Vad skiljer människan från andra djur, och från resten av världen? Mycket lite, är mitt svar. Den största och viktigaste skillnaden är människans tro på sin egen förträfflighet och skillnad från resten av världen. Det är skillnaden, om ni frågar mig. Annars går det att finna exempel på allt som människan kan, också i naturen eller hos maskiner. Och i jämförelse är människans kapaciteter ganska modesta.
Det är en viktig insikt för alla att ta in, för den ger oss själva förutsättningen för vårt eget människoblivande. Och i den insikten finns vidare nyckeln till långsiktig hållbarhet. Ödmjukhet, det är vad som anbefalles. Ödmjukhet är inte det samma som undfallenhet eller fatalism, eller uppgivenhet. Ödmjukhet handlar om att inse den fulla vidden av vad det innebär att leva, vilket är vad som behövs för att människor även fortsättningsvis skall kunna leva på jorden, som är den enda plats i universum där människor kan leva.
En annan syn på människan är vad som krävs, det är en av utgångspunkterna för samtalen här på Flyktlinjer. Med en annan syn följer andra perspektiv, andra prioriteringar och helt andra handlingsplaner, individuellt såväl som kollektivt. Det enda vi vet om nuvarande situation är att den inte är hållbar! Och att det inte behövs en speciellt ingående granskning av människan för att inse att den kulturella fenissan ska rämna. Några exempel från dagens tidningar får illustrera detta faktum.
Även höga chefer, eller kanske framförallt höra chefer, tenderar att fullkomligt förlora kontakten med sin egen mänsklighet. Det är illa nog för dem själva, men värre är att det får långtgående konsekvenser även för andra. Läs och begrunda, här.
Exempel på att det är ekonomin som styr, och inte ekonomerna eller politikerna, finns det hur många som helst. Det är just en sådan sak som ett posthumanistiskt perspektiv på världen, som mer ser till agensens ursprung än letar förklaringar hos människan, kan hjälpa oss att förstå. Fundera på vem eller vad som styr det som händer i Grekland.
Om det som händer i och runt Saab finns hur mycket som helst att säga, och här tror jag att ett kulturvetenskapligt, posthumanistiskt perspektiv skulle kunna vara alla till hjälp. Jag är övertygad om att så är fallet!
Vi hade val igår i Västra Götaland. Här syns med skrämmande tydlighet vilken status demokratin har. Förhoppningsvis kan det usla engagemanget, som visar hur mycket av läpparnas bekännelse demokratin är, mana till eftertanke. Förhoppningsvis kan det dåliga valdeltagandet få som konsekvens att ögonen öppnas och att det stora flertalet får upp ögonen för hur det är ställt med samhället, och vilket bräcklig konstruktion det är. Fundamentet för vår egen överlevnad är dess fortlevnad, och den i sin tur utgår från allas samlade engagemang. Vi får det samhälle vi förtjänar.
Problemet men humanismen är samma som med människan, den är lite för självförhärligande. Vi är inte så unika som vi vill tro, vi människor. Men det är inget problem, tvärt om bär insikten om just det på fröet till lösning. Människan är ett resultat av de sammanang hon ingår i.
Det är vad posthumanism handlar om, om att se människan i ett lite annorlunda perspektiv. Om att se att hon varken är unik eller fantastisk, men bra ändå och om att sprida insikten om att människan ständigt kan bli bättre.
Dags att göra upp med humanismen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar