Det blir en del smärre upprepningar här, det kan inte hjälpas. Våren ser jag som ett slags uppstart av detta projekt, där tanken är att lägga ut så många som möjligt av de texter jag producerat genom åren. Flyktlinjer vill jag ska vara en plats att bli inspirerad av. Jag vill visas på kulturvetenskapens möjligheter, dess betydelse och värde och användbarhet i arbetet med att skapa ett långsiktigt hållbart samhälle.
Assemblage, det är ett begrepp hämtat från Deleuze och Guattari. Ett tankeredskap som kan användas för att undersöka kultur. Assemblagebegreppet hjälpte i alla fall mig att fördjupa förståelsen för alkohol och droger. Assemblage kan användas både som analysverktyg och för att illustrera hur många viktiga aspekter som vanligtvis lämnas obeaktade i analyser och definitioner av kultur.
Viktigt att tänka på när man arbetar med tankeverktyg, det är att göra sig medveten om att inget begrepp kan fånga in verklighetens alla aspekter (vilket även påpekas i en intressant Under strecket). Men tänker mana bara på, att vad man behöver är just ett verktyg för att kunna se, och inte en metod för att hitta sanningen. Då har man kommit en bra bit på väg mot en konstruktiv och användbar förståelse av världen.
Assemblage består, för att inledningsvis och i korthet förklara själva grundprincipen och för att peka på konturerna, å ena sidan av materiellt innehåll, och å andra sidan av imateriellt uttryck. För att forskningen ska bli balanserad behöver båda aspekterna uppmärksammas lika mycket, vilket är ett av problemen som går att identifiera i det starkt segregerade vetenskapssamhället. Det stora problemet med forskning som bedrivs, både av kulturvetare och av andra forskare, är att den har en tydlig slagsida åt antingen innehållssidan eller uttryckssidan. Det verkar svårt att inom ett och samma ämne fånga in och bearbeta mer än en aspekt åt gången av ett fenomen. Olyckligt? Det är bara förnamnet!
Genom att enbart studera fenomenet utifrån på förhand uppställda aspekter förlorar man helhetsbilden ur sikte och man kan då lätt få för sig att verkligenheten skulle kunna gå att fånga med hjälp av en på förhand utarbetat rigid metodologi.
Assemblagebgereppet utgår från tanken om att alla fenomen byggs upp av såväl lingvistiska som materiella och affektiva aspekter. Det är ett tankeredskap som hjälper oss att uppmärksamma både fenomenets konnotationer, dess materiella egenskaper och dess förmåga att kopplas samman med andra fenomen.
För att förklara begreppet lite mer ingående kan det vara lämpligt att göra som Deleuze och ta hjälp av Foucault, och hans tankar om fängelset. Vill man förstå fängelset som fenomen med hjälp tankeverktyget assemblage bör man först uppmärksamma fenomenets innehåll, vilket delas upp i formaspekter (fängelsebyggnaden som fysiskt fenomen), och substansaspekter (fångarnas kroppar). Fängelsets uttryck motsvaras i fråga om form av kriminallagen och substans av brottslingen som juridiskt fenomen.
En byggnad där man låser in människor blir ett fängelse först när den kopplas samman med en juridisk apparat. Fängelset blir med andra ord ett fängelse först när samtliga aspekter förts samman och hålls ihop. Samma gäller för alla fenomen i världen. Allt och alla består av såväl uttryck som innehåll, och dessa båda aspekter har både form (övergripande regler) och substans (specifika exempel). Assemblage är med andra ord sammanhållna fenomen som bara existerar i kraft av den verkan de har i och på världen.
För att bli användbart i studier av kultur behöver tankeverktyget, eller begreppet kompletteras, och då kan det vara bra att känna till att Deleuze och Guattari utgår från ett slags grundmodell i sitt tänkande där också aspekter av förändring finns med. Världen framskrider i ett slags process, och den aspekten kan enkelt föras in i modellen genom att hänvisa till upplösande krafter av deterritorialisering, och sammanhållande krafter av territorialisering.
Om analysmodellen kompletteras på det sättet får man ett slags diagram uppbyggt av linjer som löper mellan polerna eller ytterligheterna, total sammanhållning och fullständig upplösning och linjer som löper mellan Innehåll och Uttryck (som alltså både har form- och substansaspekter). Absolut sammanhållande är att betrakta som lika problematiskt som total upplösning. Ingen av polerna existerar följaktligen, men för att illustrera hur de kan ta sig uttryck och hur de kan användas för att för att förstå ett sådant fenomen som politik kan man peka på att en fullt ut genomförd diktatur kan sägas ligga nära polen av territorialisering av ett kulturellt sammanhang, och en ekonomi som konsekvent främjar laissez-fair är ett exempel som å andra sidan ligger nära deterritorialisering. I rymden motsvaras ytterligheten territorialisering av svarat hål, och av deterritorialisering av total entropi.
Droger är ett liksom fängelset exempel på ett fenomen som med fördel kan förstås och analyseras i termer av assemblage. Dessa blir ständigt till i och genom processer av interaktion mellan innehållsaspekter, som ifråga om form kan sägas vara de sinnesutvidgande egenskaperna och ifråga om substans specifika droger som heroin, kokain, alkohol och så vidare. Uttrycksaspektens form är alkohol- och narkotikalagarna som bestämmer vilka ämnen som ska klassas som droger, och substansen består av bilderna av och tankarna samt talet om till exempel, heroin eller alkohol.
Betraktat på detta sätt blir det uppenbart hur stor del av problemkomplexet som försummats inom forskningen, och som fortsätter att försummas. För att skapa en adekvat och mer användbar förståelse för vad en drog är blir det uppenbart att medicinare, psykologer och sociologer behöver utbyta tankar och insikter med såväl kulturvetare som jurister. Ingen disciplin sitter ensam inne med svaret, alla är lika viktiga.
Förändring och dess karaktär av öppen, icke-linjär process kan förklaras som ett resultat av spelet mellan olika ytterlighetskrafter, vilka påverkar världens ständiga tillblivelse. Sammanhållande krafter finns överallt, liksom tendenser till upplösning. Allt består av innehåll och av uttryck. Det gäller bara att lära sig se spelet.
Det kan tankeredskapet assemblage hjälpa oss med.
2 kommentarer:
Jag klurar och tar till mig. Kanske kan detta vara ett sätt för mig att komma vidare med mitt projekt. Jag har haft en "avklippt" känlsa och inte fått ihop det. Så tack för inspiration, även här!
/Annika
Att komma vidare, om jag kan hjälpa till med det, då blir jag glad. Komma vidare, det är vad samhället behöver. Och akademin. Tillsammans kan vi det, komma vidare. Om vi vill. Samtalet bara fortsätter, och fortsätter. Tack själv Annika!
Skicka en kommentar