Vi lever i ett rättssamhälle, men …

Idag fick jag äntligen utlåtandet från JO. Därmed ser jag ärendet (som inleddes i december 2024) rörande HVs sätt att hantera mig som avslutat. Det blev (som väntat) ett antiklimax, men nu kan jag släppa oförrätten och gå vidare. JO konstaterar att mina chefer och högskolans jurist gjorde fel, och deras ursäkter underkänns! Men det visste jag ju redan. Och eftersom JO inte gör något, bara påpekar vad som gäller och ger ett utlåtande rörande högskolans agerande, landar allt i ett torrt konstaterande. HV får kritik för oförmågan att leva upp till grundlagens skrivningar, men får även beröm för att man sett över sina rutiner.  

Vi lever (fortfarande) i ett rättssamhälle, men det är bara i teorin allt fungerar som det ska. I praktiken kan chefer i staten göra ganska mycket som de vill utan deras makt och kompetens ifrågasätts. Jag blir av med jobbet trots att jag inte misskött mig och mina chefer kan fortsätta som om ingenting hänt. Precis som studenter som fuskar frias trots att det är uppenbart att de fuskat, slipper cheferna undan med ett torrt konstaterande om att de gjort fel – trots att de inte följer sina egna regler och även om organisationen har ett kvalitetssystem som kostar massor med pengar. Genom att uttala de magiska orden: Vi ska se över våra rutiner, kan allt fortsätta som vanligt.  

Bedömning

Av utredningen i ärendet framgår att Högskolan Väst den 4 februari 2025 bedömde att endast vissa av de e-postmeddelanden som E.N. hade begärt att få del av kunde lämnas ut. Samma dag begärde E.N. att få ett överklagbart beslut. Beslutet meddelades den 20 mars 2025, dvs. drygt sex veckor senare. Det är självklart inte förenligt med skyndsamhetskravet i tryckfrihetsförordningen och Högskolan Väst förtjänar kritik för den bristfälliga handläggningen.

Högskolan Väst har fört fram att skälet till dröjsmålet bl.a. var att handläggaren under en period var sjukskriven och att ärendet på grund av myndighetens storlek inte kunde handläggas av en annan medarbetare. Jag vill med anledning av detta påminna om att JO tidigare uttalat att en begäran om handlingsutlämnande ska prioriteras framför den löpande verksamheten och att en myndighet har en skyldighet att se till att den är organiserad på ett sätt som säkerställer att framställningar kan hanteras rättsenligt, även under t.ex. enskilda personers frånvaro. (Se bl.a. JO 2015/16 s. 665, dnr 6276-2012 m.fl., och JO 2020/21 s. 317, dnr 7896-2019.)Dnr 2440-2025 Sid 3 (3)

Offentlighetsprincipen är central i den svenska rättsordningen och ett fundament i vår demokrati. Det är därför mycket viktigt att myndigheter ser till att principen får genomslag. Det är positivt att Högskolan Väst har vidtagit åtgärder för att säkerställa att en liknande situation inte uppstår igen.

Det som i övrigt har kommit fram i ärendet ger inte anledning till någon ytterligare åtgärd eller något uttalande från min sida.

Ärendet avslutas.

Jag fick rätt, men lämnas med en känsla av tomhet. Visst känns det surt och självklart är jag besviken! Fast nu kan jag släppa detta och gå vidare. Min tro på kunskapen och övertygelsen om att arbetet med lärande och kunskapsutveckling är viktigare än någonsin är intakt, men känslan av att vi verkligen och i praktiken lever i ett rättssamhälle har fått sig en törn. Regelverk och kvalitetssystem som bara fungerar i teorin och när de inte behövs, är meningslösa.