Konsumtionsetik, manlighet och transporter

Den maskulinitet som upprätthålls och gjorts till norm inom åkerinäringen, och deras relation till och plats i samhället är viktig att uppmärksamma. Den säger något även om förhållanden utanför åkerinäringen.

Författaren Susan Faludi (2000) har diskuterat olika konsekvenser av mäns iscensättningar av en manlighet som på många sätt liknar lastbilsförarnas. Hon hävdar att sådana former av manlighet konstant har befunnit sig i kris i det amerikanska samhället sedan 1950-talet. Faludi driver tesen att krisen som många amerikanska män idag befinner sig i går att härleda till den manlighet som ”skapades” i USA under andra världskriget och tiden därefter. Idag när samhället förändrats, tvingar denna männen in i ett förlamande maktlöst tillstånd:

Själva paradigmet för den moderna manligheten – att det handlar om att vara herre över sitt eget universum – hindrar män från att tänka sig ut ur dilemmat och vidta aktiva politiska åtgärder för att lösa krisen. Om de skapar historien och inte är utsatta för historiska krafter, hur kan de då göra uppror? (2000:20).

Dagens konsumtionskultur beskriver Faludi som ”ornamental” (2000:42) och där fyller ”traditionella” manligheter inte någon funktion. Faludis resonemang är kanske inte direkt överförbart till den svenska åkerinäringen, men visar ändå på vilka konsekvenser omsättningen av sådana manliga ideal kan få i ett modernt föränderligt samhälle.

Sociologen Zygmunt Bauman (1998) menar i linje med Faludi att arbetsmarknaden för inte så länge sedan präglades av en arbetsetik där full sysselsättning ansågs vara eftersträvansvärd. Så länge som arbete utgjorde grunden för samhälleligt välstånd fungerade producenten som ett viktigt ideal, men idag är det snarare förbrukning som eftersträvas. Konsumenten utgör därmed idealet för samhället som alltså, med detta sätt att tänka, övergått till att präglas av en konsumtionsetik. Detta samhälle är i högsta grad beroende av lastbilsförarnas transporterande av varor, vilket också framgår av följande promemoria från Näringsdepartementet:

Väl fungerande och kostnadseffektiva godstransporter är viktiga för Sveriges välfärd. Näringslivet har i många sammanhang strukit under att en stark svensk transportnäring ger fördelar för varuägarna bl.a. vad gäller samarbete och korta beslutsvägar samt lyhördhet för svenska kunders krav. Samtidigt framhålls också vikten av valfrihet för kunden att efter särskilda krav välja en svensk eller en utländsk transportör. Åkeriverksamheten är en central beståndsdel i den svenska transportnäringen. År 1997 fanns i Sverige ca 12 000 åkerier med ca 50 000 personer direkt sysselsatta i verksamheten.

De senaste åren (detta skrevs 2003) har svenska åkerier blivit aktörer på en gemensam transportmarknad där de konkurrerar fullt ut med övriga EU-länders åkare, genom cabotaget även vad gäller inrikes transporter. En ökande andel av transporterna inom, till och från Sverige utförs nu av åkerier som är etablerade i andra länder. Detta ställer på samma sätt som för andra branscher krav på förändringar av företags- och branschstrukturer i Sverige i syfte att möta den nya situationen och fortsätta att producera transporter som motsvarar kundernas krav. Kraven på ökad harmonisering av de nationella regelverken för att åstadkomma en sund konkurrenssituation blir samtidigt större.

Frågeställningen kan diskuteras vidare utifrån sociologen Richard Sennetts (2000) tankar om vad som kan hända när människor (i USA) överför näringslivets värderingar till privatlivet. Arbetslivet på 1960- och 1970-talen präglades av långsiktighet och den som bara hade tålamod kunde i trygg förvissning lita på att en viss avkastning väntade vid pensioneringen. Strävsamhet premierades därigenom och ingöt kontinuitet och förutsägbarhet i livet. Det västerländska näringsliv som lastbilsförarna utgör en central del av kännetecknas emellertid i mycket högre grad av flexibilitet. Livslånga anställningar är mindre vanliga idag och tendensen att organisera allt fler arbeten som korta projekt uppmuntrar människor att ständigt flytta från den ena anställningen till den andra i jakten på bästa anbud. Förhållandet mellan arbetsgivaren och den anställde bygger inte längre på förtroende och belöning vid arbetslivets slut. Idag gäller snarare principen om omgående betalning för utfört arbete.

Mycket av det Sennett menar kännetecknar dagens arbetsliv går således på tvärs mot lastbilsförarnas berättelser om sitt yrke. Lastbilschaufförernas yrkeskompetens byggs upp successivt under lång tid och friheten förarna talade om utgör en form av belöning inom ramen för yrket och i viss mån för lång och trogen tjänst. Den vanligaste definitionen av frihet på dagens arbetsmarknad är snarare att kunna byta jobb när ett mer lockande erbjudande uppenbarar sig.

Lastbilsföraryrket är på många sätt ett ”tryggt” arbete med traditioner, kontinuitet och förutsägbarhet, vilket idag av många uppenbarligen uppfattas som otidsenliga inslag. Majoriteten av min informanter sa sig emellertid trivas med arbetet, men yrkeskulturen upprätthålls, som visats, genom könssegregation och en snäv definition av vad som anses signalera duglighet, vilket hindrar nya kategorier att komma in i yrket. Åkerinäringen präglas därigenom av värderingar som utifrån ett jämställdhets- och mångfaldsperspektiv kan sägas vara problematiska. Men varken inom åkerinäringen eller det övriga arbetslivet behöver förändringar nödvändigtvis, så att säga, spola ut barnet med badvattnet.

Syftet med avhandlingen var inte att frånta chaufförerna yrkesstoltheten och glädjen de uppenbarligen känner över att köra lastbil. Snarare ville jag öka möjligheterna för fler kategorier av människor att ges tillfälle till detta, om de själva vill.

Transportbehovet kommer sannolikt inte att minska under överskådlig tid.