Olika sätt att tala om (samma) vin

Nu ska en annan aspekt av den ökade exponeringen av vin/alkohol i media diskuteras, nämligen språkbruket. Vilka ord används när vinerna recenseras? Utgångspunkten för analysen är tidningen Metros vinspalt som fram till slutet av hösten 2005 publicerades regelbundet varje torsdag ”i samarbete med” Spumante.
Anslaget i Spumantes/Metros vinspalter är hurtigt, vilket kan illustreras med en av recensionerna som presenterades den 15 september 2005, under rubriken ”Sydafrikanska godingar till hösten”. Omdömet gäller en flaska rödvin från Sydafrika, placerad i kategorin ”Stor och stöddig”:

Backelit, banan och brända ekfat. Där satt vår definition av pinotagedruvan. Inte världens mest eleganta rödtjut, men det har i varje fall personlighet – och charm.

Ordvalet signalerar en tydlig ambition om att inte komplicera detta med vin. Här framhäver man vinets positiva aspekter och koncentrerar sig uteslutande på den potentiella njutningen. Valet av ord i recensionen kan därmed sägas mer förmedla en känsla av själva upplevelsen vinet ger än det är en beskrivning av dess smak. Den 10 mars 2005 skriver man vidare så här om ett rött vin från Chile, i kategorin Stilig:

Inte särskilt komplext, men den sköna pinot noir-frukten sitter där den ska. Jordgubbe, smultron, hallon och sandelträ. Som en snyggt skuren tunn rock: inget att värma sig i när det blåser men kul när man ska ut och fingå.

Som ett led i ambitionen att möta konsumenternas tänkta behov presenteras vinerna dessutom ofta under säsongsmässiga rubriker. Till exempel: ”Viner till påskens lammrätter” eller ”Viner på lut till examensbuffén”. Ett annat exempel är ”Gardera med allvädersviner”, och i ingressen till den spalten (26 maj 2005) har man verkligen tänkt på alla eventualiteter:

När solen skiner är det inte svårt att rekommendera viner. Inte heller när himlen är blygrå och ylletröjan självklar. Men när SMHI inte vet hur de ska rita väderkartorna, vad rekommenderar vi då? Svaret är att man garderar sig med allvädersviner. Viner som läskar och piggar upp men ändå är smakrika nog att värma. [Och ett vitt vin, i kategorin Fruktbomb, presenteras i samma spalt så här:] Ananas, fläder, mango, kiwi och lime i smaken. Suveränt läskande oavsett om du väljer ett svalt glas som aperitif eller om du vill äta asiatiskt med mycket koriander och citrongräs.

Ett sista exempel på dessa ansträngningar att ligga rätt i tiden, som även visar hur man kan göra billiga viner prisvärda, är spalten som presenterades torsdagen den 21 april 2005. ”Budgetviner till helgen före lön”:

Sista helgen före lön nalkas och vi hjälper dig med vinvalet eftersom urvalet i de lägre prissegmenten fortfarande är mer ris än ros. Att göra toppviner kostar och det kommer det alltid att göra, men därmed inte sagt att allt till budgetpris är skräp. Här är våra budgetfavoriter för närvarande. [Två exempel på vinerna som recenseras under denna rubrik är först ett rött vin i kategorin Bärbomb, och det andra vinet är ett vitt vin i kategorin Fruktbomb]: Ta bort lite vätska och alkohol och det här skulle kunna vara gelén till rådjurssteken. Vi menar inget negativt, tvärtom. De flesta gillar gelé och vi är lyriska över att kunna njuta av smaken i flytande och lätt berusande form (Artikelnummer 6942). Och: På gränsen till skrattretande fruktig och fräsch. Rena päronläsken för vuxna. Att dricka mycket av det är nog som att äta en hel ask marmeladkulor, men ett par glas är nog okej (Artikelnummer 26361).

Min tolkning av detta tal kan delas upp i fyra aspekter. För det första bör det nämnas att priserna på de viner som presenteras i ”budgetspalten” inte nämnvärt skiljer sig från de viner som vanligtvis presenteras i Metros vinspalt, det är här precis som annars viner för runt sextio, sjuttio kronor som rekommenderas.

För det andra kan man reflektera kring valen av ord. Jag förstår att det för en tränad gom behövs ett fullmatat referensbibliotek att hämta liknelser från, men vet också av egen erfarenhet att för den om inte har tränat upp sitt smaksinne, eller för den som lider av nedsatt smaksinne, till exempel på grund av allergi, så är det svårt att förnimma nyanserna (som det naturligtvis handlar om) av ”ananas, fläder, mango, kiwi och lime”. Och om jag ber mina barn smaka på några droppar vin rynkar de ofelbart på näsan och säger: ”blä”. Mycket talar alltså för att man måste lära sig uppskatta vin innan man rätt kan förstå dessa referensangivelser. Därför kan man på goda grunder anta att orden fungerar och tolkas olika för en icke-kännare och en expert.

Utifrån ett drogperspektiv vill jag för det tredje väcka frågan, om det inte också går att förstå vinkännarnas spridande av enkelhetens evangelium och deras ambitioner att presentera vinerna på ett okomplicerat och enkelt sätt med hjälp av hänvisningar till söta frukter, som ett sätt att förföra och locka till köp. Det kan åtminstone bli en konsekvens av ett sådant sätt att uttrycka sig. Ett exempel på sådana aspekter av njutningslobbyisternas tal är när man beskriver vinet utan att överhuvudtaget nämna några smakreferenser. Ett rödvin i kategorin Bärbomb får illustrera detta (artikelnummer 99009).

Det här är en upplevelse som ger intryck av schlagerfestival mer än filosofidiskussion. Hur kul som helst. Häll upp till en grillad biff med krämig potatisgratäng”. (Metro 10 mars 2005).

För det fjärde bör man uppmärksamma att det i dessa spalter och på hemsidorna sällan förekommer viner som får dåligt betyg. Möjligen ligger det i sakens natur att man bara tar upp sådant som man rekommenderar, med det gör ju att det samlade intrycket för den som läser rekommendationerna mycket väl kan bli att alla viner smakar bra.

Eftersom det i Sverige finns ett företag som har monopol på att sälja vin, öl och sprit över disk, kan det i sammanhanget kanske vara intressant att jämföra njutningslobbyisterna tal om vin, med Systembolagets presentation av samma viner. I inledningen till systembolagets produktkatalog (2006:5) finns rubriken: ”Så här använder du katalogen”. Där presenteras de symboler som företaget använder för att underlätta för köparen att kombinera vinet med mat. Här kan man läsa att Systembolaget i sina presentationer av vinerna använder sig av symboler som tar fasta på vad vinet passar till. Vidare använder sig Systembolaget av ”smakklockor” – som visar hur mycket fyllighet, strävhet och fruktsyra ett rött vin har – för att hjälpa kunden att jämföra de olika vinerna i katalogen. Klockorna …

Beskriver hur drycken upplevs när man smakar på den. Man kan jämföra dem med en vanlig klocka där visarna börjar på tolv. För öl visar klockorna beska, fyllighet och sötma. För rödvin visar de fyllighet, strävhet och fruktsyra. För vitt vin, mousserande vin och rosé visar de sötma, fyllighet och fruktsyra. För starkviner visar de sötma och fyllighet.

Det är naturligtvis svårt att bedöma vad som är enklast och bäst, men systemet med klockor behöver åtminstone inga ytterligare definitioner för att förstås. (Spumantes symboler för att klassificera vin, till exempel en raket, behöver följande text för att bli begriplig: ”Viner som har mycket av allt – färg, doft och smak”).

I Systembolagets broschyr Systembolaget – så funkar det står det att läsa: ”Systembolaget finns till av en enda anledning: De alkoholrelaterade problemen blir mindre om alkoholförsäljningen inte styrs av vinstintresse”. Och man skriver vidare:

För oss handlar det om att hjälpa kunderna att hitta ett hälsosamt förhållningssätt till alkohol: att låta bli att dricka när man inte alls ska och vara måttlig när man väljer att dricka. För det måste sägas, alkoholhaltiga drycker kan vara väldigt trevligt. […] Vi ska bidra med kunskap, både vad det gäller dryckernas smakegenskaper och deras påverkan på hälsan. Det är vår övertygelse att ju mer man vet, desto bättre handskas man med alkoholhaltiga drycker.

Om man betraktar dessa ord i ljuset av åsikten att alkohol är en drog så kan orden (och hela idén med företaget) sägas harmoniera väl med det synsättet. Systembolaget måste ju ta hänsyn till båda sidorna av alkoholen, både dess positiva aspekter och dess negativa och man får heller inte premiera något enskilt varumärke eller någon speciell importör.

För att förtydliga denna aspekt ska några av de viner som av njutningslobbyisterna beskrivits på mest ”förföriskt” sätt jämföras med hur de presenteras av Systembolaget. Det gäller de viner som ovan angivits med artikelnummer. Läsaren vet redan hur de presenteras av Spumante. Men hur skriver man om dem i Systembolagets katalog (som också finns på nätet, där det förutom nedanstående information även finns länkar till ett stort urval av recept på passande maträtter)?

Artíkelnummer 6942: Färg: Blåröd färg. Doft: Ung, mycket fruktig, syltig doft med inslag av svarta vinbär, körsbär, vanilj och gräs. Smak: Ung, tydligt fruktig, aningen syltig smak med inslag av björnbär, svarta vinbär, viol och lakrits. Användning: Serveras vid 16-18°C till grillade rätter av gris-, lamm- eller nötkött.

Artikelnummer 26361: Färg: Ljusgul färg med grön kant. Doft: Medelstor, fruktig doft med inslag av äpple och apelsinskal. Smak: Torr, ungdomlig, fruktig smak med inslag av äpple och grapefrukt. Användning: Serveras vid cirka 8°C till vegetariska rätter eller till inte alltför smakrika fiskrätter.

Artikelnummer 99009: Färg: Mörk, blåröd färg. Doft: Ungdomlig, fruktig doft med karaktär av rostade ekfat, inslag av svarta vinbär, grön paprika och kaffe. Smak: Fruktig smak med fatkaraktär, inslag av svarta vinbär, mynta och rostat kaffe. Användning: Serveras vid 16-18 grader C till stekta eller grillade rätter av lamm- och nötkött.

Hela Systembolagets sortiment förmedlas på samma sätt, med stark betoning på vinets utseende, smak och användningsområde. De känslor och upplevelser som vinet eventuellt kan ge överlåter man därmed till köparen att avgöra. Konsumenternas intresse av information om vinets smak balanseras således mot producenternas intresse av exponering.

Vad som är bäst går naturligtvis inte att svara på. Det måste var och en av oss själva reflektera över, det är ett ansvar som vi har (och bör ta vara på).