Inledande tankar om staten som objekt

Onda och goda stater, går det att tänka så? Staten som ett objekt, vad gör det med förståelsen? Tänkte deklarera idag, och det får mig att tänka i dessa banor.

Folket bygger landet. Vad betyder folket i den typen av utlåtanden? Vanligt är att den som uttalar orden ser sig själv som en typisk representant för just folket. Folket, det är väl människor som du och jag. Det är en vanlig uppfattning. Men den är helt felaktig.
Folket, som objekt betraktat. Vad skulle det kunn vara? Folket som enhet är ett emergent fenomen, en helhet uppbyggd av sådana som du och jag, men också av sådana som du och jag ogillar, av olika anledningar. Folket är summan av alla tagna tillsammans. Om staten växer underifrån, då får vi den stat vi förtjänar, som grupp betraktade. Därför finns det en poäng att tänka på folket som ett objekt. Något från dig och mig avskilt.

Folket verkar ofta inte veta sitt eget bästa. Folket får för sig en massa saker. Folket säger en sak, men gör något annat. Det är lättare att få syn på det om man tänker på det som ett emergent fenomen, istället för summan av de ingående delarna. Folket är ett objek, med en egen verkan i världen. Och det är ett objekt som är mycket svårt om inte omöjligt att greppa i hela sin vidd. Folket bygger då inte längre landet, utan är istället resultatet av en komplex process av byggande.

Samma gäller staten. Det är också ett emergent fenomen. Ett objekt uppbyggt av en hel massa olika tjänstemän, lagar förordningar, och mer eller mindre tydliga föreställningar och byggnader samt teknologier. Staten har liksom folket en egen verkan på och i världen.

Staten är alltså, dels du och jag och alla andra. Samt lagarna, tjänstemännen och allt det formella. Två skalnivåer. Två logiker. Genom att tänka så underlättas förståelsen för varför det är svårt att styra ett land. Vidare blir det enklare att förstå vad som krävs för att uppnå långsiktig hållbarhet.

Fenomenologin lär oss att världen aldrig uppfattas som råa data. Rena intryck är omöjliga se och uppfatta. Även om det aldrig går att skapa en komplett beskrivning av intrycken så är det alltid som objekt som världens entiteter möter varandra. Jag och du är objekt på samma sätt som staten, om man tänker med hjälp av ObjektOrienterad Ontologi vill säga. Graham Harman skriver:

For phenomenology, to name an object is to point to some kind of unifying form that binds together many distinct properties; a name is never just a shorthand alias for the total list of these properties. Sensual qualities are always qualities of an object, even egen we fail to distinguish these objects correctly amidst all the confusions of the senses.

Fenomenologin tar fasta på upplevelsen av ?, men ooo vänder på det och utgår från objekten istället. Upplevelsen är för esoterisk och snabbt föränderlig för att kunna fångas på ett meningsfullt sätt. Grundförståelsen är den samma, men konsekvenserna av användandet blir andra. Och just när det gäller en sådan sak som staten kan det finnas en poäng med att närma sig den som ett objekt.

Ett objekt är varken ont eller gott, men det påverkar alla som kommer i kontakt med det. Staten finns där oavsett vad du och jag tycker om det. Staten är, på gott och ont garanten för det liv vi känner igen som vårt. Staten är liksom jorden ett objekt som det är menigslöst att försöka avskaffa, vilket är en linje som vissa politiker driver. Även om staten avskaffades skulle objektet fortfarande existera, för det existerar på en annan nivå. Staten bryr sig inte om dig och mig. Staten har nog med sina egna problem.

Tänker man så underlättas arbetet med att konstruera en förståelse av objektet som kan bilda utgångspunkt för handlingsstrategier som i förlängningen kan användas i strävan efter att uppnå långsiktig hållbarhet.

Tyvärr inser jag att jag inte hinner så mycket längre, här och nu. Jag har ett arbete att sköta och en deklaration att ta hand om. Men nu är tanken väckt, och jag återkommer i frågan.