Dags att låta Alfred Nobel vila i frid?

Den tid på året då det blivit dags att utse snillen och genier är här. Vem ska få Nobelpris? Vem ska hyllas för sina insatser? Vem ska skiljas ut ur mängden och tilldelas ett av världens mest prestigefyllda utmärkelser? Det är frågan för dagen, de närmaste dagarna. Här (och här) kan man läsa om hållpunkterna för olika utnämningar och ta del av spekulationerna. Och återigen blir det uppenbart hur konservativt utvecklingshindrande den rådande synen på kunskap är.
För över hundra år sedan formulerade en osedvanligt rik och framgångsrik man ett testamente där han stipulerade att ett antal pris skulle delas ut till hans minne. Han ansåg att fysik, kemi, medicin och av en ödets nyck även litteratur och insatser för fred, var vad som skulle prisas. Och det är i enlighet med hans sita vilja fortfarande så det ser ut. Naturvetenskap är och förblir härigenom den kunskap som anses mest värdefull.

Nobelpriset, eftersom det är så otroligt inflytelserikt, ser ut att främja vetande. Men det är precis tvärt om. Nobelpriset hindrar världens vetande att söka sig fram förutsättningslöst. Det sätter gränser för mänsklighetens möjligheter att nå kunskap som skulle kunna vara användbar. Nobel må vara död och begraven, men han påverkar fortfarande i högsta grad skeendet på jorden, fortfarande. Idag väldigt mycket mer än när han levde.

När pengar till forskning fördelas är det världen över i enlighet med Nobels testamente, vilket i sin tur är en spegling av det sena 1800-talets (och en framgångsrik mans) syn på ett gott liv. Testamentet svarade mot den tidens behov och visioner. Nobels testamente är en materialiserad tanke och som sådan reglerar den världens tillblivelse. Samtalet, det ständigt pågående utbytet av idéer och tankar, vilket världen ständigt blir till i och genom, har avstannat. Nobels inlägg i debatten, uppbackat av en ansenlig summa pengar, kan därmed sägas hindra utveckling.

Så ser vi inte på Nobelpriset, men det är en fullt möjlig syn. Är det alldeles självklart att naturvetenskapen och människor med naturvetenskaplig kompetens ska vara dem som bestämmer hur forskningsmedlen skall fördelas? Är det ställt bortom allt tvivel att det är det bästa för mänsklighetens långsiktiga överlevnad att satsa en så pass stor andel av forskningsresurserna på naturvetenskap? Är all naturvetenskaplig kunskap god? Naturligtvis finns det inget entydigt svar på någon av frågorna, men just därför bör vi reflektera över dem.

Om man nu har lyckats kuppa in ett pris till Nobels minne, i ekonomi, varför kan man inte inrätta ett pris som uppmärksammar insatser inom andra områden? Kultur, till exempel, som är en helt avgörande dimension av mänskligt liv. Varför premieras inte insatser på det området? Utan kultur finns ingen fysik. Vetenskap är kultur, på samma sätt som allt annat är kultur. Och forskning om kultur kan hjälpa oss att förstå mänskligt liv bättre. Med sådan kunskap kan kunskaper från övriga områden användas bättre. Det borde ligga i mänsklighetens samlade intresse att även sådan kunskap premierades. Inte för att den är bättre, utan för att den är lika bra, och minst lika viktig, för alla.

Ett pris till Nobels minne, i kulturvetenskap. Ett pris som delas ut till den skapat det bästa, mest användbara tankeverktyget, det vore något. Om vi nu överhuvudtaget ska dela ut priser till något så pass otidsenligt och missvisande som snillen och genier, vilka bara existerar i våra föreställningar. I själva verket är det så att genier skapas i och med att de tilldelas priser. Innan samtalet från Nobelkommiten kommer är den aktuelle forskaren en, visserligen framstående men ändå bara en, kugge i ett större kollektiv av forskare. Han eller hon är aldrig ensamma, forskning är en kollektiv verksamhet. Priset uppmärksammar alltså inte, det osynliggör. Alla dem vars insatser pristagarna är beroende av, förpassas med ett enda telefonsamtal till historiens skräphög.

Nobels testamente håller således ytterligare en tanke från 1800-talet levande, den om existensen av autonoma genier. Genom att finnas, erkännas och uppmärksammas årligen, sätter den käppar i hjulet för framväxten och spridningen av andra förståelser av intelligens och klokskap. För andra definitioner av och förståelser för vad det innebär att vara människa.

Dags att släppa taget om detta otidsenliga pris. Det är en produkt av 1900-talet, och bör läggas till handlingarna på samma sätt som det århundradet. Dags att anamma nya sätt att se på kunskap, dags att premiera annat än det man såg som det högsta goda på 1800-talet. Dags att begrava Nobel och avskaffa Nobelpriset, för vetenskapen och mänsklighetens skull. Vi har honom att tacka för oändligt mycket, men nu är det dags att gå vidare.