Hur bedömer man smak?

Här ska fokus riktas mot den retorik som lobbyisterna använder för att sprida budskapet om alkoholens njutningsfulla aspekter. Som ett viktigt instrument i det arbetet har man inte sällan uppfunnit egna smaksystem, poängskalor eller koncept för kombination av olika smakupplevelser. Spumante har till exempel ett eget ”unikt” smaksystem där man använder sig av symboler och talande uttryck, vars syfte är att förmedla en känsla för hur vinet smakar. Det presenteras så här på hemsidan.

Vinerna som ryms inom varje grupp har givetvis en egen karaktär, men i stora drag påminner de om varandra och har samma användningsområde. Det innebär att om du gillar ett vin inom en grupp, så tycker du förmodligen även om de andra i samma grupp. Om du vet vilket tillfälle du ska dricka vinet, så kan du också ta hjälp av smakgrupperna. ”Lagom och lätt” passar bäst till picnic och hammock, medan ”Stor och stöddig” oftast handlar om viner som passar till middan. En genväg till njutning kort sagt.

Röda viner sorteras av Spumante i följande kategorier: Lagom och lätt: Enkelt och gott, vardagsvin och bra till picnic. Bärbomb: Smakar mycket av mosade bär – svarta vinbär, björnbär, körsbär, hallon, jordgubbar. Stor och stöddig: Doftar och smakar massor. Vinet är strävt, kompakt mörkrött och kräver mat. Stilig: Viner, oftast dyra, som kan lagras länge, men som smakar bra redan nu. Och Syndigt söt: Söta efterrättsviner. Godis i ett glas. Och de vita sorteras in under dessa rubriker: Lagom och lätt, som har samma motivering som de röda. Pigg och fräsch: Viner med mycket syra. Smakar av citron, lime och gröna äpplen. Fruktbomb: Viner med massor av mogen frukt, särskilt tropiska – ananas, persiko, mango och papaya. Fullt ös: Viner som har mycket av allt – färg, doft och smak. Samt Syndigt söt, som har samma motivering som de röda vinerna under samma rubrik.

BK Wines ”poängskala för nya viner” bygger på en lite annorlunda princip än hos Spumante. Här väger man även in priset i bedömningen.

Om ett vin får mer poäng än det som är kopplat till priset sätts ’+’. Mycket mer ger fynd. På motsvarande sätt får ett vin minus om det poängmässigt inte når upp till priset. [Kategorierna lyder som följer:] Enkelt vin utan karaktär: 7-8 poäng (<50kr). Ordinärt vin med avseende på kvalitet och typicitet: 9-11 p (50-75kr). Mycket bra vin med fin kvalitet och typicitet: 12-14p (75-160kr). Högklassigt vin med imponerande djup och karaktär: 15-17p (160-500kr). Exeptionellt vin med unik karaktär, komplexitet och harmoni: 18-19p (500+kr). Unikt vin: 20p…

Systemen som presenterats (och andra liknande som jag funnit på nätet) går alla ut på att förenkla för konsumenten. Man vill hjälpa den som ska handla vin att på egen hand botanisera och leta efter personliga favoriter. Här finns därför även många korsreferenser till andra viner, på temat ”om du gillar det bör du uppskatta även detta”.

Ett sätt att tolka dessa systems innebörd är att ta fasta på ordet enkelhet som är centralt. Spumante använder sig till exempel av symboler för att hjälpa läsaren att snabbt och enkelt orientera sig i och sortera bland tipsen. Ett moln representerar lagom och lätt, en oxe symboliserar viner som är stora och stöddiga, en dusch får visa att vinerna är pigga och fräscha och de viner som placeras i kategorin syndigt söt har fått en rödmålad ”kyssmun” som symbol. Syftet med symbolerna och poängskalorna är att vem som helst ska kunna hitta sitt ”fynd”, men med tanke på att det finns så pass många experter kanske det snart behövs en expert för att få hjälp att välja vilken expert man ska vända sig till för att hitta bra viner. Sammantaget blir konsekvensen av detta naturligtvis att exponeringen av vin i vårt samhälle ökar och att nätverket växer.

En annan viktig aspekt att diskutera är den sammantagna mängden vin som recenseras på dessa och liknande sidor. BK Wine rekommenderar till exempel 33 nya viner (röda, vita, mousserande) i februari. Det blir många viner på ett år och det är bara tips från en enda vinrecensent. Andra aktörer rekommenderar andra viner. Därmed blir det lätt att gå vilse bland tipsen som levereras och som alla på ett eller annat sätt presenteras som viner värda att köpa. Om man bara inhämtar information om vin, öl och alkohol från dessa källor får man lätt intrycket att alla viner är bra.

Hos BK Wine och andra njutningslobbyister väger man som sagt ofta in priset i bedömningen och vilka konsekvenser det kan tänkas få vill jag avslutningsvis stanna vid och reflektera över. Genom att bedöma vin på det sättet kommer oundvikligen väldigt många fler viner att erhålla bra betyg. Om det bara vore smaken som avgjorde hur man skulle bedöma ett vin talar mycket för att endast ett fåtal viner skulle få högsta betyg, men eftersom ”fina” viner kostar relativt mycket så hade det inte resulterat i något speciell trovärdigt ”uppror mot snobberiet”. Men med ett system som tar hänsyn även till priset kan man skapa många fler fynd. Allt handlar om vad man jämför med. Ett vin för 50 kronor som inte smakar speciellt gott i jämförelse med ett vin för 300 kronor, kan om man väger in priset i bedömningen alltså göras till ett ”prisvärt fynd”.

Så här kan det till exempel se ut i en recension: ”Lingonsylt, blåbärsris och vaniljsocker. Syrligt och stjälkigt men helt okej för priset. Duger i och till köttgryta med ris” (Metro, 10 mars 2005. Min kursivering). Det får till följd att nästan alla viner, på ett eller annat sätt blir möjliga att rekommendera. Fast då har man ju ännu mer förlorat poängen med konsulterna. Varför ska man vända sig till dem, om det trots allt i slutändan kommer an på priset ifall vinet är värt att köpa eller ej?

Det bör i sammanhanget nämnas att detta är något som man på tidningen Livets goda vänder sig mot. I nummer 19, från 2006, skriver chefredaktören i sin krönika:

[Det] skapar ett tänkande där det handlar om ’hur mycket vin kan jag få för så lite pengar som möjligt?’. Det kommer på så vis att handla om vin som dryck och inte vin som upplevelse och sann njutning”. Några rader längre ner avslutas resonemanget med följande ord: ”Hur kan man sätta pris på en underbar vin- och smakupplevelse?”,

Det är en åsikt som i högsta grad är förenlig med inställningen att alkohol är en exklusiv drog som med rätt dosering kan förmedla njutningsfulla upplevelser. Om drogen betingar ett högt pris blir det vidare ännu viktigare vad man inmundigar, när man gör det och inte minst att man kontrollerar intaget på sådant sätt att man inte råkar ut för minnesluckor eller andra obehagligheter.

Den njutning som man på Livets goda vill förmedla står alltså inte i motsättning till Sveriges restriktiva alkoholpolitik, vilken bygger på tanken att ett högt pris minskar konsumtionen (men inte njutningen).