Alkoholforskningen behöver nya analytiska verktyg för att kunna utvecklas. För att göra detta kan blicken vändas mot de franska filosoferna Gilles Deleuze och Felix Guattari och deras fascinerande bok A Thousand Plateaus, som innehåller en lång rad uppslag att arbeta vidare med och som gör det möjligt att uppmärksamma och förstå aspekter av alkohol och droger som allt för sällan uppmärksammats inom alkohol- och drogforskningen. Det är inte en ny alternativ forskning kring frågan, som ersätter alla andra, utan en kompletterande uppsättning tankeverktyg som kan användas för att fördjupa förståelsen för hur alkohol och droger kan förstås.
Rent farmakologiskt påverkar drogen alkohol den mänskliga hjärnan endast genom att graden av vakenhet minskar, allt annat som händer när man dricker är betingat av tillfället och kontexten man befinner sig i. Samma sak gäller de flesta droger. Enligt boken Kokain – myter och fakta (Nordegren & Tunving 1986) till exempel har den substansen inte alltid betraktas som en drog. Det är med andra ord inom ramen för en specifik kontext som vissa substanser görs till droger och tolkningen av effekterna som till exempel alkohol ger upphov till är något man måste lära sig i och genom det kulturella sammanhang man befinner sig i.
Drogernas innebörd skapas tillsammans och jämsides med kulturen, i en process av ömsesidig tillblivelse (Deleuze & Guattari 2003), vilket kan illustreras av en hoppfull artikel i DN. Det som gör en drog till en drog enligt denna uppfattning är de ”konstituerande sammansättningar” som krävs för att en substans ska komma att betraktas som en drog. Droger blir alltså droger i ett slags lärprocess, vilken framförallt inbegriper tillfällen då populärkultur konsumeras.
Förhållningssättet är en mer användbar definition än de som enbart utgår från drogers kemiska sammansättning, som de facto kan variera på ett högst påtagligt sätt dels över tid, dels i olika sociala sammanhang. Vad som lanseras är med andra ord ett begrepp som är användbart även i framtiden, om och när andra substanser brukas/missbrukas. Idag är annars just detta, att man håller sig med fasta bestämningar för vad en drog är, ett stort problem eftersom det räcker att ändra några molekyler för att göra substanser lagliga.
Problemet med droger och alkohol har egentligen inget med kemiska formler att göra, det uppstår istället som konsekvenser av möten mellan aktörer. Och eftersom alkohol och droger blir alkohol och droger i och genom kulturella uttryck är det dit man bör rikta sin analytiska blick om man vill förstå innebörden i substanserna. Populärkultur är med andra ord långtifrån det triviala inslag i vardagen som det ofta uppfattas som. Utgår man från att det uteslutande handlar om harmlös underhållning och förströelse för stunden sätts förmågan till kritiskt tänkande ur spel. Ett kritiskt kulturvetenskapligt perspektiv är helt enkelt ett oundgängligt verktyg för att rikta uppmärksamhet mot det faktum att alkohol och droger är ett ämne som rör alla människor, inte bara missbrukare.
Det viktiga är emellertid inte benämningarna, vilka begrepp man använder i analysen, utan vad begreppen gör, vad som uppnås med hjälp av de analytiska verktygen och vad teorierna ovan går ut på handlar om att rikta uppmärksamhet mot de processer inom vilka droger och alkohol blir allt det de uppfattas som. Svaret på frågan söks i summan av samtliga framträdelseformer som alkoholen och drogerna presenteras eftersom det är i och genom sådana processer som fenomenen alkohol och droger blir till. Till vardags är nog de flesta vana att tänka på alkohol och droger som uteslutande vätskor eller pulver, piller och så vidare men det är en hänsynslös förenkling av ett komplext problem.
Det är en alldeles för enkel förklaring till såväl bruket som missbruket av droger och alkohol att hänföra frågan uteslutande till mänskliga kroppar. Missbruk utgör snarare en ytterlighetskonsekvens av det i samhället inneboende och utbredda intresset för droger som visar sig och samtidigt kanaliseras och når spridning genom, bland annat, filmer med drogrelaterad handling.
Svar på frågan hur man ska komma tillrätta med drogproblemet bör därför även sökas i analyser av hur och var allmänna innebörder och föreställningar uppstår och sprids. Hur talas det om droger, var finns berättelserna om och bilderna av droger och hur sprids dessa? Det är i och genom sådana nätverk som (miss)bruket växer fram över tid, som en konsekvens av samtliga aktörers agerande. Ingen kan veta på förhand vem som kommer att fastna i ett destruktivt och skadligt missbruk och därför är frågan angelägen för alla.
Med sådana analytiska verktyg skapas möjligheter att föra en kritisk diskussion kring det faktum att man som filmskapare har lierat sig med droger och alkohol. Det blir möjligt att ställa frågor som, hur gick det till när drogerna dök upp i handlingen? Vem bestämde vad och varför? Inte för att anklaga någon, och absolut inte för att propagera censur, utan för att det behövs en bredare debatt om samhället som alla lever i och tillsammans upprätthåller genom alldagliga göranden, alltså genom aktiva (mer eller mindre medvetna) handlingar, till exempel något sådant trivialt som hyra film på DVD eller besöka en biograf. Nätverkets ingående delar påverkar utfallet ömsesidigt, och när en aktör väl ingår i nätverket är det hela sammanhanget som bestämmer vad som ska ske, inte bara människor. Vad som blir resultatet går per definition inte att uttala sig om; framtiden finns först när den realiseras. Filmproduktion blir på det sättet alltid produktion av mycket mer än bara film.
Allt hänger ihop – det vill säga inte bara kultur/samhället samt den mellanmänskliga kommunikationen, utan även människors kroppar, byggnader, infrastruktur och naturen. Kort sagt alla aspekter av den materialitet som omger människorna och som ingen klarar sig utan, från galaxen där vårt solsystem ingår och jorden, ända ner till de omtvistade svängande strängarna – och befinner sig ständigt i rörelse samt genomgår kontinuerlig förändring, i varierande grad och hastighet naturligtvis, men ändå. Allting flyter, är ett berömt citat från den gamle greken Herakleitos (se Nordin 2003:27), som bygger på samma tanke. Den är således inte ny och den är absolut inte resultatet av min tankemöda. Många filosofer utgår från sådana premisser och förhåller sig till dem på olika sätt.
Genom att använda tanken på att det i världen saknas en implicit logik och en inbyggd strävan efter jämvikt, som ett verktyg för att se nya saker, blir det enklare att förstå alkoholens kolonisering av sammanhanget. Genom att betrakta allt som kan göra skillnad som aktörer blir det möjligt att även studera berättelser om alkohol och deras accelererande spridning i rummet. Alkohol och drogerna kan i alla fall analytiskt behandlas som aktörer vilka befinner sig i rörelse, som överallt pockar på uppmärksamhet och söker nya konstellationer att ingå i.
Alkoholen och drogerna har helt enkelt en sällsynt förmåga att knyta till sig en hel massa olika aktörer, såväl mänskliga som icke-mänskliga. Och aktörernas drivkraft går att förstås i termer av begär som försätter dem i rörelse vilken accelererar i varje led, som i sin tur leder till att processen snabbt blir komplext oöverblickbar. Katerine Hayles (2005:19) förklarar hur processer som genereras ur några få enkla principer snabbt kan bli oöverblickbara. Detta måste man ha i åtanke för det innebär att alla analytiska modeller som används för att förutsäga framtiden måste ifrågasättas eftersom det tar i princip lika lång tid att köra dem genom datorn som det tar att sätta dem i verket i riktiga livet. Framtidsprognoser är djupt problematiska!
Sådana insikter kan naturligtvis leda till känslor av uppgivenhet, men tänk då på att detta bara är ett försök att förstå processens bakomliggande mekanismer och dess inre logik. Hela den potentialitet som respektive aktör förfogar över kommer aldrig att kunna förverkligas, även om begärets yttersta mål handlar om det, därtill är utrymmet allt för begränsat. Och ingenting är isolerat från något annat. Allt och alla befinner sig i, och interagerar i samma dynamiska rum, och kämpar där om ett begränsat utrymme (jfr Blackmore 2000). Rummets respektive väggar är dynamiska och gränserna och olika hinder som finns skapas och upprätthålls i ett samspel mellan alla inneboende aspekter av världen, i en ständigt pågående rörelse.
Manuel DeLanda (2006) har arbetat med sådana verktyg genom att likna samhällen vid ett slags metabolism eller ämnesomsättning. Han har i alla fall funnit att en sådan substans som bensin, vilket är en form av energi, när den introducerades i samhället, förändrade både resandet, tänkandet och människorna. På samma sätt kan alkohol och droger sägas fungera som ett slags motorer med tillräcklig agens att påverka samhället, för, som sagt, när alkoholen väl finns i sammanhanget då är det helheten och inte någon av delarna ensam som bestämmer utfallet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar