Några ord om förståelsens moral och förklaringens etik

I grund och botten handlar det här om två olika ord för samma mellanmänskliga fenomen, men det finns ändå vissa skillnader. Det går till exempel att tänka på moral i termer av etikens regler omsatta i praktiken. Förståelsen för etikens och moralens helt fundamentala betydelse för samhällets långsiktiga överlevnad lämnar idag generellt sett och tragiskt nog en hel del övrigt att önska. Jag ser detta som en kris som går hand i hand med det växande – ofta informerade – ointresse för kunskap och kultur som sprider sig i samtidskulturen. Båda problemen kan sägas bottna i bristande insikt om och respekt för den helt fundamentala skillnaden mellan komplex och komplicerad. Förstår man inte den skillnaden är det lätt att få för sig att allt går att förklara, med hjälp av logik (eller med mer eller mindre hårt vinklad marknadsföring) och med hänvisning till statistik. 

Ska ett samhälle där etik och moral inte bara är ord, utan faktiskt spelar roll i vardagen, arbetet och myndighetsutövningen, kunna växa fram, måste majoriteten både förstå och respektera det faktum att positivismens vetenskapsideal och kunskapssyn inte är tillämpbart i alla frågor. Den bedömningskompetens och förmåga att tolka som hermeneutiken bygger på behövs också, och är lika viktig. Det är alltid svårt att säga säkert vad som beror på vad, men idag är det många som har svårt att förstå skillnaden mellan regler och principer, vilket man behöver förstå för att kunna förstå och hantera moral och etik.

Etik går att se som en uppsättning regler, vilket positivismen också bygger på. Men moral handlar om principer och det är vad hermeneutikens bedömningskompetens bygger på. Skillnaden mellan regler och principer är att du kan följa regler utan att förstå dem. Det går även att tvinga människor att följa reglerna, vilket regimen i Iran och andra diktaturer tydligt visar. Principer kan bara omsättas i handling av den som förstår andemeningen i dem. Om etiken ser ut och fungerar på samma sätt som positivismen, som förfogar över teorier och metoder för att konstruera förklaringar, liknar moralen hermeneutiken, vilket är ett annat vetenskapligt tankesätt, skapat för arbetet med att bygga upp förståelse. Positivismen kan lösa komplicerade problem som rymdresor och byggandet av digitala infrastrukturer, men livet och samhället består även av komplexa problem, som kärlek och lärande på ett personligt plan, och demokrati, öppenhet och mänskliga rättigheter, på en samhällelig nivå.

Jag kallar mig inte hermeneutiker, men min kulturvetenskapliga grundforskning handlar om att utveckla förståelse, vilket bygger på tolkning. Komplexa problem och frågor utan givna svar, vilket etik och moral kan sägas handla om, både passar och intresserar mig. Om jag vet att det finns ett färdigt svar är det som om all inspiration dör och plötsligt känns uppgiften som att bestiga ett berg. När jag väl knäckt koden och förstår logiken bakom problemet, alltså när jag inser att svaret är givet och att det bara handlar om att hitta eller skapa det, är det som mitt intresse rinner som sand mellan mina fingrar. Kanske är det därför jag blir så frustrerad av studenter som säger till mig: Tala om vad du vill att jag ska göra (för att få godkänt). Kraven för en högskoleexamen må vara formulerad i ett antal mål, men det finns lika många vägar dit som det finns studenter. Och universitetsstudier handlar inte om att få fakta utan om att lära sig förstå både sitt eget lärande och vad som kännetecknar vetenskapligt sökande efter såväl förklaringar som förståelse. Förr eller senare, oavsett vad man sysslar med i livet, kommer man till en punkt där man tvingas ta egna beslut utan att kunna luta sig mot någon annan eller några etiska regler, och då gäller det att kunna axla ansvar och avgöra vad som är klokt, vilket moral handlar om. 

Framväxten av ett demokratiskt och öppet kunskapssamhälle går, liksom kvalitet i högre utbildning, inte att tvinga fram genom standardisering och kontroll. Därför är NPM särskilt problematiskt i den akademiska världen. Etiska regler och moraliska principer är kulturella och därför dynamiskt föränderliga, och kan bara fungera som det är tänkt om människor är fria och tar kollektivt ansvar för de sammanhang som de delar med sina medmänniskor. Dagens fokus på styrning och kontroll, och delegering av ansvar till särskilda instanser, bygger på positivismens sätt att tänka, vilket utgår från att alla problem är komplicerade och därför kan lösas med hjälp av fler och tydligare regler. Det där sättet att tänka är förödande för utvecklingen av den etiska kompetens och de moraliska förmågor som behövs för att kunna hantera demokratin och förvalta öppna samhällen. 

Utan regler fungerar inga sociala sammanhang, men det räcker inte att bara tala om etik eller bygga upp system för kontroll av att reglerna följs. Om mer fokus riktas och resurser kanaliseras mot etiken finns en risk, dels att politiken och utbildningssystemet juridifieras (alltså att juristernas inflytande över akademin blir större än lärarnas och forskarnas), dels att det växer fram en dubbelmoral i samhället. Inte för att människor är onda eller inkompetenta utan för att det är så som människor fungerar i praktiken. På samma sätt som vetenskapen bara kan leva upp till medborgarnas förväntningar på användbar kunskap, rörande livets alla olika områden och aspekter, om det satsas både på positivistisk och hermeneutisk forskning, kan ett moraliskt kompetent samhälle bara växa fram mellan människor som både kan förklara etiken och förstå moralen. 

Ett sätt att försöka främja framväxten av ett öppet och demokratiskt kunskapssamhälle är att sätta etiken i samband med positivismens kompetens att förklara och relatera moralen till hermeneutikens förmåga att utveckla förståelse, men för att det ska fungera krävs dels att båda synsätten värderas lika, dels att det finns respekt för den komplexitet som arbetet med att förena teori och praktik ger upphov till. Det krävs såväl individuell förmåga och kollektiv kompetens, samt inte minst balans mellan förmågorna och kompetenserna. Moral skulle jag vilja likna vid att spela fotboll eller utöva någon annan lagsport, vilket kräver helt andra förmågor och synsätt än vad som behövs om man till exempel tävlar i stavhopp. Att vinna som ett lag eller som en individ är två helt olika saker. Båda typerna av sporter bygger liksom etiken på en uppsättning mer eller mindre tydligt förklarade regler, men det är först när förståelsen omsätts i individuell eller kollektiv handling som det resultat man önskar sig blir möjligt att realisera.  

Förstår man att etik är teorin och moral är praktiken, och att båda aspekterna bildar en komplex och dynamiskt föränderlig enhet, inser man förhoppningsvis problemen som idag präglar allt fler delar av samhället bättre, alltså på ett sätt som ökar chansen att grunden för problemen undanröjs. På samma sätt som forskningen och den högre utbildningen avakademiseras när verksamheterna organiseras i enlighet med principerna för NPM kommer samhället att bli allt mer instrumentellt ifall etikens regler anses viktigare än moralens principer. Samhället är inte ett komplicerat problem och utveckling är inte en linjär process eller ett resultat som det går att styra mot med hjälp av fler chefer, effektivare management och tydligare regler. 

Eftersom moral är föränderlig måste etiken vara förhandlingsbar. Ska mänskligheten kunna överleva på jorden är det inte fler och tydligare etiska regler vi behöver, utan moraliska praktiker som anpassas efter den moderna värld vi lever i, där förändringstakten ökar och där allt som är fast förflyktigas. I en sådan värld går det inte att hålla sig med eviga värden, för om den rätta läran skall upprätthållas till varje pris och mot folkets, den stora massans vilja, kommer det att uppstå problem. Etiken kan bara fungera om man förstår och respekterar det faktum att moralen är evolutionär och förändras i samspel, vilket kräver rörliga intellekt som både äger förmågan att förhålla sig kritiska till olika förslag till förståelse, och som kan samverka med andra för att utveckla förståelse. 

För att sammanfatta det jag vill säga: Etik och moral är en dynamisk helhet och det handlar om ett förhållningssätt till det som händer mellan människor som behövs i arbetet med att främja hållbarhet och förvalta demokratin.