Lastbilshytten har i en tidigare bloggpost analyserats som ett rum med symboliska implikationer. Perspektivet ska här vidgas till att även omfatta vägen där förarna uppehåller sig. Vägen kan betraktas som ett manligt könskodat rum. Detta är av central betydelse för min tolkning av förhållandena inom åkerinäringen.
Diskussionen här motiveras med det faktum att jämställdhetsarbetet gått framåt på en rad områden i samhället. Vägen som arbetsplats är emellertid i hög utsträckning en mansdominerad arena där stereotypa könsroller ofta reproduceras. Kvinnors status och rätt till respekt är långt ifrån självklar på landsvägar och stadens gator. Etnologen Rebecka Lennartsson (2001:135) skriver i sin avhandling om prostituerade kvinnor vid sekelskiftet 1800/1900, att alla kvinnor i samhället påverkades av den tidens uppfattning om att en ensam kvinna alltid signalerade sexuell tillgänglighet.
Sådana värderingar menar jag fortfarande lever kvar, i synnerhet inom vägens rum. Etnologen Håkan Andréasson (2000:218) visar till exempel hur flertalet av hans kvinnliga informanter förknippade ärenden i staden under kvällstid med otrygghet. Det var bara när kvinnorna befann sig i en låst bil som de kände sig trygga.
Även om flertalet informanter under intervjuerna uppehöll sig länge kring inslagen av illojalitet inom åkerinäringen, och även om nuvarande körtidsregler har försvårat för chaufförerna att träffa kollegor, talade man ändå ofta varmt om samvaron med vissa kollegor på olika transportterminaler, fraktfärjor och restauranger längs vägarna. Det var inte bara Sture som uttryckte saknad efter det sociala livet vid tullstationerna i Europa, som idag inom EU helt försvunnit. Några informanter berättade också om hur man förr använde kommunikationsradion för att skicka ut allmänna upprop med förslag på lämpliga mötesplatser. Idag upprätthålls det sociala livet med hjälp av mobiltelefoner, vilket medfört att förarnas kontaktnät begränsats.
Utlandschaufförernas vanligaste mötesplats var fraktfärjorna. Inrikesförarna träffades främst på utvalda fik, strategiskt placerade cirka fyra och en halv timme från viktiga lastnings- och lossningsdestinationer. Vid möten mellan lastbilsförare på sådana (mansdominerade) platser berättades ofta historier och utbyttes erfarenheter. Från åskådarplats var det intressant att studera hur umgänget utvecklades till ett slags spel där chaufförerna, utan att avslöja allt för mycket om sig själva, försökte utröna hur det gick för kollegorna. Den högt värderade förmågan till social smidighet visade sig användbar även i sådana situationer eftersom det fanns ett ömsesidigt intresse av att pumpa den andre på information utan att irritation uppstod.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar