Vid fronten krävs exceptionella egenskaper och lösningar för att överleva. Där känner sig riktiga män hemma. Där kan de bevisa sin duglighet på eftertraktade områden. Vid fronten befinner sig Viktor Müller, och han verkar trivas i det klimat som där råder. Och så länge han kan trolla fram en plan B ur innerfickan på sin kritstrecksrandiga kostym kommer han att få befinna sig vid fronten.
Till vems nytta, är en fråga allt för sällan ställd. Men vad är det han gör egentligen, och vad är hans mål? Är det av godhet och för att han brinner för SAAB och för Trollhättan som han flänger runt jorden och förhandlar med än de ena än de andra? Eller är det för att han där, vid fronten, får leva ut sin dröm om manlighet? Jag tror, eller nej. Jag är övertygad om att det senare är em korrekt tolkning av det som sker och har skett nu ett bra tag.
Viktor Müller är först och främst intresserad av att skaffa sig själv manlighetskickar genom att spela ett otroligt högt spel, framförallt med andras pengar, hälsa och liv. Han är ingen hjälte, och om SAAB inte lyckas resa sig upp efter den knock de råkat ut för, då kommer han att dra vidare till nya utmaningar. Och han kommer att få hållas. Det är så logiken ser ut i samhället. Överallt ser man upp till, premierar och sätter sitt hopp till vita, heterosexuella män (och i undantagsfall kvinnor) som kan leva upp till det klassiska manuskriptet för manlighet.
Kristider är tider då nytänkande behövs, men gång på gång tvingas alla vi som insett att det är precis av som krävs, se på och acceptera att hoppet sätts till identiska och förutsägbara män, som står på tur och inget hellre vill än att bege sig till fronten för att göra det män gjort där i alla tider: ta våghalsiga beslut och visa handlingskraft. Ju större kris, desto våghalsigare beslut har ledaren mandat att ta. Och det kan han göra utan att riskera något, för ingen räknar egentligen med att företaget ska lyckas.
Friskt vågat, hälften vunnet, gånger tio. Det är manlighetens universallösning. Och vi låter dem hållas. Men varför? Var finns utvärderingen av det som hände förra gången det var kris? Var finns det kritiskt utvärderande tänkandet? Till vad ska vi ha hjältarna vi skapar? Ingen verkar kunna svara på dessa frågor, speciellt inte när vi är mitt uppe i krisen.
Detta är bara ett exempel på kulturens självorganiserande logik. För det är naturligtvis inte en man som styr. Det är alltid ett sammanhang som förändras, dynamiskt och icke-linjärt. Mannen i fronten är bara en galjonsfigur, lite pynt på fasaden. Att hans tänkande ändå går på djupet, det är bara resultatet av att få verkar se igenom den ihåliga manlighetens yta. Och ingen vägar ta hål på ballongen, för det skulle innebära att hela bygget, eftersom det utgår från manlig logik, faller.
Sensmoral: Vi får de ledare vi förtjänar!
Fråga: Vem tjänar på att detta får fortgå utan att att granskas kritiskt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar