Det är min fasta övertygelse att kulturvetenskap är ett ämne som behövs i arbetet för att bygga ett långsiktig hållbart samhälle. Och det slog mig för bara några veckor sedan att det till hösten blir 20 år sedan jag började studera på universitetet. Tidigt upptäckte jag etnologin, och att jag var intresserad av jämställdhetsfrågor. Det har hållit i sig.
Och jag kan konstatera att behovet i samhället efter kulturvetenskaplig kompetens det är skriande, även om alla inte ännu har förstått det. Därför fortästter jag att kämpa. Jag ser ju att mina kunskaper behövs, och att mina studenter får arbete. Tyvärr är det svårare att få forskningsfinansiärerna att inse vikten av och nyttan med att ge medel till dem som inget hellre vill än att arbeta för att främja mångfalden i samhället, på ett låmngsiktigt hållbart sätt, och för allas bästa.
Artikeln som jag alltså skrev för snart 10 år sedan, den avslutades med följande tankar. Vilka fortfarande är aktuella. Konstaterar jag frustrerad!
Den kanske mest betydelsefulla orsaken till att det framförallt varit män som sökt sig till lastbilsföraryrket (vilket i sin tur torde vara den enskilt viktigaste orsaken till mansdominansen) finner jag i det omgivande samhället, i den kulturellt föreskrivna kopplingen mellan män och maskiner (jfr Mellström 1999).
Redan från unga år inskolas pojkar mot intresse för bilar. Kvinnorna motas därigenom med milt våld, redan tidigt i livet, bort från det som mycket väl skulle kunna vara en utmärkt arbetsmarknad även för kvinnor. Myterna om truckers är ett viktigt led i denna process som ytterligare underblåser föreställningen om att bara män kan köra lastbil, (även om många förare idag inte vill sammanblandas med dem).
Vägen som ett manligt könskodat rum där en lång rad stereotypa könsroller reproduceras är en annan aspekt som torde befrämja den manliga dominansen inom åkerinäringen, och som inte bör underskattas i en diskussion om jämställdhet. Kvinnors status och rätt till respekt är långt ifrån självklar i det offentliga rum som vägen utgör en viktig del av.
Det räcker således inte att kvinnliga lastbilsförare bryter könsbarriären när de söker sig till åkerinäringen, väl där konfronteras de dagligen under yrkesutövandet med sitt påtvingade utanförskap, vilket torde påverka vem som kan tänka sig att söka sig till yrket.
En vanlig förklaring till mansdominansen inom chaufförsyrket är att det är ett kroppsarbete och att män generellt sett besitter större muskelstyrka. Argumentet motsägs emellertid av att lastbilsföraryrket idag inte är speciellt tungt och att lastbilarna ytterst sällan går sönder. Dessutom är det så att många fjärrförare på grund av försäkringsregler inte får röra lasten och de som kör i containertrafiken behöver i princip inte lämna hytten. Paradoxalt nog är det faktiskt så att den gren av åkerinäringen där de flesta kvinnorna arbetar är distributionsbilssegmentet. Och där behövs det verkligen muskler.
Är det då omöjligt att få till stånd jämställdhets- och mångfaldsbefrämjande förändringar inom åkerinäringen? Det tror jag inte. Det finns sprickor i muren av mansdominans. En sådan är viljan att uppmärksamma kvinnliga förare som visat sig i olika sammanhang.
Dessutom står åkeriäringen inför ett omvälvande generationsskifte. Den höga medelåldern inom gruppen förare är en betydelsefull faktor som oundvikligen kommer att innebära genomgripande förändringar. Näringen kommer inom några få år att behöva ett stort antal nya förare, och i denna process kommer det förmodligen att bli svårt att hålla fast vid ”tingens ordning” inom åkerinäringen.
Det finns inget som tyder på att samhällets transportbehov kommer att minska i framtiden, snarare tvärtom. Varorna och godset måste förflyttas och kunderna torde inte ha något större intresse av förarens kön, nationalitet eller sexuella läggning. Det torde finnas hur många olika möjliga lösningar på samhällets transportbehov som helst. Således finns inget (åtminstone inget tvingande) som säger vilket kön som ska köra lastbil.
De avslutande orden visar hur svårt det är att sia om framtiden. Vem kunde ana att man skulle importera män från Polen och det forna östblocket, för att upprätthålla mansdominansen inom åkerinäringen?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar