Kritik, ansvar och långsiktig hållbarhet

Ett kort inlägg, på språng. Kan inte låta bli att reagera när jag läser dagens tidning. "Vem ska ta ansvaret för de stora bristerna i säkerheten ...", står det i SvD. Är det verkligen någon som ska ta ansvar, är det någons avsked som krävs? Blir världen bättre om någon får bära hundhuvudet för att allt inte fungerade perfekt under ett tragiskt och exceptionellt dygn i Norge? Jag tror inte det!

Tänkandet som leder fram till syndabockslösningen är primitivt och bygger inte på forskning och beprövad erfarenhet. Det är dessutom kontraproduktivt, för det skulle bara leda till ännu fler fallskärmar och komplicerade beslutsgångar. Alla vet att det blir fel ibland, hur bra system man än har, speciellt när situationen är ovanlig och extrem. Ingen kan därför ta ansvar. Alla kan och bör däremot dra lärdom av och utarbeta rutiner efter den kunskap man fått. Och det arbetet blir oändligt mycket bättre om ansvariga slipper riskera avsked. Ingen, utom möjligen Anders Behring Breivik bär ansvar. Men alla är drabbade, alla kan lära.

Det är vad livet här på jorden går ut på, gör erfarenheter, lär, och gå vidare. Först när många människor ser detta kan mänskligheten ta steget till nästa nivå. Men där är vi inte ännu. Det märker man om man läser vidare i Svd.

Först hittar jag en krönika av Andreas Cervenka, om problemen i baksektorn. En analys på temat ansvar, där fokus ligger på framtiden istället för på ett fåtal individer som antas ha makt över den högst komplexa process som pengasystemen utgör.  Faktum är att ingen har ansvar, bara mer eller mindre inflytande över nyckelbeslut. Analysen är klok och innehåller följande ord:

Vad göra? Förutom en rad åtgärder varav en del redan är på gång, som exempelvis högre kapitalkrav, har Andrew Haldane också ett annat och förbluffande enkelt förslag: Ändra hur banker mäts och hur chefslöner sätts från dagens fokusering på kapitalets avkastning, return on equity eller ROE på fikonspråk, till ROA, return on assets, vilket betyder avkastning på samtliga tillgångar. Något som speglar riskerna väsentligt bättre och inte belönar skuldsättning på samma sätt. Om vd-lönerna hade satts efter denna måttstock hade USA:s mäktigaste bankdirektörer fått se sin lön stiga från 2,8 miljoner dollar 1989 till 3,4 miljoner dollar 2007.

Detta är en lösning där ingen av bankernas chefer förlorar arbetet. De tvingas istället att ta sitt ansvar genom att stanna kvar och jobba på lösningen av de problem de varit delaktiga i skapandet av. Det är vad ansvar handlar om, inte att avgå!

Och lite längre fram i tidningen finns ett annat exempel där samma ansvarstänkande borde vara det självklara. Tågtrafiken. Kommer de förberedelser och insatser som utförts (eller inte?!) att räcka för att klara vintern? Det är en öppen fråga ...

De senaste två åren har statistiken över tågens punktlighet sjunkit kraftigt. Under åren 2005-2009 låg punktligheten på runt 90 procent, men 2010 och 2011 nådde den bara upp i 83 respektive 84 procent. Det är de lägsta siffrorna som uppmäts sedan 1997 och längre tillbaka går inte Trafikverkets statistik.

Artikeln ställer SJs nysatsningar på SJ3000, mot tågpendlares upplevelser av vardagen. Skillnaden är markant. Pendlarna talar om hemska upplevelser:

– När det kommer ett kort tåg blir folk tokiga. En gång ramlade en man i entrén, men folk bara fortsatte gå och klev över honom för att få sittplats.

SJs representant talar om vilka satsningar man gjort, och om företagets visioner:

– Det är lätt att glömma att det är underbart att resa med tåg, börjar han.Petter Essén berättar att SJ frågat sina passagerare vilken information de vill ha ombord på tåget. Utifrån svaren har SJ tagit fram informationsskärmar som satts upp i SJ 3000. Den som har dator kommer kunna få mer information om resan och till och med hyra film. Men det stannar inte där. Petter Essén har stora planer för infotainment. I framtiden kommer det erbjudas dataspel. Han ser framför sig hur resenärerna utmanar varandra.

– Kanske första klass mot andra klass, förslår han. Innan Petter Essén återigen upprepar att det ska vara underbart att resa med SJ nämner han ännu en vision – en interaktiv vinprovning med miniatyrflaskor från bistron.

Så länge som samhällets toppar och företagens ledningar lever i helt olika världar, och så länge frågan om vad ansvar är och hur problem skall hanteras, så länge kommer samhällets långsiktiga hållbarhet att förhalas. Det finns inga enkla lösningar!