Vilka konsekvenser har vändingarna fått? Den språkliga vändningen har haft ett stort genomslag inom humaniora och samhällsvetenskap, och det finns tendenser till genomslag för den materiella och den affektuella vändningarna.
En slående och högst olycklig konsekvens är att Kulturvetenskaperna kommit att fjärma sig från resten av den akademiska världen. När man vände blicken mot språket gjorde man det så till den milda grad att man helt tappade fotfästet, och under 1990-talet utkämpades många och hårda strider mellan ”positivistiska essentialister” och rättroende ”dekonstruktivistiska poststrukturalister.” Så här i backspegeln, om man betraktar det som hände (och på vissa ställen fortfarande händer), kan man konstatera att den språkliga vändningen har inneburit problem för ämnet Kulturvetenskap.
När man vänder sig mot och uppmärksammar en speciell aspekt av tillvaron, i detta fall språket och immateriella aspekters inflytande över världens gång, då varken kan eller får man sluta granska även andra aspekter. Och att upphöja språket till det enda som behöver studeras för att förstå allting, det är lika illa som att hävda att alla svar på frågor om mänskligt liv står att finna i elementarpartiklar.
Att upphöja sitt perspektiv till allmän sanning och bekämpa alla som ifrågasätter den rätta tron är precis vad Foucault menar präglar den vetenskapliga verksamheten. Men sådana tendenser kan hans tankar och förslag på strategier hjälpa oss att motverka, också. Därför är det synd att man lyft ut och koncentrerat sig på en aspekt av det han skriver om, språket.
Som tur är kom det en motreaktion, en vändning till, den materiella vändningen. Men om den inte samtidigt tar hänsyn till insikterna som den språkliga vändningen gav blir den lika problematisk. Svaret på våra frågor finns inte på ett ställe, det finns alltid i en kombination av olika, samverkande aspekter.
Företrädarna för den materiella vändningen har insett detta, vilket inte minst talet om en materiell semiotik borgar för. Och om man dessutom integrerar insikterna från den affektiva vändningen har man fått ett perspektiv på världen och på kunskap som inte exkluderar någon eller något.
Genomför man vändningarna på ett väl genomtänkt sätt och integrerar de samlade insikterna som dessa ger i ett nytt perspektiv på världen, vilket är nödvändigt, då kommer kulturvetenskapen att kunna förlösa sin fulla potential. Där är vi ännu inte, och för att komma dit krävs en hel del insatser och kritisk självrannsakan. Men det krävs inga revolutionerande metoder eller nya teorier, allt som krävs finns redan i sinnevärlden. Det gäller bara för oss att upptäcka detta och medvetandegöra det, först inom ämnet och sedan allmänt inom akademin och samhället.
Det är i mötet melan kompetenser som viktig kunskap, händer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar