Det finns inga enkla lösningar. Så enkelt är det!

Att det som är långsiktigt hållbart inte alltid är det som direkt talar till eller slår an en ton hos den breda massan, och att det som ger tillfredsställelse på sikt ofta inte är det man tror inledningsvis. På det finns många exempel. Dagens Under strecket visar på ett sådant. Artikeln handlar om förläggaren Pierre Nora, på det anrika franska förlaget Gallimard, som beskrivs på följande sätt:

Ett kommersiellt förlag måste naturligtvis anpassa sig till marknadens villkor, men Gallimard kan inte beskyllas för att ha låtit snäva vinstintressen styra utgivningen. Om de ekonomiska kalkylerna helt fått råda hade man knappast satsat på att ge ut avancerad facklitteratur inom humaniora och samhällsvetenskap i den omfattning som man har gjort och fortfarande gör. Olönsam behöver sådan inte vara, åtminstone inte i Frankrike, men få titlar av detta slag blir omedelbara bästsäljare.

På sikt kan de däremot vara nog så inkomstbringande. Beslutet att ta sig an Michel Foucault var säkerligen inte grundat på ekonomiska överväganden, men han blev förvisso ingen förlustaffär för Gallimard. Hans ”Les mots et les choses”, ut- given 1966, har till dags dato sålts i långt över 100 000 exemplar. Historikern Emmanuel Le Roy Laduries ”Montaillou”, från 1975, om livet i en medeltida sydfransk by under krigen mot kättarrörelserna, blev en än större framgång.

Lätt fånget, lätt förgånget. Är en annan insikt. Det som är omedelbart tillgängligt är inte alltid det man återkommer till och hämtar inspiration från längre fram.

Dessa insikter är på inget sätt revolutionerande. Ändå är förvåningen stor varje gång det visar sig, antingen att det som rönte snabb och stor framgång faller i glömska, eller att det svårtillgängliga är det som lever kvar i medvetandet på sikt.

Kan man lita på förnuftet? Är omdömet en lämplig kompass att orientera sig i världen med hjälp av? Det är berättigade frågor, för ovanstående iakttagelser är inte undantag, det är regeln. Gång på gång faller beslutsfattare för det lättillgängliga, det som ger snabb avkastning och omedelbar behovstillfredställelse.

Mot bättre vetande bygger vi på detta sätt ett samhälle som inte är långsiktigt hållbart. Med öppna ögon följer vi, som kollektiv, minsta motståndets lag. Undantagen från regeln är många, men trenden är tydlig. Kulturellt, ekonomiskt och ekologiskt rör vi oss bort från den väg som leder till långsiktig hållbarhet.

Just idag är jag inte så himla stark. Just idag mår jag lite kymigt. Idag orkar jag helt enkelt inte hålla skenet uppe. Detta är en dag när jag inte tror på framtiden. Jag brukar tro, och jag brukar orka kämpa för det jag tror på. Men idag känns det mesta meningslöst.

Varför inte falla till föga? Varför inte följa minsta motståndets lag? Varför inte stämma i tron på att det finns enkla lösningar? Det är frågan jag ställer mig idag. Men så läser jag om Pierre Nora. Och det får mig att repa mod.

Av rent egoistiska skäl varken vill eller kan jag ge upp hoppet. Just idag må det gå trögt. Just idag är jag trött. Men det kommer fler dagar. Får man leva och ha hälsan blir det många dagar. Och på sikt vet jag ju att det som är kämpigt att uppnå. Det som bjuder motstånd, och det som inte är direkt tillgängligt, det är det som skänker livet mening.

Långsiktig hållbarhet är ett mål som på många sätt är hopplöst, som mål betraktat. För ingen vet när det är uppfyllt. Men det är just det som är poängen. Målet är problemet. Det är måluppfyllelsen som ger upphov till problemen. För så fort man uppnått det man eftertraktar, så fort man nått målet. I samma stund man erhåller det man strävat efter kommer man att stå utan mål. Därför är det en dålig kompass att navigera i tillvaron med hjälp av.

Upp till kamp för det svåra. Sjung omakets lov. Överge önskan om omedelbar lycka. Det är vägen mot långsiktig hållbarhet. Det är strategin som ger lycka, på sikt. Både för enskilda individer och för samhället.

Som sagt: Det finns inga enkla lösningar. Så enkelt är det!