En artikel i SvD, om Obamas beslut att bygga broar och satsa på infrastruktur för att skapa jobb och välstånd, fångar mitt intresse och sätter igång tankar. Av vad byggs ett samhälle, och var börjar och slutar ett samhälle? Det är frågor som borde uppmärksammas mycket mer än vad som är fallet idag. Politiker, ekonomer, medborgare, alla, stirrar stint på olika kurvor som går upp och som går ner. Oron över hur det ska gå med pensionen sprider sig. Men det är inte där som samhället blir till. Diagrammen och kurvorna är bara speglingar av högst speciella aspekter av samhället. Det är av avgörande betydelse att vi förstår det och integrerar den förståelsen i våra liv, vår politik och i byggandet av det samhälle som utgör basen för livet som vi känner det.
Vi är inne i en kris just nu, och som det verkar blir den långvarig, global och avgörande. Jag tror det är nyttigt, ser krisen som ett gyllene tillfälle för eftertanke. Är det hållbart, det sätt vi lever och tänker idag? Om det och om frågan vad som utgör ett samhälle, behövs det samtalas. Och här kommer några tankar att börja med.
Läser i en faktaruta i anslutning till artikeln om Obamas brobyggarinitiativ att broar byggs för att hålla i cirka 50 år. Och det, antar jag, gäller för alla byggnader. Samhällen består till stor del av byggnader. Många av byggnaderna som idag utgör grunden för samhället byggdes där för cirka 50 år sedan, efter andra världskriget. Inte bara i Sverige, utan i hela västvärlden. Det krävs ingen komplicerad mattematik för att räkna ut att det börjar bli dags att se över den delen av samhället. En förutsättning för att siffrorna skall kunna peka uppåt igen är att det finns något att bygga framtiden på, eller i.
Samhällen byggs och består av materia, teknologi och är fast förankrade i jorden. Krisen kommer inte att kunna lösas förrän tillräckligt många inser detta faktum, och börjar göra något åt saken. Det går inte att bara bygga nytt, det gamla måste underhållas också. Det har Obama insett, men det räcker inte med en insikt. Politik handlar inte bara om att vilja, som Olof Palme sa, även om det är där den börjar. Politik handlar också om att göra. Och jag avundas inte Obamas situation. Han är hårt ansatt av Republikanerna som, av reaktionerna och uttalandena att döma, fortfarande stirrar blint på kurvorna. Krismedvetenheten finns inte där, ännu. Och så länge det är så det ser ut, så länge kommer krisen att vara.
Materia, teknologi. Handfasta saker. Av det består samhället. Det kanske kan ses som dess skelett, det som ger samhället stadga. Men samhället finns inte bara där, i det vi ser och kan ta på. Samhället består minst lika mycket av tankar, visioner och handling. Och det glöms alldeles för ofta bort. Det är som man tror att det går att bortse från dessa aspekter av samhället. Kulturen är det som ger liv åt strukturen.
Samhällen byggs och blir till i en ständigt pågående interaktion mellan teknologi/materia och immateriella aspekter vilka kan sammanfattas i begreppet kultur. Harmoni mellan dessa aspekter är vad som skapar välstånd och lycka. Långsiktig hållbarhet kännetecknas av och uppstår genom att omsorg ägnas både samhällets materia och teknologi, och dess kultur.
Idag ägnas varken kulturen eller infrastrukturen något intresse. Fixeringen vid kurvorna och tabellerna gör att vi tappat fokus från det som är viktigt i livet. Lyft blicken. Se världen. Vi måste sluta utvärdera och spekulera. Vi måste bege oss ut i världen och göra något handgripligt. Men vi behöver också nya visioner istället för oro över pensioner. Vad som behövs är ett helt nytt och annorlunda tänkande och handlande.
Yes we can, sa han Obama. Och vi kan fortfarande. Gäller bara att vi tanker om, tanker nytt och gör rätt. Visst behövs det fler ingenjörer, men det behövs också fler filosofer och andra som förstår och kan hantera kultur. Teknologi och kultur är två sidor av samma sak. Kompetenser på dessa områden är samhällsbyggande. Och kan man få dem att samspela, då kommer ett nytt och mer hållbart samhälle att kunna byggas.
Frågan vi bör ställa oss är vilka visioner har vi? Gör man det finner man ganska snart att det är ganska torftigt ställt med det i dag. Lägre skatt verkar vara den enda gångbara visionen, och en hög pension. Mäklare är ett drömyrke för många unga idag, men för att kunna mäkla måste det finnas något att jobba med. Och för att över huvud taget kunna få någon pension måste man jobba.
Samhället vi lever i håller på att vittra söner, mitt framför ögonen på oss. Dags att se det, att göra något åt det. Dags att formulera visioner igen. Och då behövs olika kompetenser. Tekniska såväl som kulturella.
Det är i alla fall så jag tänker. Det ropas på hantverkare och ingenjörer. Det satsas på dessa yrken. Bra, men det behövs också kulturvetenskaplig kompetens. Om, säger om, vi vill bygga ett långsiktigt hållbart samhälle där alla kan hitta en plats och där man tryggt kan leva sitt liv i förvissningen om att ålderdomen är tryggad.
Samhället byggs av kompetenser och insatser, av materia och visioner. Både ock, inte antingen eller!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar