Det är svårt att sia, speciellt om framtiden. Brukar man säga. Den som ändå gör det kan visserligen få rätt, men det är i så fall mer beroende på slump än på skicklighet. Ändå tenderar man att lyssna på den som säger, vad var det jag sa. Jag visste att det skulle bli så. Olyckligt, dumt och helt irrationellt är det, att lyssna. Ännu dummare är det att placera pengar med hjälp av någon som säger sig kunna förutspå framtiden.
Det ha de som placerat sina sparmedel hos John Paulsons hedgefond. Han framstod ett tag som någon som kunde förutse ekonomins lagar. I själva verket spelade han högt, hade tur och fick mycket uppmärksamhet för detta. Turen missuppfattades och sågs som tecken på skicklighet.
Eftersom det inte är första gången tur blandas samman med skicklighet säger jag det igen: Den enda långsiktigt hållbara strategin att närma sig framtiden är att göra det utan klart definierade mål för ögonen samt med en medvetenhet om att ingen på förhand kan veta vart man hamnar när arbetet väl inletts. Arbetet med att förändra synen på och förhållningssättet till såväl kunskap som ekonomi kan heller inte inte målstyras eller detaljregleras.
Vad som behövs för att lyckas på lång sikt är en ökad medvetenhet om hur viktigt det är att beakta det faktum att det är summan av samtliga aktörers handlingar och interaktion som resulterar i det utfall vi tänker på i termer av framtiden. För att bygga ett hållbart samhälle måste man måste vänja sig vid och införliva dessa utgångspunkter i tänkandet och hela det kulturella sammanhang som alla delar med varandra. Framtiden är per definition obestämbar.
Vetenskapsteoretikern Donna Haraway har formulerat ett ”vetenskapsprogram” som tar hänsyn till just detta. Hennes tänkande utgår från en radikal strävan efter symmetri som uppnås genom att bryta med dikotomierna som upprätthålls i samhället, vetenskapen och kulturen. Målet är en vetenskaplig praktik, men jag menar att tänkandet kan utsträckas till ekonom och politiken också, som inte håller sig med några absoluta och på förhand givna gränser mellan vetenskap/politik, natur/kultur och så vidare.
Vad som behövs för att komma till rätta med problemen är en mer transparent vetenskaplig stil och ett politiskt och ekonomiskt arbete som synliggör hela det aktörsnätverk som krävs för att upprätthålla rådande sanningar. En central utgångspunkt för Haraway är att det inte finns en enda, den bästa, teorin eller sanningen om vare sig människan, samhället/kulturen eller ekonomin, det finns bara mer eller mindre öppet lyhörda sätt att arbeta med frågorna. Det finns heller ingen fast punkt som man kan förankra teorierna eller sanningarna i.
Det är hög tid att fler inser att världen befinner sig i en ständigt pågående process av blivande och att det därför är bättre att bejaka osäkerheten och komplexiteten samt använda insikterna konstruktivt. Det är kunskaper som utvecklats, testats och förfinats under många år inom ämnet kulturvetenskap. Vi säger oss inte veta något om framtiden, men vi förfogar över analytiska verktyg som kan användas för att testa bärigheten hos dem som vill att man skall lyssna på dem innan man tar avgörande beslut i livet.
Du väljer vem du litar på och tar hjälp av.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar