Vad kan man veta om kultur? Den frågan diskuteras alldeles för lite! Man kan veta otroligt mycket, men det vetandet skiljer sig från vetande om andra saker. Det glöms bort, ofta. Även av kulturvetare. Ofta glöms det bort av obetänksamhet, men ibland glöms det bort medvetet, för att få tillgång till forskningsmedel eller för att bli uppmärksammad i media.
Mycket olyckligt att det blivit så. Det kan få förödande konsekvenser. I värsta fall kan det betyda undergången för ämnet. Strider om vetande har utkämpats många gånger i vetenskaps historien, och det har alltid handlat om vem som har det bästa vetandet. Som det bara skulle kunna finnas ett, och ett enda sätt att definiera kunskap. Senast det streds var under 1990-talet, under vetenskapskriget. Som väl var löstes konflikterna, och många spännande samtal inleddes. Vetandet om vetandet ökade. Kunskap om kunskapens roll och dess förutsättningar diskuterades, och förståelsen fördjupades.
Men nu ser jag oroande tendenser till att det grävs skyttegravar, att samtalen klingar av och att tonen hårdnar. Om orsakerna till detta är svårt att uttala sig. Kanske beror det på den allt intensivare jakten på excellens, för där finns bara utrymme för satsningar mot titeln: Världsledande.
Kan man bli världsledande på vetande om kultur? Nej! Möjligen kan man bli världsberömd, men aldrig bäst. För kultur är inget i sig. Kultur är något gäckande, något som uppstår i mellanrum. Kultur är som magnetism, eller som gravitation. Den har en verkan i världen, men den kan bara studeras via de spår och effekter som den ger upphov till och lämnar efter sig.
Två människor som iakttar samma sak ser alltid olika saker. Och kultur är det spann som uppstår mellan dessa olika saker som ses och som uppfattas. Där finns kulturen. Den går därför aldrig att definiera mer precist än efter följande "mall": fler än en, men färre än många.
Kultur är synonymt med konnotation, och som konnotationerna behöver den en denotation för att bli meningsfull, men liksom konnotationerna är kulturen föränderlig och flytande. Kulturen befinner si ständig rörelse, den blir till kontinuerligt. Och detta går inte att bortse från, om man vill veta något om kultur. Därför är det så att den som säger sig veta, han eller hon far med osanning.
Den tanken är vad som driver detta bloggprojekt framåt. Jag vill visa på nyttan med det kulturvetenskapliga vetandet. Vill visa exempel på till vad vetandet kan användas. Flyktlinjer är ett sätt att vara kulturvetare. Här finns inga färdiga svar, bara en massa lösa trådar. Frågorna är öppna och sökande. Flyktlinjer själv befinner sig i rörelse. Bloggens denotativa utgångspunkt är jag, Eddy Nehls. Skaparen och förvaltaren av Flyktlinjer. Men bloggen är inte min, den är lika mycket mina läsares. I väntan på inpass och synpunkter, frågor och reflektioner, protester och invändningar, skriver jag om det som faller mig in för stunden. Jag lägger också ut gamla texter som jag tror kan ha ett allmänvärde.
Detta är mitt forum. Jag trivs att skriva och verka i detta format. Här kommer mina kompetenser till sin rätt. Synd att det inte premieras inom akademin, i sin nuvarande form. Det enda som räknas är publikationer, i internationella och högt rankade, referee-granskade, tidskrifter. Inget annat!
Kulturvetaren behöver med andra ord en dubbel kompetens. För att nå ut till dem det ytterst berör krävs förmåga att förklara komplicerade och abstrakta resonemang på ett överskådligt sätt. Och för att göra karriär krävs att man kan skriva artiklar som blir publicerade. Och detta måste man göra mot bättre vetande, för kulturen finns någonstans mitt emellan. Alltid in emellan.
Kultur är inte, finns inte. Den görs. Blir ständig till. Det kräver ett annat vetande!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar