När jag idag tänker tillbaka på den perioden ser jag den som ett slags förpuppningsfas. Om jag är en fjäril nu vet jag väl inte men jag var definitivt att likna vid en puppa då. Att köpa skivor blev ett surrogat för allt det andra som jag just då inte ens ägde förmågan att definiera. Och något skulle jag ju göra för pengarna jag tjänade. Det räckte emellertid inte med två skivor längre, det blev oftast många fler. Jag handlade utan urskiljning och det kunde bli nästan vad som helst. Desperat letade jag efter en stil som kunde sägas vara min, men det blev mest ett rastlöst sökande på impulser och tips från andra. En dag, på väg till jobbet, handlade jag till exempel, Iggy Pops senaste, som kom den hösten, en samlingsplatta med New Order, en gammal med Stones: Get yer ya-ya´s out, (som för övrigt är en av historiens bästa liveplattor, vid sidan av Ramones: It’s alive), Van Morrisons senaste, den där han sjunger duett tillsammans med Cliff Richard, och den brokiga blandningen toppades med en Ray Cooder-skiva som jag hört någon säga något positivt om, någon gång. Sorgligt nog varken hann eller orkade jag lyssna på speciellt mycket musik. Det var själva inköpen som gav mig den tillfredställelse jag sökte.
Det har de inte fattat, de feta skivbolagsbossarna som drar ungar inför rätten med hot om skadestånd för att de laddar ner musik från nätet. Om de istället vårdat sina kunder och erbjudit min generation fint förpackad musik, som skrivits, spelats in, producerats och sålts av människor som älskar musik och som förstår glädjen i själva samlandet, då hade man inte tappat köpare. Det är jag övertygad om. Tänk, slår det mig, om jag överfört de perverterade upphovsrättstankarna på bageriarbetet. Tänk om jag skulle kräva att alla som åt mitt bröd skulle betala pengar till mig, för att få äta det jag tillverkat. Tänk om jag skulle lägga mig i hur kunderna skivade brödet, om jag bestämde att ingen fick lägga leverpastej på det bröd som jag äger, i alla led. Det är lika sjukt som att jämställa nedladdning med stöld. Om jag laddar ner en låt från nätet, då anser jag att jag har min fulla rätt att göra det. Speciellt som jag i nio fall av tio skulle ladda ner en låt som jag redan betalt för att få äga på både vinyl och CD. Det är stöld om något! För vem annan än en bolagsboss som bara ser till sina ekonomiska kalkyler kan utan att rodna upp över öronen, säga att det är stöld att spela in musik på ett kassettband eller bränna en CD med låtar man gillar, från skivor man betalat för? Vilken annan yrkesgrupp kan sälja sitt arbete, eller sitt arbete, det är ju andras arbete de säljer, om och om, och om och om igen? Om jag har betalat för en vara minst två gånger, då ska ingen komma och säga att jag är en tjuv om jag hämtar ner samma låt från nätet, eller om jag byter några av de låtarna mot någon annans låtar. När jag tänker på hur mycket pengar jag lagt på musik genom åren, blir jag arg. Och ännu argare blir jag när jag hör musiker snyfta om att de berövas sin inkomst på grund av nedladdning från nätet. De ska fan inte komma och klaga på mig. Om de är missnöjda med sin ersättning får de klaga på de människor till vilka de vänt sig för att få sin musik såld. Jag blir lika arg varje gång jag tänker på det.
Men det här går inte. Måste släppa det ämnet, fokusera. Nu har jag ju kommit igång på allvar med rekapituleringen av den där jobbiga tiden i livet då jag transformerades och blev den jag är idag. Processen från bagare till akademiker, som håller på att avslutas. Känner det här på tåget, på väg till Norrland, denna den sista resan. Känner det i hela kroppen, att rekapituleringen gör med mig vad jag ville och hoppades. Tankarna på hur det var då, när de väl släpats fram i ljuset och granskats, värderats och katalogiserats, får mig gradvis att slappna av i kroppen. Hela jag påverkas. Något växer inombords. En liten fågel i mitt hjärta har börjat sjunga, eller i alla fall kvittra lite. Våren nalkas så sakteliga i bröstet och förmedlar ett lugn och en ro.
Det är en ny känsla som sporrar mig att söka vidare i minnets allra mörkaste hörn. Ännu hade jag inte nått botten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar