Bloggpost 200

Tvåhundra bloggposter har det blivit, sedan starten. Tvåhunda tankar om högt och lågt, konkret och abstrakt. Aktuella kommentarer och mer långsikitg hållbara resonemang. Alla på det övergripande temat Kultur. Ämnet som uppfyller mig är, sökandet efter svar på frågan: Vad är kultur? Det arbetet blir aldrig klart, för det finns inget svar. Svaret på frågan är aldrig givet, det är föränderligt. Därför måste frågan ställas om, och om igen.

Det är ämnet kulturvetemskaps essens, om ni frågar mig. Att ständigt söka svaret på frågan: Vad är kultur? Men kulturvetemskap handlar inte bara om att söka svar, det handlar lika mycket om att sprida insikten om att svaret inte finns, eller kanske snarare att det ligger i frågan. Frågandet, det är svaret skulle man kunna säga.

Lärande, vad är det? Förstår man det, det vill säga, förstår man vad det är som händer när man lär, då är väldigt mycket vunnet. Och det är väldigt individuellt. Finns inte ett sätt, det bästa. Bara många olika sätt. Därför är det viktigt att man som student på högskolan förstår hur man fungerar själv!

Om dethar jag föreläst idag på förmiddagen för en grupp studenter som jag fann mycket receptiva och villiga att lära. När jag möter en sådan grupp studnter då är det som att bäras fram på en våg av inspiration, och jag lär mig själv lika mycket. Det är då jag verkligen känner att jag har världens bästa arbete. Det är långt ifrån alltid det känns så, men idag gjorde det det.

Tänkte jag skulle dela med mig lita om vad jag sa, på temat: Lärande, Kunskap och Kompetens.


Kunskap är ett resultat av lärande. Lärande är processen som leder fram till kunskap. Kunskap är föränderlig. Det är inte, den blir ständigt till! Där började jag föreläsningen, med att etablera den tanken genom att ge olika exempel. Sedan gick jag vidare och förklarade att det är därför det blir problematiskt om det finns förväntningar bland studenter, på att lärandet och studierna på högskolan skall handla om förmedling av på förhand bestämda kunskaper, vilket tyvärr inte är ovanligt idag.

Min roll som Lektor är, som jag ser på saken, att skapa ett klimat eller ett sammanhang där studenterna själva kan lära. Aldrig om att lära ut! Jag skräms av passiva studenter som utan att ifrågasätta antecknar det jag säger. Studier på högskolan och det livslånga lärandet ute i samhället och i organisationer, det präglas av KRITISK SJÄLVSTÄNDIGHET.

Att vara kritisk handlar inte om att kritisera, det handlar om att aldrig ta något för självklart. Det handlar vidare om att förhålla sig självständig och aktiv till det man läser och tar till sig. Och det handlar om att inse vikten av att alltid ha stöd och argument för det man hävdar. Både för det man är positiv till och för det man är kritisk till. 

Min roll som lärare kan och får inte vara att läsa högt ur böcker. Kan och får inte handla om att peka på vad som är viktigt i böckerna. Det måste vara något annat. För att bli antagen på högskolan krävs att man kan läsa, och då blir det konstigt om jag upprepar det som står i böckerna! Det främjar inte det lärande som högskolan skall förmedla, det riskerar att urholka hela utbildningssystemet. Och även om detta är vad studenterna önskar sig så slår det tillbaka på dem själva eftersom de inte kommer att få med sig de kompetenser de behöver för att klara sig i det kvalificerade arbetsliv vi utbildar och förbereder för.

Mitt mål som lärare är att studenterna skall kunna mer än jag när de lämnar undervisningen. Det faller inte alltid i god jord, och det tror jag handlar om förväntningarna som man har som student. Förväntningarna som studenterna har på oss lärare, och givetvis även förväntningarna som vi lärare har på studenterna. Allt samverkar! Det är en viktig insikt. Möter man som lärare en grupp som fientligt inställd, då blir man en dålig lärare. Och tvärt om. Idag mötte jag en grupp där jag kände mig uppskattad, och det lockade det bästa ur mig. Jag övertäffade mig själv, och det kom studenterna till godo. Direkt! Man behöver sådana upplevelser för att orka uppbåda positiv energi i mötet med studentgrupper som inte är lika positivt inställda.
Learning by doing, det är ett ord som ofta dyker upp i utbildningssammanhang. Det handlas oftast om lärande i praktiska sammnhang, men detkan, hävdar jag även apliceras på teoretiskt abstrakta kunskaper. Att läsa teori, det är också en färdighet. En teknik som går att lära sig. Ofta fastnar studenterna i det svåra. De vågar inte försöka, men det är just det som krävs för att komma vidare. "Men det är så svårt" får jag höra ibland. Det är klart det är svårt. Vi är på högskolan! Skulle det vara enkelt, då behövdes ju ingen utbildning. Men det svåra är att förstå att det enda som krävs för att lära är att våga försöka. Lärande handlar om att våga testa tankar, även tankar som man inte till fullo behärskar!

Lärande skulle därför kunna handla om att främja kreativitet. Om att skapa ett tillåtande klimat där man kan jobba efter principen trial-and-error! Men det kräver att studenterna vågar utmana sig själva och att de kan övervinna rädslan att misslyckas.

The Wisdom of Crowds! Berättade jag om och reflekterade över. Jag knöt an till ett tidigare resonemnag om hur man håller kunskap vid liv, inom en arbetsgrupp. Berörde även Björn Rombachs bok: Det går inte att leda med mål!

Hur kan studenterna presentera sin Kompetens ute i arbetslivet. Det var en fråga jag fick i uppdrag att besvara. Jag tänker så här: Det handlar om att tala mer om sig själv och det man vill och kan, än om att tala om sin UTBILDNING, sitt PROGRAM eller andra formella saker. Det handlar om att sticka ut, och om att ha belägg för allt man säger. Det handlar också om att visa en vilja att lära nytt. LÄRANDE, KUNSKAP, och KOMPETENS: Olika aspekter av samma sak! Utnyttja en kombination av sina egna kompetenser, personliga förutsättningar och kreativt tänkande! Det är svårt att ge råd, för det blir lätt till en manual, och det tror jag är kontraproduktivt.

KUNSKAP och MAKT! En central aspekt för att förstå lärande och framförallt kunskap. Vad är makt, först! Basketbollspelaren! Vi tenderar att lyssna mer på VEM som talar, än VAD som faktiskt sägs! VIKTIGT! Om detta talade jag, och det är mycket viktigt i sammanhang som dessa.
Tankemodellers inverkan på lärande! Om det samtalade vi. Hjärnan är en dator, det är en modell som styr kunskapen i en speciell riktning. Vad är kunskap? Det är en annan sådan tankemodell som styr och reglerar utfallet av lärandet. Skolans utformning ger upphov till konsekvenser. Maktordningar finns inbyggda i arkitekturen. Virtuellt och aktuellt. Mänskliga och icke-mänskliga aktörer! Och så kom vi in på Aktör-Nätverks-Teori! Kände att detta var en grupp där sådana tankar skulle landa väl, och det gjorde de.

Vad är kompetens? Något man faktiskt har, eller speciella egenskaper som erkänns av andra? Hur tänker studenterna? Om det resonerade vi en stund. Vi talade också om vad studenterna anser vara målet med högre utbildning? Med Högskola/Universitet? Forskare svarar inte på frågor: Forskning = sökande efter kunskap! Det är en speciell kompetens!

Kultur kännetecknas av inkonsekvenser, komplexitet och förändring. Allt som ter sig fast och sant är i själva verket, på ett eller annat sätt är kontingent. Människor har överallt idag såväl som genom hela historien visat sig äga förmågan att överskrida rådande försanthållanden och konstruerade gränser för tillvaron. Det om något visar att man inte med säkerhet kan slå fast eller konstatera som sant, några som helst ”saker” gällande mänskliga förhållanden.

Det enda man kan veta är följande: Alla övertygelser om att det eller detta inte kommer att gå kommer obönhörligen att bli besannade, vilket naturligtvis inte betyder att vi vet hur långt vi hade kommit om vi försökt sträva efter önskvärda förhållanden. Gränsen för vad som är möjligt att förändra är helt enkelt omöjlig att peka på, den skapas av människor kollektivt nu och framgent genom aktiva handlingar. Världen lika lite som kulturen är, den upprätthålls genom handling.

Talade också om vikten av att uppmärksamma det OVÄNTAT oväntade. Vi är livrädda för terrorister idag och vill därför undvika ett nytt 11 september. Men DET kommer inte att hända igen. Det är att förbereda sig för det oväntade. Det OVÄNTAT oväntade, det är något helt annat! Underskatta aldrig slumpen. Varken i positiv bemärkelse eller i negativ. Gör det ni tror på och lita på att det bär, då blir ni i alla fall inte besvikna om det inte blir som ni tänkte. Det finns inga garantier för något i livet!

Förväntningar! Vi känner igen väldigt mycket i efterhand. Diskursernas makt. Var söker man efter kompetens? Hos: VITA, VÄSTERLÄNDSKA, HETREOSEXUELLA, MÄN, MEDELKLASS.

Kunskap makt, makt kunskap! Några ord om Foucault!

Och där var det slut. Tre timmar av givande och tagande. Jag lärde mig lika mycket som (hoppas jag) studenterna. Nu är det helg, och jag kan ägna mig åt eget lärande. Åt att fördjupa mina kunskaper inom området ObjektOrienterad Ontologi.
 
Bloggpost 300, jag är dig i hasorna!