Som man frågar får man svar

En översiktlig genomgång av forskningen som bedrivits kring alkohol, droger och missbruk ger vid handen att den domineras av tre discipliner: medicin, psykologi och sociologi. Det finns även en del antropologisk forskning. Men antropologer har, med några få undantag, intresserat sig för alkoholens symboliska betydelser i vardag såväl som fest hos de folk man studerat. Alkoholen fungerar därmed som ett slags medium för mer allmänna studier av kultur.

Föga förvånande hittar forskarna svaren inom respektive disciplins kompetensområde, vilket indikerar att där svaren söks finner man dem. Som man frågar får man svar är ett annat sätt att se på saken. Detta får emellertid inte uppfattas som kritik eftersom det gäller all forskning, men det kan sägas visa på behovet av tvärvetenskaplig dialog. Vill man på allvar förstå problemet och förutsättningslöst söka svar på frågan om varför människor brukar och missbrukar alkohol och droger måste man följaktligen även beakta kulturvetenskapliga aspekter av problemet.

Och om man bara skrapar lite på ytan finner man faktiskt exempel på forskning som går utanför vetenskapssamhällets snäva ramar och där alternativa perspektiv anlägggs. Ett sådant exempel är sociologen Ted Goldberg (2005) som riktar fokus, inte mot narkotikan i samhället, vilket är det vanliga, utan mot samhället i narkotikan. Det handlar om att undersöka droger, inte som en isolerad företeelse i samhället utan som en aspekt av hela sammanhanget. I inledningen skriver Goldberg följande, vilket är värt att citera.

Vad exakt narkotikans makt består av har ingen kunnat förklara, men föreställningarna tar ofta sin utgångspunkt i biokemiska förändringar i kroppen. Mot drogernas kemiska egenskaper tros vi alla stå maktlösa. Att narkotika finns i samhället anses utgöra problemets kärna. Som framgår av titeln utgår denna bok ifrån ett annat synsätt: samhället finns i narkotika. Dvs kunskap om samhälleliga processer och mänskliga relationer behövs för att förstå beteenden som framträder sedan narkotikan startat biokemiska processer i kroppen. (Goldberg 2005:3f).

Goldbergs bok är en minst sagt ambitiös studie av en lång rad aspekter av narkotika och narkotikabruk som inte på något sätt förenklar problemet. I fokus finns hela tiden både människan och samhället. Goldberg (2005:347) skriver vidare att,

Narkotika är inte ett isolerat problem. Mönstren för drogkonsumtion i ett land har djupa rötter såväl i nationens historia som i den rådande sociala strukturen.

Jämför man uttalandet med filosofen Sadie Plants studie, Writing on Drugs, finner man en rad likheter. Hennes bok innehåller intressanta och tankeväckande resonemang rörande drogers betydelse för den västerländska kulturen. Dess titel är till exempel dubbeltydig och kan dels läsas som drogers påverkan på författande och kulturskapande, dels som kulturella framställningar av droger. Plants utgångspunkt är att samhälle och kultur bör betraktas som en helhet, vilken uppstår i och genom samverkan mellan en lång rad aktörer (inte bara mänskliga sådana). Perspektivet hjälper henne att se hur sådana saker som till exempel injektionsnålen är en uppfinning som växer fram i ett slags samproduktion med drogen kokain där det ena inte går att förstå utan hänsyn tagen till det andra. Slutsatsen blir att den moderna västerländska historien inte går att separera från drogerna. Världen hade helt enkelt sett annorlunda ut om inte drogerna hade funnits, och därför blir det uppenbart att man inte kan eliminera drogerna från sammanhanget utan omvälvande konsekvenser för helheten.

Lösningen på drogproblemen, för att bli långsiktigt hållbar, måste således beakta hela det sammanhang inom vilket substanserna såväl efterfrågas och tillverkas som konsumeras. Det finns inga enkla lösningar. Om man ska komma någon vart behöver forskare från olika discipliner, med olika kunskaper och kompetenser, mötas, förutsättningslöst.

Möjligen är det lättare sagt än gjort, men det gör inte behovet av dialog mindre.