tisdag 10 september 2013

Gör upp med myten om ett sunt förnuft

Vissa myter gör man bäst i att överge. Fast det kan vara svårt att släppa taget. Om tanken som ska överges ligger en nära och om den utgör en integrerad del av ens personlighet blir det än svårare. Så är det med tankar och idéer, de ligger en mer eller mindre nära. Och tvingas man överge tankar som utgör grunden för allt man tror på och ser sig som, om övergivandet leder till ångest, då har vi identifierat ett problem. Vill man undersöka förutsättningar för förändring är detta en aspekt av mänskligt liv som måste tas på största allvar. Vill börja med att påpeka det, att tankar kan bli och kännas som vitala delar av människans kött och blod. Sådana tankar överges inte i en handvändning, inte ens om man inser problemen med dem och om man vill överge dem. Likt en inbiten rökare håller man fast vid dem, för att annars rasar hela ens värld.

Tanken på det sunda förnuftet är en sådan tanke, en sådan existentiell övertygelse som det är oerhört svårt att släppa taget om. Fast vi borde göra det, för det existerar inget sunt förnuft. Det sunda förnuftet är ett hjärnspöke, en dröm om hur det borde vara. Självförnekelse. Människan är inte på långa vägar så rationell som hen vill tro och infånga fall och situationer utgår från. Detta bevisas för oss, gång på gång. Ändå lever myten och den påverkar samhället och kulturen.

Under moderniteten skapades myten om rationaliteten och framsteget. Konsekvent glömmer vi att människan har förmåga att vara rationell. Logik är en av människans alla fantastiska egenskaper. För att utnyttja den rationella förmågan krävs dock en ansenlig mängd energi, koncentrationsförmåga och tid. Rationaliteten finns där inte bara och den kan inte heller bara kopplas på. Logik är ett verktyg och likt alla andra verktyg krävs att det används rätt och att den som använder det har det rätta handlaget. Alla är mer eller mindre logiska, men för att verkligen kunna använda logiken för att höja sig över sina givna förutsättningar krävs övning och noggrannhet. Rationalitet är inte synonymt med sunt förnuft.Tanken faller på sin egen orimlighet och det krävs ingen ingående studie för att hitta tecken på avsaknad av rationalitet i vardagen.

Människan styrs av en massa olika impulser och egenskaper. Rationalitet är bara en, bland många, motstridiga, aspekter av människoblivandet. Affekt är en mycket starkare drivkraft som rationaliteten har svårt att bjuda motstånd mot, till exempel. Vid kassan i affären, på väg hem från jobbet. Hungrig, stressad och huvudet fyllt av tankar på morgondagen och allt som inte hanns med idag. Plötsligt ligger det en chokladkaka på bandet och rätt som det är smälter den på tungan. Fast du beslutat dig för att detta var din fastedag, i enlighet med 5:2 dieten som du satt dig i och fann rationell och görbar. Du glömde bara en sak, att dieten må vara rationell, men för att den ska fungera krävs att du har ett sunt förnuft som fungerar även när du är upptagen med annat. Ytterst få har det. Och de som är helt igenom rationella brukar uppfattas som märkliga i de flesta sociala sammanhang. Kapten Spock i TV-serien Star Treck kan fungera som ett exempel på hur alla skulle vara och agera, om det sunda förnuftet fanns och fungerade.

Detta glömmer vi, konsekvent, av en hel massa olika skäl. Ibland bortser vi från det av fåfänga, när vi adresseras som rationella. Inget tillfälle i livet är så paradoxalt som när det sunda förnuftet kopplas så fort vi tilltalas som rationella varelser. "Du som är så klok", dem som fångats av de orden är ett lätt byte för den som vill kränga något och först senare upptäcker man vad man borde gjort istället, men då är kontraktet redan påskrivet. "Sådana beslut ska inte tas av politiker, de ska avgöras hemma vid köksbordet", det var motivet för det systemskifte som här och nu dignar under pressen av sin egen vikt och inre spänningar. Det finns en gräns för hur många beslut man hinner med, i lugn och ro, hemma vid köksbordet. Dygnet har bara 24 timmar och livet är fyllt av beslut. Det som låter så bra i det enskilda fallet blir till problem när allt fler beslut ska tas av den enskilde.

Företagen jublar, för myten om det sunda förnuftet leder till fler och fler ologiska beslut. Och ju fler beslut som ska tas, under allt kortare tid, desto mer affektiva tvingas vi bli. Allt mer av vår vakna tid går vi på känsla, som långt ifrån alltid är rationell, vilket fallet med chokladkakan visar. Ju mer vi litar till det sunda förnuftet, desto mer irrationellt blir vårt handlande och desto mer affekt tränger sig in i vardagen.

I Göteborg skjuter ungdommar på varandra. Flera har dödats. Vad blir reaktionen från politikerna? Höjda straff för mord. Det är ett beslut som låter logiskt och det ligger helt i linje med det sunda förnuftet. Konsekvent glömmer vi att det inte är risken att åka fast eller straffsatsen som håller oss, alla vi vanliga medborgare, från att mörda. Vi gör det bara inte, för vi lever i och med en trygghet som gör att vi inte ens behöver tänka tanken, än mindre utsättas för hot om våld. Det som är rationellt för oss är det inte för den som är kriminell.

Rationalitet är kontextberoende. Tänk till exempel på cheferna som kräver höga bonusar för att göra det man får (en hög) lön för att göra. Ställ det i relation till hur samma chefer resonerar om sina anställda, för att motivera dem att jobba sänker man lönen. Om rationalitet och sunt förnuft fanns hade världen inte sett ut som den gör. Det räcker att blicka in i sin egen vardag så ser man den, avsaknaden av sunt förnuft. Alla har förmågan att tänka rationellt, ingen tvekan om det, men hur ofta använder vi den förmågan? Och om vi lägger rationaliteten i ena vågskålen och affekterna i den andra, vilken vågskål kommer då att väga tyngst om vi ser till hur det ser ut i vår vardag? Var ärlig! Jag har många års träning att tänka rationellt, men det är en förmåga som är svår att använda i vardagen, speciellt när det stressigt, vilket det är allt oftare. Det gör det än svårare att acceptera avsaknaden av det sunda förnuftet. Som Docent är det lätt att få för sig att allt man gör håller samma höga kvalitet som det man gör i tjänsten. Så är det INTE. Jag styrs lika mycket av affekter som alla andra och gör långt ifrån alltid bruk av min rationella förmåga.

Fanns det ett sunt förnuft skulle det inte att göra prognoser om framtiden. För de bygger på antagandet att de flesta gör som de brukar, även framöver. Så vet man vad som görs och tänks idag kan man räkna på hur det blir imorgon och en bit in i framtiden. Fanns det sunt förnuft skulle det vara omöjligt, för i samma stund som folket inser att de är förutsägbara skulle de handla annorlunda och prognoserna skulle visa sig felaktiga. Bara det att vi litar till prognoser om framtiden visar vilken bräcklig grund vi människor och vårt samhälle vilar på.

Om fler kunde förmås inse detta, att människan styrs mer av affekt än av logik, då skulle man kunna tala om ett sunt förnuft som fungerar. Så ser det inte ut. Alltså är det enda logiska att bortse från det sunda förnuftet. Kan vi komma dithän har arbetet för att bygga en hållbar framtid börjat.

Först när vi gjort upp med myten om det sunda förnuftet har vi bevisat att vi är rationella.

18 kommentarer:

Ann-Helen sa...

Om man tänker på det, så finns det också en ganska stor variation i när och hur vi talar om "sunt förnuft". Det är inte bara vad som räknas som logiskt, (moraliskt)riktigt eller rationellt som skiftar beroende på kontext, utan också själva benämnandet och bedömandet av något som "sunt förnuft" betyder olika saker i olika sammanhang; det kan både stärka och stjälpa något. Kanske man kan se det som att "sunt förnuft" har kopplingar till det vanliga, simpla, basala, självklara å ena sidan och det rationella, logiska å andra sidan. Om man tänker så, uppenbarar sig ibland en fråga - kan det simpla och vanliga vara det skarptänkta? Att man har ställt sig frågande (och nekande) till det, syns i begrepp som "BARA vanligt sunt förnuft", eller "bondförnuft" (så kan "sunt förnuft" också bli en klassfråga).

Eddy sa...

Även här vill jag rikta uppmärksamhet mot sammanhanget. Det är tron på något allmänt, något som bara finns där och som lägger allt tillrätta. Rationalitet är som jag ser det inget som finn, det är ett resultat av kulturella överenskommelser. Vill att vi helt och hållet slutar tala om förnuft, sanning och rationalitet. För det tenderar att hamna i den typen av konflikter som du pekar på, att man lyssnar mer på vem som talar än vad som sägs. Världen är komplex, liksom människan vara-i-världen, för att tala med Heidegger (som jag är osäker på hur jag ska förhålla mig till, men nog kommer att skriva om framöver).

Ann-Helen sa...

Jag tror inte riktigt på att skrota ett begrepp, eller ord, för att på det sättet försöka eliminera ett fenomen eller ett sätt att tänka. Sådana strävanden kommer antagligen att leda till att ett annat ord sätts in i stället för, utan att ändra så mycket på sammanhanget och till på köpet leda till en ängslighet kring användandet av "rätt ord". Jag kan inte annat än se en motsägelse i att du skriver att rationalitet inte finns samtidigt som du vill att vi ska sluta tala om rationalitet (ja? men det finns ju inte?). Jag tror det kan vara mer givande att studera mångtydighet och paradoxer, t ex gällande det rationella. "Förnuftig" och "förnumstig" betydde en gång samma, nu har de olika laddningar.

Ann-Helen sa...

..så: det verkar alltför svepande att uppmana till att göra upp med "myten om sunt förnuft" - vilken myt, när gäller den, för vem? Eller omfattar den oss alla, hela tiden, överallt? För om man tror det, tror man då inte just på att det är om myten om sunt förnuft "som bara finns där och som lägger allt tillrätta"? (så om man kunde göra upp med den, skulle allt vara annorlunda).

Ann-Helen sa...

Ifall du är intresserad, om begreppet "sunt förnuft" och hur det använts: http://www.svd.se/kultur/understrecket/sunt-fornuft-som-forebild-och-vapen_6509992.svd

Eddy sa...

Tack för tips! Inser att vi kanske talar förbi varandra och att jag nog är otydlig. Det sunda förnuft som jag tänker på handlar mer om en utbredd tro på och allmän övertygelse om att förnuftet alltid leder oss människor rätt, att rationaliteten, oavsett hur vi definierar det är kungsvägen till kunskap. Det är den tankan jag vill utmana. Min utgångspunkt är att kunskapen INTE finns i världen för oss människor, att upptäcka. Logik, rationlaitet, sunt förnust och kunskap är framförallt kulturella skapelser och kollektiva överrenskommelser, om att det är så det är. Det gör att vi bygger system och litar på metoder och därigenom prioriterar form framför innehåll.

Ann-Helen sa...

Ja, så är det säkert i en del sammanhang, men samtidigt - lever vi inte också i en tid när känslor ofta framställs som det, som ska leda oss rätt? Inte "jag anser" utan "jag känner", och där vissa känslor uppmuntras, uppodlas som oantastliga (som kränktheten, t ex). Det var väl ett helt annat spår, men jag tror som sagt att man inte ska bli för generaliserande om "hur det är". Det kan ju vara ett sätt att ge tyngd åt en fråga, men samtidigt - kommer man inte just genom det att se enbart det man har bestämt sig för att se..?

Eddy sa...

Håller med om faran med generalisering och inser att det är en fälla som man hela tiden riskerar att falla i. Viktigt att pånminna sig om det! Intressant det du skriver om känslan, det är ett tecken i tiden, absolut. Fast jag ser det som en del av det sunda förnuftet och tror att dessa båda saker ofta blandas samman. Så det är nog inte ett annat spår gentligen. Det en aspekt av samma sak. Ett probelm vi borde reflektera över mycket mer än vi gör.

Ann-Helen sa...

Jag tror att ett ställe där vårt tänkande kanske skiljer sig är att jag tänker på "sunt förnuft" som etnologins studieområde (att ställa frågor om självklarheter, vanor.. och vad som anses som sunt förnuft skiftar, så det är inte fråga om ETT specifikt tänkande, inte ett förutsägbart innehåll). Du avser med "sunt förnuft" ett visst sätt att tänka och handla, en viss metafysik?

Ann-Helen sa...

..ifall så är fallet, så tror jag att man med en sådan definition av "sunt förnuft" riskerar förstärka just det tänkande du vill utmana. Vad vill du t ex kalla det tänkande/handlande som inte passar i den definitionen av sunt förnuft? Icke-fönuft? Osunt? Vad blir kvar?

Eddy sa...

Så här tänker jag, att det är genom att lägga upp och ut sina tankar till allmän beskådan, genom att utsätta sig för kritik, frågor och synpunkter, som ett hållbart tänkande uppnås i en värld som inte tillnärmelsevis är så rationell som den själv är övertygad om att den är. Jag studerar också det sunda förnuft som används i samhället, som jag ser som en del av kulturen. Samtidigt utmanar jag det, för jag tror att det krävs om vi ska kunna bygga en bättre värld och ett mer funktionellt samhälle. Psykologer har visat genom experiment hur irrationella vi människor är, och ju mer vi tror på rationaliteten desto mer såbara blir vi därigenom. Om vi tror oss veta att vi är något vi inte är kommer vi konsekvent att ta felaktiga beslut. Lyssnade nyss på ett mycket intressant avsnitt av Filosofiska rummet, där just detta ämne diskuterades: http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/208093?programid=793&playepisode=208093 Temat var: Hus kan vi skapa en etik för irrationella människor, alltså en etik som tar hänsyn till hur våra hjärnor faktiskt fungerar. Något sådant är även jag på jakt efter, och detta att tänka tillsammans, ser jag som ett steg i den riktningen.

Ann-Helen sa...

Håller med, och jag vill passa på att tacka dig för att du bloggar, vilket möjliggör för mig att kommentera, och det är roligt! På det sättet är bloggformat jättebra; det ger möjlighet för att vrida och vända på argument, prova olika tankar, hamna på nya ställen. Rörligt tänkande (mer än hållbart). Ibland kan jag tycka det går lite för fort här, men kanske du fortfarande ser det här fast det är långt bak i strömmen av texter nu. Jag lyssnade på Filosofiska rummet. Det som slår mig är hur man framställde människor som BRISTFÄLLIGA rationella aktörer. Jag skulle gärna vilja se de experiment psykologerna gjort, de frågor de ställt. Har man t ex LÅTIT folk uttrycka ambivalens? Säga "jag visste inte hur jag skulle göra"? Har man förstått de moraliska dilemman folk ofta ställs inför? En annan sak är att när vi blir osäkra, så faller vi lätt tillbaka på olika "officiella" förklaringar, som antas vara riktiga (även om de inte stämmer överens med egen erfarenhet, eller gör en blind för delar av denna) - sådana förklaringar kan t.o.m. bli en slags moraliska förpliktelser som tvingar sig på (är du med eller mot, välj sida!). Hur har psyklogerna gått tillväga - det undrar jag. För det andra borde vi vara glada ifall människor via dessa experiment har visat sig att vara inte-så-rationella, för det borde betyda att folk i allmänhet inte är så rigida, eller applicerar ett fåtal regler på samtliga situationer. Det kan lika så väl betyda att människor är duktiga på att anpassa sig (på gott och ont). När rubriker säger att vi är mer irrationella än "vi" tror, så tror jag man ska läsa det som att de teorier om rationalitet som vissa vetenskaper tagit fram, passar dåligt ihop med verkliga situationer, där folk gör olika bedömningar. Jag tror det leder fel att dra slutsatsen att det här beror på att människan (istället eller i kombination) "styrs" av affekt (eller av någon annan "yttre kraft", slumpen eller hjärnan eller vad man väljer att kalla det). Istället borde man ha fler etnografiska närstudier, som klarlägger hur "sunt förnuft" utspelar sig i praktiken, gällande olika frågor. Etnologer borde jubla över sådana här resultat, och genast ställa sig till förfogande!

Eddy sa...

Fler samtal, över gränser! Och mer etnografisk forskning! Bara att instämma, och tacka för stimulerande tankeutbyte! Jag får besked via mail och har koll även på kommentarer som rör äldre poster. Det blir många poster. Det ena ger det andra och detta är min ventil och jag märker att tankarna utvecklas ju mer jag skriver. Det är ett flöde som måste tappas av, eller har blivit så. Flyktlinjer är mitt tankearkiv. Tacksam för alla läsare och kloka kommentarer. På återhörande!

Ann-Helen sa...

Hej igen - den här tråden kan inte ta slut! Ville bara tipsa om och dela vad jag hittat till min stora glädje: "An Inquiry into Modes of Existence" (AIME) - common sense philosophy!
"As opposed to good sense, that believes that it understands what the world is made of, common sense in AIME defines the meaning of that which is common, once the inquiry and subsequent diplomacy have been advanced sufficiently for the definition of a common, shareable world." Länk här: http://www.medialab.sciences-po.fr/projets/aime/

Eddy sa...

Tack för tips. Latours bok ligger på mitt (allt för belamrade) skrivbord: http://www.adlibris.com/se/bok/an-inquiry-into-modes-of-existence-9780674724990 Högintressant! Måste läsa, snarast!

På återhörande!

Ann-Helen sa...

..håller på att läsa den online (det kan man på AIME-sidan. Men har också beställt). Vi höres!

Eddy sa...

Kommer dit så småningom jag med. Längtar! Ber om ursäkt för att jag av misstag råkade radera din senaste kommentar, på dagens post. Det var så vacker och den fångar precis det jag vill säga! Enda sättet att ändå få den med var att klippa in den i min kommentar till din post som nu ser ut att vara bortagen, vilket absolut inte var min mening! #intevänmedtekniken

Anonym sa...

Love it!