Frihet på väg I

Under fältarbetet talade chaufförerna, paradoxalt nog med tanke på vad som presenterats hittills, gärna och ofta om föraryrket i termer av frihet. Förarna som trivdes med yrket verkade vara individer som funnit sätt att balansera dess aspekter av tvång och bundenhet mot inslagen av frihet som finns i lastbilshytten ute på vägen.

Lastbilsförarnas förhållande till och tal om frihet ska under denna rubrik analyseras som en ”nyckelsymbol” (se Ehn & Löfgren 2001:21ff) för åkerinäringen. Med Sherry Ortners (1975) terminologi kan förarnas tal om frihet betraktas som en utvecklande symbol, ett redskap för att sortera tankar och intryck. Friheten kan vidare tolkas som ett slags ”nyckelscenario” (Ehn & Löfgren 2001:21ff) som anger vilka livsmål som är kulturellt prioriterade och hur dessa kan nås.

Förarna hävdade att deras arbete var omväxlande och fritt samt att det rymde ett betydande mått av självbestämmande och ansvar. Sådana inslag menade många informanter uppvägde tendenserna till ökad stress, reglering och tidspassning som följer av branschens pressade ekonomiska villkor. I rapporten Branschfakta. Lastbilsförare, arbetssituation, skaderisker, åtgärder (1993:6) utgiven av organisationen TYA (Transportfackens Yrkes- och Arbetsmiljönämnd) står följande att läsa: ”Lastbilsförarens arbete är relativt fritt och ger utrymme för egna initiativ. Detta är med all sannolikhet avgörande faktorer för att förarna verkar trivas med sitt arbete. Att transportera ett fullastat fordon med dyrbar last är ansvarsfullt och kräver mycket av föraren”.

I en undersökning från 1986 diskuteras innebörden av ett gott arbete generellt och där lyfts just frihet, självbestämmande och omväxling fram som betydande trivselfaktorer. Att hävda att alla förare trivs i yrket finns emellertid inga belägg för. I rapporten Just in time. Ekobrottslighet inom svensk och norsk långtradartransport (Pettersson & Lundgren 2002:25) antyds dessutom att förare, åtminstone på mindre åkerier, ofta klagar över att graden av självbestämmande minskat. Trots sådana förbehåll och även om liknande tendenser finns i mitt material, är det bestående intrycket att majoriteten av yrkesutövarna till syvende og sidst ändå trivdes med sitt yrke i allmänhet, och med sin lastbil i synnerhet. Mycket på grund av friheten som dessa förknippades med.

Om detta ämne kommer det att dyka upp flera bloggposter.