Obama, bin Ladin och en beklämmande bristontologi

"När vi vaknade upp i går hade världen blivit något mer rättvis", så avslutas Dagens Nyheters ledare. Uppenbarligen är det så många ser på dödandet av Ousama bin Ladin. Men jag håller inte med om det. Av två skäl.

För det första, vad menas med rättvisa i detta sammanhang. Vilken typ av rättvisa har skipats av dödsskjutningen? Har världen blivit en bättre plats att leva på nu när bin Ladin är död? Det har den så klart inte. Orättvisorna och den sneda fördelningen av jordens resurser är precis lika utbredda som i förrgår. Dödandet av bin Ladin förändrar inget av detta.

Vad var orsaken till att det som hände den 11 september? Var det en mans verk? Är det inte att tillskriva en individ väl mycket? I själva verket var det en komplex process som ledde fram till händelserna, ett interagerande mellan en lång rad aktörer. Det var vad som gav upphov till att tre flygplan flög in i tre symboliskt laddade byggnader, inte några isolerade individer. Absolut inte en mans verk, utan en hel kedja av aktörer och händelser. Vilken roll har USAs agerande spelat för möjliggörandet av det som skedde, multinationella företag och en nyliberal världsordning? Det kan man bara spekulera i, inget är givet.

Rekryterandet av självmordsbombare kräver speciella förhållanden, varav fattigdom och vanmakt är två betydelsefulla faktorer. Och för att kunna genomföra handlingarna krävdes pengar, mycket pengar. Världens inslag av utbredd fattigdom och rikedom hos några få, det är två konsekvenser av rådande världsordning. Kapitalismen och nyliberalismen är också processer. Processer som fördelar resurser på ett ojämlikt sätt, över tid. Det är åtminstone så det har sett ut.

Det var med andra ord processer, komplicerade processer som gav upphov till konsekvenserna som chockade världen den 11 september, 2001. Hur mycket pengar har jakten på en aktör, med stort, fast ändå i sammanhanget högst begränsat, ansvar och inflytande för helheten, kostat? Och vilka konsekvenser hade ett annat agerande från USAs sida kunnat ge upphov till? Vad hade hänt om man lagt pengarna på att behämpa fattigdomen, eller på att utjämna klyftorna? Det är frågor som borde diskutreras mer. Frågor som leder framåt istället för bakåt.

USAs presidenter brukar tacka Gud, men vilken Gud är det som tackas? Är det Nya testamentets Gud som i gestalt av Jesus värnade fattiga och utslagna och som vände andra kinden till, eller är det gamla testamentets hämndlystna och dömande Gud? Svaret beror på vem man frågar, så klart. Men också på vem man lyssnar på (lyssna/läs här).

Beklämd, det är vad jag känner mig idag. Och inte så lite illa till mods. Jag var lika chockad som alla andra där i september 2001, men jag har gått vidare och vigt mitt liv åt att verka för främjandet av en mer rättvis värld som minimerar riskerna för nya terrordåd utförda av fattiga och förtvivlade människor utan framtid, på grund av alldeles för stora ekonomiska och sociala klyftor i världen. Visst finns det hopp och jag är på inget sätt ensam om att vilja se en sådan utveckling (se här, till exempel), men det görs för lite och rösterna är för svaga. Än så länge!

Mest beklämd blir jag över att vi i Sverige nu tydligen anser att dödsstraff är berättigat. Det är inte rättvisa som skipats, det är bara en människa som har dödats. Och dödande kommer jag aldrig att acceptera, åtminstone inte om det är ett planerat dödande utfört på order från högt uppsatta politiker som försvarar en världsordning där rådande klyftor underblåses. Det är inte den väg jag vill gå. Det är inte vägen mot långsiktig hållbarhet.

Det andra skälet till att jag har svårt att känna annat än sorg över gårdagens avslöjande är att det gör det uppenbart att den bristontologi som jag länge kämpat mot lever i högönsklig välmåga. Öga för öga, tand för tand. Den principen bygger på en ontologi präglad av brist. Och den i sin tur är förutsägbar på ett deprimerande sätt, för den leder inte framåt uppåt, utan inåt neråt.

En alternativ ontologi skulle kunna vara en Deleuzeinspirerad flödesontologi som betonar blivandet och görande i en mer positiv och framåtblickande anda än den reaktiva bristontologin. En värld som framskrider inom ramen för en bristontologi, som bara ser brist och reaktion som enda drivkrafter till förändring, blir en sluten värld. En värld där de rika blir rikare och de fattiga blir fattiga.

En värld som upphöjt blivandet till motor, däremot. En värld som ser och bejakar tillblivelse istället för att leta syndabockar, det är en värld som är mer hållbar och en värld som tar tillvara de resurser som mänskligheten har till sitt förfogande för att bygga en bättre värld än den vi lever i just nu.

Skillnad är det som repeteras, ständigt, och hur mycket man än vill det har inte dödandet av bin Ladin gett upphov till balans. Tvärt om har dödandet accepterats som ett verktyg i byggandet av vår gemensamma värld. Vad får det för konsekvenser? Det är den viktiga frågan idag, och imorgon!

Ovanstående är på inget sätt ett försvar för bin Ladin. Det är inte en reaktion på det som hände den 11 september, eller det som hände igår. Det är ett försök att peka på att världen är en plats stadd i konstant förändring, en plats i tillblivelse.

Vi står inför ett vägskäl. Vilken värld vill vi ha? Vi kan inte få allt vi vill ha, men våra önskningar har betydelse för världens blivande. Vi väljer att agera, eller att reagera!

Mitt val är enkelt! Jag tror på framtiden och väljer att rikta min blick åt det hållet. Hur gör du?