Ett slags parlör som kan användas för att marknadsföra den kulturvetenskapliga kompetensen, om behovet av det talade vi i Göteborg i fredags. Tanken är intressant och den har legat och värkt under helgen. Inte helt enkelt dock, att hitta de där förlösande orden som talar till en oinvigd allmänhet och till potentiella uppdragsgivare och som samtidigt fångar vad vi kan. Men viktigt!
Tror mig inte om att kunna räkna upp ett antal ord bara så där. Projektet får bli lite mer långsiktigt. Men ambitionen är att i alla fall inleda arbetet här och nu. Först tänker jag, bör man veta var kompetensen är användbar. Och här förfäktar jag åsikten och är av övertygelsen att kulturvetenskaplig kompetens är användbar överallt. Kultur finns överallt, så självklart är kunskaper om kultur användbara överallt.
Först och kanske främst skulle jag vilja hävda att kulturvetenskaplig kompetens behövs för att förstå hur helheter av skilda slag fungerar, och här tänker jag verkligen vitt och brett. Alla typer av helheter går att förstå med hjälp av den uppsättning verktyg som kulturvetaren förfogar över. Kompetensen handlar om att förstå vad som spelar roll i olika sammanhang, och när. Den första uppsättningen ord som jag vill undersöka bärigheten hos handlar om detta, om hanterande av föränderliga och komplexa helheter, vilka behöver förstås som processer om man vill skapa och upprätthålla ett organisationsklimat som främjar den övergripande verksamheten istället för att motarbeta den. Här kan kulturvetaren hitta avsättning för sin kompetens, för konkreta exempel se: här, här och här. Detta tycker jag är det kanske mest spännande med mitt ämne, att det inte är skapat för specifika behov, utan ger en bred kompetens. Man får med andra ord inget jobb, man är fri att uppfinna sin egen arbetsmarknad.
Användbara ord som kan ringa in kompetenserna blir därför viktiga och exempel på sådana kan vara: kreativitet, rörligt intellekt, nytänkande, processorienterad eller förändringsuppmärksam. Kulturvetare har unika kompetenser som är användbara inom snart sagt alla organisationer, det gäller bara att sprida detta budskap och om att se kunskaperna som just användbara kompetenser. Det sätt som jag argumenterar på tar sin utgångspunkt i det faktum att vi lever i en värld präglad av blivande och rörelse, och där är det mycket viktigare att ha kunskap om vad som påverkar skeenden och när, vilka aspekter man kan och bör ta hänsyn till i förändringsarbetet, och framförallt att inget av detta är givet en gång för alla.
Kulturvetarens kompetens handlar alltså om och kommer till sin rätt när man har att hantera rörelse. Kulturvetaren har inte bara en fast uppsättning kunskaper som kan användas för att lösa på förhand definierade problem eller typfall på bästa sätt. Kulturvetaren har detta också, men framför allt har han eller hon kunskap och kompetens att hitta lösningar på nya problem som uppstår under resans gång. Eftersom kultur aldrig är givet utan tvärt om ständigt föränderligt krävs att man har ett rörligt intellekt och att man är nyfiken och öppen för nya infallsvinklar. Kulturvetare slår sig aldrig till ro.
Förståelsen för rörlighet och förändring får man på köpet när man studerar kultur. Det går inte att upprätthålla illusionen särskilt länge, att kultur skulle vara något statiskt som man kan äga kunskap om. Kulturvetenskapliga insikter är alltid en färskvara, och det är en central kompetens inom ämnet att förstå just det. Veta att är inte viktigt inom kulturvetenskapen. Veta hur och veta när är mycket mer betydelsefullt. Och det är insikter som inte går att plugga in, det är färdigheter som måste utvecklas. Detta både kan och bör lyftas fram när man ska söka arbete eller uppdrag som kulturvetare. Kulturvetaren är som en rullande sten på vilken det inte växer någon mossa.
Det är i den riktningen tankarna går när jag ska försöka beskriva kompetensen vi kulturvetare besitter. Ord som fångar detta är centrala. Tänker på Fredrik Hären, på hans föreläsning som finns på Youtube. Där talar han om betydelsen av nytänkande, och om att detta idag är det enda som västvärlden kan konkurrera med.
Nytänkande, förändringskompetens, processförvaltare. Tänker jag högt och fritt om vad vi kulturvetare kan, då är det i detta härad jag hamnar. Och det ligger mycket nära det Hären pratar om. Det är så jag ser på den kunskap jag förvaltar, utvecklar och sprider. Och den är användbar överallt. Detta måste vi bli bättre på att inse, och om den tanken kan nå spridning, då öppnar sig stora möjligheter för oss med kulturvetenskaplig kompetens.
Kulturvetaren förstår vad som driver processer och hur man kan påverka dem. Oerhört viktigt att förstå är att kulturvetaren har med sig insikten in in i arbetet, att kulturella processer inte går att styra. De går bara att övervaka och påverka riktningen på. Förstår man det ökar chansen att den organisation man företräder och verkar inom kan bli mer långsiktigt hållbar.
Är det inte vad vi alla vill? Anställ då en kulturvetare!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar