En fårfarm på Nya Zeeland. Det vore verkligen drömmen. Han tittar på mig. Ja, jag är så trött på det här ibland. Att aldrig vara hemma. Jag har ju missat barnens uppväxt helt. Fast jag har prickat förlossningarna. Säger han. Och skiner. Utom pojkens förstås. Då stod jag i Munkedal med en trasig kardan. Nä. Det gäller att ha en jävligt stark hustru. Hon får sköta allt, barnen och huset. Tackla problemen själv. Och så kommer jag hem och är trött. Då vill jag vara med familjen, ta igen allt vi har missat. Men så finns det ju alltid något att fixa med huset. Och sen ska man hinna med lite socialt liv, träffa kompisar. Ja, fy fan. Viket liv man har. Jag har försökt jobba på Volvo. Men jag stod inte ut med staketet omkring mig. Han tystnar. Tittar på vägen. Gnider sig i skäggstubben. Tänder en cigg. Jag vet inte. Säger han. En dag när man kommer hem så står kanske väskorna där på trappan. Och då är inte Mats Erik Olsson stor, det kan jag lova dig. (Höglund 1998).Mats visar här hur sårbar han upplever sig vara som utlandschaufför. Statusen som uppvärderad utlandsförare och familjeförsörjare har uppenbart en baksida i form av det beroendeförhållande föraren kan tvingas in i gentemot sin partner.
Eftersom pålitligheten delvis är kopplad till familjeförsörjarrollen skulle man kunna säga att både partnern och det manliga manuskriptet tvingar Mats till underordning, vilket är en aspekt som lätt förbises om man enbart koncentrerar sig på den manliga makten och det manliga inflytandet.
Eftersom utlandsförarens status inom åkerinäringen är en strukturell maktposition finns hela tiden risken att den enskilde föraren utsätts för känslor av vanmakt, vilket utifrån mitt jämställdhetspolitiska perspektiv blir viktigt att poängtera.
Tidningen TRAILER har som publicistisk ambition att presentera representativa och goda exempel på lastbilsförare. Eftersom tidningen läses av många förare blir den en viktig normproducent som underbygger det rådande manuskriptet för manlighet inom åkerinäringen. Hur det kan ta sig uttryck och vilka konsekvenser det kan medföra kan illustreras med hjälp av en artikel som handlar om Magnus, en svensk lastbilsförare som arbetar i USA:
Det är söndag förmiddag i en sömnig trailerpark i Suffolk, Virginia. Magnus Björnby håller just på att säga adjö till sin familj för ännu en vecka på vägen. Hans yngste son Tim, 3 år, gråter och tycker att pappa ska byta jobb. Magnus tröstar honom så gott det går och lovar att köpa med en present hem. Äldste sonen, Tor 5 år, och fru Gittan tar det lite mer med ro. Tor kanske till viss del på grund av att han har fullt upp med att hålla balansen på sina rullskridskor. Gittan för att hon vet att Magnus gillar sitt jobb. (…) ”Detta är det värsta med jobbet, att lämna familjen så här, säger han lite nedstämt” (nr 4 2000).Det manliga manuskriptet krockar i artikeln uppenbart med förarens privatliv. Att lämna familjen och barnen återkommande under längre eller kortare perioder är något alla fjärrförare har erfarenhet av.
Manuskriptet rymmer dock inte några handlingsplaner för hur sådana känslomässiga situationer ska hanteras. Föraren tvingas på egen hand uppfinna lösningar och TRAILER erbjuder ingen hjälp eftersom alla sådana aspekter tonas ner och därigenom osynliggörs. Magnus berättelse, att han drömt om att få köra lastbil i USA ända sedan han var liten, ägnas däremot stort utrymme i texten. Man tilldelar således belöningen och målet högre prioritet än det ”pris” föraren tvingas betala för att nå dit.
När Magnus väl beslutat sig för att försöka uppfylla drömmen tog det tre år innan han tilldelades permanent arbetstillstånd, men när han 1998 fick sitt ”Greencard” flyttade familjen omgående. Väl framme vid målet kastade han sig ut i sitt livs äventyr. Familjen var uppenbarligen inte tvingad att flytta på grund av arbetsmarknadsrelaterade problem i Sverige. Beslutet fattades enbart på grundval av att Magnus hade en dröm om att få köra lastbil i Amerika.
Perspektivet i artikeln är tydligt manligt, vilket framgår av hur hustruns reaktioner beskrivs:
Gittan blev inte särskilt glad då hon fick höra att Magnus skulle vara hemifrån hela veckorna. Men hon visste att om hon inte lät honom göra det skulle hon antagligen få höra det resten av livet”.Oavsett hur maktfördelningen ser ut i Gittan och Magnus hushåll kan artikeln i TRAILER sägas förmedla ett budskap om att en lastbilsförarhustrus uppgift är att understödja sin mans drömmar. Så länge arbetsorganisationen inom åkerinäringen ser ut som den gör blir frånvaron i förhållande till barnen det symboliska pris lastbilsförare får betala om han eller hon vill fortsätta köra lastbil.
Det finns inget forum inom näringen där eventuella problem som följer av detta kan bearbetas, vilket jag menar också kan betraktas som en konsekvens av och ett tecken på att manlighet gjorts till norm inom åkerinäringen. Den som inte accepterar upplägget anses helt enkelt inte passa för yrket.
Den kulturella homogeniteten inom åkerinäringen och vikten av att signalera pålitlighet skapar ett förhållande där utrymmet för egna tolkningar av yrkesrollen och möjligheterna att konstruera förslag till alternativa lösningar för arbetets organisation begränsas.
Eftersom den förare som försöker gå utanför manuskriptet riskerar att få sin pålitlighet ifrågasatt måste chaufförerna mer eller mindre köpa hela paketet, eller förkasta det och erkänna sig själva som problem. Förhållandet kan uppenbarligen leda till ambivalens, vilket kan sägas förstärka rådande förhållanden inom åkerinäringen, åtminstone så länge den inte erkänns som ett yrkesrelaterat problem.
Det skrev jag 2003, utifrån ett material som redan då hade några år på nacken. Nu är det 2011. Och mycket lite har hänt!
Kulturvetare behövs i samhället!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar