Ordet abstrakt är viktigt i sammanhanget, för det handlar om vad som sker mellan de inblandade aktörerna. Filmens abstrakta maskin kan ingen enskild aktör, varken mänsklig eller icke-mänsklig, styra över. Den uppstår så att säga som ett resultat av relationerna och interaktionen mellan samtliga i nätverket ingående aktörer.
Filmen har helt enkelt en egen verkan på världen som inte har något att göra med producenten eller regissörens tankar och önskningar om hur bilderna/handlingen ska uppfattas, och som heller inte har något att göra med publikens medvetna reception av filmens innehåll.
Begreppet abstrakt maskin är bara ett ord bland många som används av Deleuze och Guattari, i deras fascinerande bok A Thousand Plateaus, för att förstå krafterna som ligger bakom förändring. Och för att fördjupa förståelsen för tankefiguren kan ett alternativt sätt att säga samma sak vara att tala om den som en kropp utan organ (Body Without Organs, eller BWO), som åtminstone här (tillsammans med reservationen att det är en betydande förenklig) kan fungera som synonym för tankefiguren abstrakt maskin.
Enklast kan BWO och abstrakt maskin förstås genom att peka på allt det man vanligtvis inte förknippar med en kropp eller en maskin, det vill säga rikta uppmärksamheten på sammanhållandet istället för det sammanhållna. Deleuze och Guattari (se t.ex. 2003:149f) påpekar vidare att BWO inte är ett begrepp, det är en praktik, eller kanske snarare en uppsättning av praktiker. Kroppen utan organ går aldrig att nå, den utgör snarare gränsen för varat eller det fenomen man undersöker. Samma gäller den abstrakta maskinen, det är det som håller samman.
Sammanhållandet glöms väldigt ofta bort, men det är viktigt. Särskilt viktigt är det i analyser av kultur, för det är inte vad som hålls samman som är det viktiga. Det är vad som håller samman!
Förtjänsten med dessa tankeverktyg är att de riktar uppmärksamhet mot görandet och det ständiga blivande som krävs för att hålla samman filmen (eller vad det nu är som studeras). Tankeverktyget hjälper också till att uppmärksamma det faktum att "gränsen" för en specifik film inte går vid bioduken. För att en film ska kunna visas krävs kameror, filmcrew, skådespelare, biografer eller hemmabioanläggningar och publik. Alla delar eller aktörer som krävs för förverkligandet utgör oundgängliga förutsättningar för fenomenet, alla fungerar som delar i den abstrakta maskinen som alltså inte ska läsas som ett substantiv utan som ett verb.
Till den som eventuellt inte hänger med i alla teoretiska svängar kan meddelas att begreppen är av underordnad betydelse, det är vad begreppen gör som är det viktiga. Därför kan det vara lämpligt att hänvisa till Deleuze (1998) svar på frågan om varför han och Guattari skriver som de gör,
Ibland anklagar man oss för att använda svåra ord för att vara ’trendiga.’ Detta är inte bara ondsint, det är idiotiskt. Ett begrepp behöver ibland ett nytt ord för att betecknas, ibland begagnar det sig av ett vanligt ord som det ger en ny innebörd.Abstrakt maskin och BWO är sådana ord som är svåra, just för att man som läsare ska stanna upp och fundera vidare på egen hand. Det är därför egentligen inga definitioner utan snarare verktyg att tänka med hjälp av.
Och mitt sätt att använda begreppen för att förstå film handlar om att tänka på den som en process eller kanske snarare en samling ”platser” under ständig tillblivelse. I fokus för intresset står krafterna som håller samman fenomenet eller det empiriskt iakttagbara resultatet av sådana krafter.
Maskinen som filmen håller filmen samman, dess kropp utan organ, är följaktligen varken fysiskt förkroppsligad eller semiotiskt språklig och den existerar bara i och genom de utföranden, de effekter den genererar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar