Denna typ av manligheter brukar inom mansforskningen karakteriseras med följande fyra kännetecken: 1. Fjollighet, nej tack: behovet att vara annorlunda än kvinnor. 2. Det stora hjulet: behovet att vara överlägsen alla. 3. En stadig bit: behovet att vara oberoende och känna personlig tillförsikt. 4. Ge dom ett helvete: behovet att vara mer kraftfull än andra, med våld om så krävs (jfr Harrison m fl 1995:237). Med undantag kanske för den sista punkten stämmer denna karakterisering väl in på myten om truckers.
Som utgångspunkt för en analys av den här formen av manligheter väljer jag att utgå från en välkänd sångtext av countryartisten Jonny Cash: ”A boy named Sue”. Vad som gör låttexten användbar i detta sammanhang är att den ger ett inifrånperspektiv på den process som man tvingas genomgå för att tillägna sig det som beskrivs i ovanstående punkter.
Låttexten är en berättelse om en pojke som av sin far, strax innan denne övergav hemmet, fick namnet Sue. Att som man vara döpt till ett kvinnonamn är inom ramen för den kontext där pojken växer upp ungefär det värsta man kan tänka sig. Genom hela sin skolgång trakasseras han också på grund av sitt namn och när Sue växt upp drar han på grund av skam från stad till stad. Eftersom han inte accepterar att bli hånad hamnar han ständigt i slagsmål. ”Livet är inte enkelt för en pojke som heter Sue”, säger han. Att fadern övergav familjen känner han ingen bitterhet över, men eftersom denne givit honom ett flicknamn har han tilldelat sig själv en livsuppgift, att söka efter fadern och döda honom. Slutligen finner han honom, på en bar. Mötet resulterar oundvikligen i en våldsam uppgörelse mellan männen, först med knytnävarna, sedan med kniv. Far och son hamnar slutligen ute på gatan, uppställda mitt emot varandra med laddade pistoler. Avgörandet är nära. Just innan Sue ska avlossa den förlösande kulan, ler fadern mot sonen och säger:
Den här världen är hård och om en man ska klara sig i den måste han vara tuff. Jag visste att jag inte skulle finnas där för dig, så jag gav dig det där namnet och tackade för mig. Jag lämnade dig i trygg förvissning om att du skulle bli tuff eller dö. Det är det där namnet som har hjälpt dig att bli stark. Det märker jag när vi slagits. Du har din fulla rätt att hata mig, och jag skulle inte anklaga dig om du dödade mig. Men innan du gör det borde du tacka mig för dina muskler, ditt mod och din manlighet – För det var jag som gav dig namnet Sue!Förklaringen leder till försoning. Men, och det är själva poängen med att presentera låten här, när Sue tänker på egna eventuella barn säger han avslutningsvis, med eftertryck, att de ska få namn som: ”Bill, George eller vad som helst. Utom Sue”.
Den uttrycksfullhet Jonny Cash lägger bakom orden när han räknar upp de klassiska pojknamnen vill jag se som ett tecken på ambivalens i förhållande till det manliga ideal som presenteras i sången. Det Sue tvingats utstå i sitt liv har visserligen försett honom med eftertraktade manliga attribut, men eftersom han poängterar att han inte tänker ge sina egna barn kvinnonamn, kan man misstänka att det inte varit mödan värt. Det kostade helt enkelt mer än det smakade.
Med hänvisning till detta resonemang vill jag fortsättningsvis rikta blicken mot vad det innebär att eftersträva truckermytens ideal. När det talas om manlig makt och mäns inflytande i samhället handlar det oftast om de fördelar (vissa) män erhåller genom att leva upp till förväntningarna på dem som grupp. Men det finns även andra aspekter att beakta.
Manlighetsidealet som mytens trucker lever efter handlar om mäns rätt att röra sig i världen för att söka frihet. Den enda relationen han verkligen bryr sig om är den med lastbilen. Eventuella barn får modern ensam ansvara för. Rubber Ducks försök att försvara sitt sätt att leva kostade honom sånär livet. Visserligen klarade han sig, men enligt en sådan manlighetslogik måste kampen fortsätta tills en av kombattanterna avgår med segern. Det finns bara plats för en vinnare. Majoriteten kommer således att bli förlorare, men genom att koncentrera all uppmärksamhet mot vinnaren hamnar den aspekten i skymundan. Faktum är att även vinnaren, förr eller senare, blir förlorare när en mer kompetent utmanare träder in i den eviga kampen. Manligheterna som upprätthålls av Sue, Rubber Duck och lastbilsförarna i Trucking World Wide förknippas således med mest makt, och är mest värd, just innan bubblan brister. Den som vill leva upp till och bejaka ett sådant ideal måste försaka en hel del för att uppnå målet. Lyckan som detta eventuellt innebär varar emellertid aldrig länge. Vem tjänar på att dessa aspekter inte belyses?
Om det ovanstående var ett sätt att utmana myten är ett annat att lyfta fram olika tecken på förändring. Sådana finns faktiskt, även om de är få. Jag har funnit en artikel i GP (2002-01-27), om lastbilstrafiken i Australien, som bryter mot mönstret för hur yrkesgruppen brukar presenteras. Artikeln återfinns på ekonomisidan och handlar om lastbilstillverkarnas intresse för den australiensiska kontinentens klimat, vilket erbjuder bra testförhållanden. Reportaget bygger på medföljande observation och texten handlar om förare av så kallade road-train. I Trucking World Wide gjordes denna förarkategori till själva sinnebilden för mytens trucker. I GP framstår föraren, redan av bilden som illustrerar texten, som representant för en helt annan manlighet. Vi får se en chaufför som sitter på huk med ryggen mot kameran. Han släpper ut luft ur däcken inför ett vägavsnitt på 150 mil med sandväg. Det påpekas i bildtexten att han bär de ”obligatoriska badskorna”, vilket knappast kan sägas vara manliga hjälteattribut. Journalisten är dessutom kritisk och ifrågasätter förarnas uppgifter om att de kör i genomsnitt 65 kilometer i timmen, 24 timmar per dygn. I artikeln avfärdas också myten om att det bara rullar amerikanska prestigelastbilsmärken som till exempel Kenworth i Australien, vilket kanske till viss del kan förklaras med att reportaget handlar om lastbilstillverkaren Volvo. Till skillnad från andra reportage är trots allt det bestående intrycket att journalisten haft ambitionen att förmedla en annorlunda bild av förare i Australien.
När skall manligheten avslöjas som den bluff den är, och när skall fokus riktas mot alla konsekvenser den för med sig, inte bara de spektakulära?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar