Saab, sömn och snabba cash! Ekonomin håller på att ta över.

Tre artiklar i dagens tidning fångar mitt intresse och väcker mina tankar. Får se vad det blir av detta. Att blogga är att kasta sig ut, att våga släppa taget. Det handlar om att följa tanken dit den tar en. Jag vet aldrig var det skall landa när jag börjar skriva. Det är befriande, och det borde finnas utrymme för det också inom akademin. För mig är skrivandet ett sätt att tänka. Och om fler tänker tillsammans, då ökar chanserna att man kommer fram till viktiga insikter eller hittar användbara kunskaper.
Den första artikeln handlar om Saab (se även här, här och här), och den får mig att tänka på vad jag skrev tidigare i veckan, om begreppet/tankeredskapet haecceity. Om alla entiteters unikhet, det som sammantaget gör dem till just dem:

It is the entire assemblage in its individuated aggregate that is a haecceity; it is this assemblage that is defined by a longitude and a latitude, by speeds and affects, independently of forms and subjects, which belong to another plane.

Ifråga om Saab är det berättigat att undra, och jag tror att det finns en poäng med att använda den typen av tankeredskap i det omfattande arbetet som måste till för att bringa reda i den härva som företaget just nu utgör. Frågan om Saab är som bekant av allmänt intresse, och det är mycket som står på spel. Vad är det som gör Saab till Saab? Och vem/vad är det som styr företaget?

Saab är ett sammanhållet konglomerat av alla de tankar och känslomässiga investeringar som går att knyta till beteckningen Saab. Idag och ända sedan, faktiskt långt innan, starten. Saab fanns i huvudet och det virtuella innan det tog sig materiell form. Alla som har arbetat och slitit för att bygga bilarna, och alla som har ägt en Saab. Alla dem som glöms bort i diskussionerna om Varumärket Saab (som mycket mer fokuserar framtida köpare, ekonomi och visioner), utgör en central del i Saabs unikhet. Det glöms alldeles för ofta bort.

Saab är dessutom djupt förankrat i Trollhättan. Mycket mer än Volvo är förankrat i Göteborg. Det är en av alla de faktorer/aspekter som gör Saab till just Saab, och det är jag inte säker på att Antonov eller Müller förstår. Eller också är det just det de inser och spelar med? Det finns mycket annat som är med om att göra Saab till just Saab. Och här finns inte plats, tid eller förmåga att räkna upp allt. Lite ligger det också i sakens natur att det inte går att lista allt som hör till en speciell haecceity. Det är föränderligt, aldrig statiskt. Blir till, processuellt. Här behöver jag hjälp? Vad är Saab, för dig?

Och just det borde man mycket mer ta fasta på när man talar om bilföretaget Saab. För mig som gammal Saabägare, och som anställd i Trollhätteregionen, betyder Saab vissa saker. Jag är på olika sätt konkret kopplad till Saab, är starkt påverkad av det som händer med företaget. Saab blir härigenom en del av mig. Det går inte att bortse från Saab, även om kopplingen är perifer och inte helt tydlig.

Jag saknar den typen av aspekter i uttalanden från Maud Olofsson och andra talespersoner med inflytande över processen. Det som det talas om från ansvarigt håll och det som uppmärksammas av medierna är de ekonomiska aspekterna, vilket naturligtvis inte är förvånande med tanke på att Saab är inne i ett kritiskt skede. De närmaste dagarna är avgörande. Men det är långt ifrån det enda man behöver ta med i beräkningen, även i det akuta läget.

Saab är ett flöde, av materia. Och det flödet drivs av begär, ekonomisk begär. Ekonomi är vad Saab handlar om, inte bara just nu. Utan i allt högre grad. Det är också en aspekt som jag inte är alldeles säker på att politiker och andra är medvetna om. Flödestanken hjälper oss att se konsekvenser av beslut, konsekvenser som inte alltid är uppenbara i det första läget. En viktig poäng med att uppmärksamma detta är att det kopplar samman Saab med jorden. Vilka och hur mycket ändliga resureser krävs för att hålla processen igång? Hur mycket olja, metaller och annat måste plockas ur jorden för att hålla Saab igång under ett år? Har någon räknat på det? Hur mycket behövs för att att hålla jordens samlade bilindustri igång? Och vilka konsekvenser ger det upphov till? 

Ekonomin är dessutom en kraft i eget namn, ett begär som i allt högre grad håller på att bli sitt eget syfte. Det visar exemplet Google i tidningen tydligt. När företaget investerar i sina anställda istället för att ge aktieägarna vinst, då sjunker aktiekursen. Då spelar det ingen roll att ansvariga slår ifrån sig. Siffrorna talar sitt kalla och tydliga språk. Det är konsekvenserna som räknas, inte intentionerna.

Det som händer i Saab och i andra företag är att olika intressen och viljor ställs mot varandra. Olika krafter kämpar om inflytande över vilken riktning entiteten som helhet skall ta. Begreppet haecceity, tror jag skulle kunna vara till hjälp i arbetet med att förstå detta. Kulturvetenskaplig kompetens skulle kunna vara till stor hjälp för att bena ut problemen och förklara samband som allt för lätt glöms bort när opinionssiffror och stora ekonomiska värden står på spel. Det blir viktigare ju snabbare utvecklingen/förändringen går.

Kulturvetenskap ser ut som en onödig kostnad, men det kan komma att betala sig på sikt. För vad skulle det kosta Trollhättan och Sverige om det visar sig att Müller och Antnov är mer intresserade av pengar än av alla de andra värden, affekter, materia, teknologier och kunnande som också utgör centrala aspekter av Saabs haecceity? Har vi råd att inte satsa på kulturvetenskap? Det finns anledning att återkomma till den frågan, det är jag övertygad om!

Den tredje artikeln handlar om sömnbehov, och om ekonomi. Det som fånga mitt intresse är följande citat:

Forskaren Ying-Hui Fu vid University of California hoppas kunna hitta metoder för att minska sömnen utan att skada hälsan. ”Alla kan ha användning för fler vakna timmar, även om du bara tittar på film”, säger han till WSJ.

Varför bedrivs den typen av forskning, det kan man undra över. Ett svar skulle kunna vara att man vill ge människor ökade möjligheter att få ut så mycket av livet som möjligt. Men jag misstänker att det är andra krafter som styr. Ekonomi, önskan att tjäna mer pengar. Det är en gissning, ett förslag värt att fundera över. Kan det vara så att önskan om att sova lite egentligen handlar om att man vill arbeta mer för att tjäna mer pengar? Vad får det för konsekvenser, om det är så? Vad tror du?

Okej. Jag börjar skönja slutet på denna bloggpost. Morgonens tankestund vid datorn har resulterat i följande insikt. Ekonomi är en stark kraft, och den håller på att ta över. Den är på väg att bli sitt eget syfte. Ekonomin riskerar att bli ett slags svart hål som suger allt fler aspekter och saker till sig, i en allt snabbare takt. Det bör vi alla vara vaksamma på, annars kan allt det vi förknippar med mänsklighet och med samhället, kultur, krossas. Världens långsiktiga hållbarhet är hotad! Och det kan gå fort.

Ekonomi är ett verktyg. Ett medel för att uppnå andra värden. Låt oss aldrig glömma det!