säg det, säg det, säg det igen

Detta ska upplevas live, men jag tycker det fungerar även så här. Håkan Hellström ska upplevas, inte bara lyssnas på. Han är en unik artist som jag hoppas alltid har det bästa framför sig. För varje skiva han gett ut har han lyckats hålla kvar vid den han han är och det han gör, även om ingen är den andra lik och även om han växer och förändras. Det är stort och unikt. Det hedrar honom och gör hans låtkatalog än mer värdefull. Håkan Hellström lever som han lär och fortsätter. Ibland är det kanske inte bra, ibland måste man ljuga. Och det kan man göra om man vet att det är vad man gör, för att inte tappa suget och för att orka fortsätta. Vi vet att det värsta, att det vi inte vill uppleva också ligger framför oss. Det oundvikliga, men det nyttar inget att grubbla över det. Så ljug för mig, säg att det bästa fortfarande inte har hänt. Ljug för mig Håkan, men gör det med hjärta och med förståelse. Fortsätt gör det.

Jag tror
När vi går genom tiden
Att allt det bästa
Inte hänt än
Ljug för mig, ljug för mig

Jag tror
När vi går genom tiden
Att allt det bästa
Inte hänt än
Ljug för mig, ljug för mig

Och jag tror
När vi går genom tiden
Att allt det bästa
Inte hänt än
Fortsätt ljug, precis så, för mig

Jag tror
När vi går genom tiden
Att allt det bästa
Inte hänt än

Och jag tror
När vi går genom tiden
Att allt det bästa
Inte hänt än

Jag ska fortsätta och jag har bestämt mig för att det bästa ligger framför mig, att det inte hänt än. Ännu finns det dagar kvar av semestern. Har varit hemma och röjt efter London, men nu bär det av igen. Imorgon drar vi söder ut. Öland och Blekinge. Hyr bil och fortsätter. Tar oss dit vägarna tar oss. Tar vara på livet och det som är, för att det bästa inte ska ligga bakom oss.

Mina bästa bloggtexter har jag aldrig skrivit, inte än. Den dagen då jag känner att jag gjort vad jag kan och när jag märker att det inte blir bättre, eller att jag inget har att säga, då ger jag upp. Då fortsätter jag, då gör jag något annat. Hoppas jag i alla fall. Så länge det är roligt fortsätter jag att skriva, för min skull och för dem som läser. Flyktlinjer är vårt projekt, inte mitt, inte enbart. Det är bara jag som sätter orden på pränt och som som väljer vad jag ska skriva om, men jag gör det med inspiration från er som läser och från andra saker. Som Håkan Hellström. Och jag skriver om det som är viktigt och om vår gemensamma framtid.

När jag är ute på vägarna kommer jag inte att skriva men jag tänkte jag skulle lägga ut en favorit i repris varje dag. Det finns några texter här på bloggen som jag är mer nöjd med än andra och dessa vill jag lyfta, för att ha något att jämföra med när jag sedan kommer tillbaka och fortsätter, fortsätter och fortsätter. För att visa mina läsare vad jag själv är nöjd med. För att bloggandet ger mitt liv mening och riktning. För att Flyktlinjer är mitt sätt att ta vara på det som är vackert i livet.

Tack Håkan Helström!