Många människor har en uppfattning om lastbilschaufförer, det är åtminstone min erfarenhet. När avhandlingsämnet förs på tal har jag ofta blivit ombedd att dementera eller bekräfta olika föreställningar om chaufförer. Jag har ställts inför frågor som: ”Hur är dom?” och ”Är dom verkligen ..?” Frågorna är naturligtvis omöjliga att besvara utan att göra sig skyldig till förenklingar. Men eftersom de ställts utgår jag från att det finns ett utbrett intresse för gruppen lastbilsförare. Detta avspeglar sig också i det faktum att ett stort antal av artiklarna om åkerinäringen i dagspress, oavsett om det är motiverat eller ej, förses med bilder på lastbilar, gärna i färg. Idag är medieexponeringen av chaufförer kanske inte lika utbredd som under 1970- och 80-talen, men när lastbilar och lastbilsförare behandlas i medierna görs det ofta på ett iögonenfallande sätt.
Berättelserna om lastbilschaufförer har, precis som i citaten om lastbilar och arbetare i en tidigare bloggpost, antagit en form som jag vill likna vid ett slags myt – även om begreppet i detta sammanhang inte är helt oproblematiskt. Särskiljandet mellan sådana mytliknande berättelser om lastbilsförare och min egen framställning av lastbilsföraryrket handlar emellertid inte om att skilja sanning från osanning. Men de berättelser om chaufförer som jag väljer att betrakta som myter presenteras av sina upphovsmän med anspråk på att förmedla sanningar om lastbilsföraryrket.
Ronny Ambjörnsson (1999) har använt ett mytbegrepp som är relevant för mina syften. Han bok Mansmyter handlar om populärkulturella konstruktioner av manlighet. Utmärkande för berättelserna som han analyserar som myter är att de kommit att leva ett eget liv. De har kunnat översättas både till olika språk och olika genrer, utan att innehållet förvanskats (1999:9). Ambjörnsson menar dessutom att mytföreställningar ofta uppstår i situationer där fakta saknas. Båda kriterierna kan sägas vara uppfyllda i fallet lastbilsförare. Yrkesgruppen utgör en relativt sluten gemenskap som lever lite vid sidan av samhället och som de flesta människor sällan kommer i kontakt med. Samma stereotypa bild av lastbilsförare förmedlas dessutom i både filmer, böcker och sånger.
Roger Horrocks (1995:17) definierar myt, i sin analys av maskuliniteter på film och i litteratur, som en kollektiv fantasi vilken strukturerar människors liv och vardag. Det är också motivet för min analys av mediebilderna av lastbilsförare, att de påverkar människor både inom och utanför åkerinäringen.
Till skillnad från lastbilsförarmyternas producenter har jag som ambition att peka på svagheter i mina resonemang och jag är också medveten om att inkonsekvenser är oundvikliga. Jag koncentrerar mig dessutom mer på att analysera möjliga konsekvenser av lastbilsförares vardagliga strategier och åkerikulturens försanthållanden, än att beskriva yrkesutövarna.
Allt för att visa på kulturella förutsättningar för jämställdhetsarbete.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar