Könen får aldrig blandas!

Här fortsätter resonemanget om hur mansdominansen inomåkerinäringen upprätthålls med olika medel.

Könens isärhållande fungerar som en maktteknik vilken urskiljer kvinnorna från gruppen förare. Motståndet mot kvinnor är huvudsakligen tyst samt diffust och behöver således inte ta sig handgripliga uttryck för att ha effekt. Vid en första genomgång av materialet verkade informanterna inte vara motståndare till kvinnor inom yrket. En förare sa till exempel:

De är ju militärer och poliser och allting idag. Och det är ju inte konstigare att en dam är chaufför än att en kille är det.

Uttalandet skulle kunna indikera att informanten bejakar jämställdhet, men under fortsättningen av samtalet, i en berättelse om en kollega som var gift med en kvinnlig chaufför, snuddar föraren vid något som kan illustrera motståndets mer subtila uttryck:

Jag hade sällskap mycket med en när jag körde på Spanien. Hans fru hon var gravid. Hon körde en kylbil och släp och han körde en kylbil och släp. Jag frågade då … Jag visste inte att de var gifta. Nä, sade hon. Jag ska jobba fram till jag är i sjunde månaden sedan ska jag gå hem. Paret skulle spara så mycket pengar de kunde för dom skulle köpa ett hus och ville sätta in så mycket som möjligt i det. Och det är ju förnuftigt. Men det vete fan om det är ... Jag tycker nog inte det var så lyckat när hon kom upp mot den sjunde månaden. Men hon var en duktig chaufför, det var hon. Hon körde nonstop med oss. Hon var lika pigg som vi andra. Hon gick upp och fyllde på aggregatet, för hon skulle ha olja på, det var ett sådant gammalt tetraaggregat. Hon klättrade upp på taket där precis som vilken kille ... Ja hon var ju inte ... Det var i början av graviditeten.

Föraren nämner orden ”precis som vilken kille”, och jag ser detta som ett tecken på att hon kunde accepteras eftersom hon uppfyllde förarnormen. Kvinnor som är som ”vilken kille som helst” kan följaktligen få tillträde till yrket, men det är uppenbart på männens villkor. Förmågan att fylla på olja förblir ändå en manlig egenskap.

Genuskontraktets förbud mot att blanda könen kan således, genom att kvinnliga lastbilsförare omkodas till maskulinum, symboliskt hållas levande inom åkerinäringen. Men en sådan (nöd)lösning tvingar likväl de kvinnor som vill bli accepterade som förare att anpassa sig efter en manlig norm.

En manlig förares resonemang får visa på hur isärhållandet kan motiveras:

Sedan så kan du ju egentligen inte ta in så mycket damer heller här för att ... Ja nog går väl det. Okej, när man kör ensam. Men förr körde dom två man. Du kan ju bara tänka dig … Kvinnorna hade gått hemma hos någon kärring som fick reda på att Kalle skulle köra med Elsa. En tur till Italien. Och du vet att där uppväcks sympatier och sedan är det ju lätt att det blir helt annat än att köra bil. Och de grejerna har inte chefen velat ha. Därför har han sagt att det är killar som kör och så är det inget snack, eller så kunde vi haft ett gäng damer som körde. Så att ... han har valt killar eftersom att det har inte varit så många damer förr som har varit intresserade

Informanten säger här inte uttryckligen att kvinnor passar dåligt för yrket, men det faktum att kvinnor inte visat något intresse för åkerinäringen betraktas uppenbarligen inte som något problem. Snarare ser han könssegregationen som något positivt. Den legitimeras med hänvisning till en heterosexuell norm där män och kvinnor alltid antas känna sexuellt begär efter varandra (jfr Rosenberg 2002, 100ff. Connell 1999, 196).

Sexuella relationer mellan manliga såväl som kvinnliga förare anses uppenbarligen vara otänkbart.