Pengar och ekonomi har som sagt en tendens att ta över, att bli sitt eget syfte. Ett självändamål som gör att en verksamhets ursprungliga mål kommer i skymundan. Det, i sig, behöver naturligtvis inte vara något ont. Pengar är inte problemet, det är dess koloniserande egenskaper och konsekvenserna som fokusskiftet ger upphov till som behöver granskas kritiskt. Mina texter om pengar är inte uttryck för någon trött, slentrianmässig och oreflekterad vänsterretorik. Det är så långt från kritiskt tänkande man kan komma. Pengar är en central samhällsfråga, och ekonomi rör snart sagt alla delar av mänskligt liv. Det är helt enkelt så som samhället är organiserat. Att kritisera pengar och ekonomiskt tänkande i sig blir därigenom meningslöst och världsfrånvänt. Det leder bara till bitterhet och besvikelse, och inte till någon positiv och varaktig förändring.
Kritisk granskning av pengarnas roll, konsekvenser av effektiviseringar och syftet med vinstmaximering, förutsättningslöst kritiskt utvärderande arbete vars mål är att förstå för att kunna förbättra, det är vad jag vill uppnå och det är där som mina kompetenser kommer till sin rätt. Man kan tycka vad man vill om ekonomiseringen, men den är här och den genomsyrar snart sagt alla verksamheter idag. Det är utgångspunkten för analysen. Resultatet av analysarbetet kan mycket väl bli kritik av rådande förhållanden och organisationsprinciper, men det går inte att börja arbetet i den änden. Kravet på förutsättningslöshet är viktigt för vetenskapligheten.
Med detta sagt vill jag rikta uppmärksamheten mot kvällens Uppdrag Granskning som ska handla om IFK Göteborgs sponsringsavtal med Prioritet Finans. Mitt intresse rör inte företagets eventuella oegentligheter, utan frågan om vad sponsringen gör med idrotten, med IFK Göteborg och med förenings verksamhetsfokus.
Utan tvekan behövs det pengar för att driva en idrottsklubb. Pengar är, eller kan i alla fall vara, ett fantastiskt medel att uppnå stora och ädla mål. Till exempel att vinna fotbollsallsvenskan eller någon av de stora Cuperna i Europa. IFK har under en massa år samarbetat med ICA för att få pengar till verksamheten. Nu har man alltså bytt sponsor och samarbetar med inkassoföretaget Prioritet Finans. Jämför man de båda sponsorerna ser man omgående en tydlig skillnad. ICA säljer mat, och Prioritet finans tjänar pengar på att driva in skulder. Fokus i det båda företagen är helt olika. ICA tillhandahåller och tjänar pengar på att sälja varor som behövs för att klara vardagen. Prioritet Finans tjänar liksom bankerna, som jag skrev om igår, pengar på hanteringen av pengar.
Ställer man detta i relation till IFK Göteborgs stolta historia, klubbens själ om man så vill, dess rötter, blir kontrasten påtaglig. Såg filmen Fotbollens sista proletärer, om klubbens framgångar på 1980-talet. Då var det ett lag, i första hand. Man vann Uefa-cupen med hjälp av lagandan och solidariteten som fanns i klubben. Fotbollen stod i fokus, att spela boll och att göra det som ett lag, det var vad man gjorde. Idag är det mycket mer fokus på fixstjärnor inom fotbollen. Zlatan och andra stjärnor som säljs för miljonbelopp och som tjänar gigantiska summor för att spela boll och som flyttar mellan storklubbarna. Det är vad fotboll har kommit att handla om. Pengar. Fotbollsklubbarna som vinner ligorna och Europacuperna är aktiebolag. Visst spelar man fotboll fortfarande, men nog verkar det vara pengarna som är det viktiga för såväl ägarna som för stjärnorna. Vart tog lagandan och lojaliteten med laget vägen? Är det inte i själva verket som så att pengarna har kommit att bli huvudfokus, även för ett anrikt lag som IFK Göteborg? Samarbetet med Prioritet Finans indikerar det.
Samma gällde länge för mitt lag GAIS. Det viktiga var länge inte segrarna, egentligen. Lagets själ var just kämpaglöden och sammanhållningen bland supportrarna. Det viktiga var inte att vinna, utan att kämpa väl. Och även om GAIS halkade ner i tvåan var supportrarna lojala. Man byter som bekant inte fotbollslag! Men för mig dog det mesta av fotbollsintresset när man lade fram förslaget att GAIS, ÖIS och Häcken skulle gå samman och bli ett nytt lag. Skälet för detta var ekonomiska, uteslutande ekonomi. Man ville vinna, inte spela boll och hålla på sitt lag. Att vinna kostar idag pengar, men härigenom har också fokus skiftats inom fotbollen. Från spelet, till framgångarna och ekonomin. Eftersom det krävs så pass mycket pengar för att vinna har ekonomin blivit överordnad vad som händer på plan, och vem som spelar i laget. Tyvärr, för det har fått mitt intresse för sporten att dö.
Pengar för pengarnas skull, det är ett tänkande som sprider sig. Ett hänsynslöst tänkande som koloniserar allt fler områden i samhället. Även inom den högre utbildningen är det ekonomiska hänsyn som styr mer än vetenskapliga. Idag är det kurserna som ger mest intäkter som värnas, inte de som ger bäst kunskaper. Balansräkningen är viktigare än intellektuell utveckling. Söktryck och efterfrågan står mer i fokus än kunskapernas samhällsnytta och användbarhet.
I den bästa av världar sammanfaller intressena, och det är naturligtvis därför man tagit dessa beslut eller utformat politiken som man gjort. Självklart är det i god tro man gjort vad man gjort. Jag tror inte egentligen det finns någon dold agenda och det finns ingen anledning att ställa någon bakom väggen. Men just därför blir det viktigt att kritiskt granska konsekvenserna av de beslut som tas, överallt. Och det finns anledning att vara vaksam på pengarnas starka och utbredda tendens att bli sitt eget syfte.
Om vi nu inte tycker att fotboll och högre utbildning skall handla mer om pengar, än om kämpaglöd, laglojalitet och användbar kunskap. Fast är det pengar man vill tjäna finns det bättre verksamheter att ägna sig åt. Varken fotboll eller utbildning är speciellt lukrativa verksamheter.
Frågan jag vill resa och som går att ställa till alla verksamheter är ifall pengar är ett mål eller ett medel (här, här och här är några exempel där frågan är relevant). Till vad skall man ha pengarna, det är den centrala frågan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar