Tänker tillsammans om det som är viktigt

Texten jag skrev igår var en text från höften, ett hugskott. Vill som sagt tillåta mig publicera sådana texter också här på Flyktlinjer. För jag tror att det framförallt är sådana texter som väcker reaktioner och som mobiliserar tankar. Än en gång fick jag detta bekräftat för mig, för till min glädje kom det en lång och välskriven kommentar på tankarna jag släppte fria. Vill svara Karl A här, för dels tycker jag tankarna är kloka och väl värda att lyfta, dels vill jag som sagt samtala. Jag svarar inte, utan tänker vidare med utgångspunkt i reaktionen och tankarna.

Haha! Ja, jag ska reagera. Jag läser ju din blogg och följer dig helhjärtat på Twitter. För någon dag sedan spred jag din text om Svenskt Näringslivs tankar kring vinst i skolan på Facebook. Jag är ett fan, med andra ord.

Tack Karl, för vänliga ord! Rodnar lite förläget men blir så klart glad. Ingen ensam kan förändra världen, för det krävs engagemang, många som gör saker som pekar i samma riktning. Det behövs däremot inga organisationer, inget samförstånd, inga stadgar och framförallt ingen ledare. Det många tror på och vill kämpa för och engagera sig i/med är det som vinner gehör. När mina texter sprids blir jag glad, men inte i första hand för att det är MINA texter som sprids. Jag är inte viktig i sammanhanget. Jag är bara en i mängden. Det är det vi gör tillsammans som räknas.

Jag håller inte alltid med dig, fattar inte allt och vissa teman går mig bara förbi. Det är bra, för då betyder det att jag kan utvecklas. Om jag fattade allt hade det varit ointressant. 
Men jag läser allt som skrivs och det allra mesta inspirerar mig i stort och smått. "Flyktlinjer" har fått en kungsplats i listan över favoritwebplatser (där sånt som "Skolverket", "Skolinspektionen" och "Utbildningsdepartementet" har fått se sig omsprungna)

Läsare som håller med är heller inget självändamål, det är så klart en förutsättning för förändring i önskad riktning, men om alla håller med uppstår inget samtal. Min erfarenhet är att det är lättare att få igång samtal, tankeutbyte och gemensam reflektion om man inte håller med. Fortsätt med det Karl, och alla andra. Håll inte med, reagera. Tillsammans lär och utvecklas vi, blir vi starkare och kan växa. Tankarna slipas mot varandras kantigheter och passar bättre in i en helhet, en mer hållbar helhet. Samma gäller det som framstår som obegripligt. Om vi räds det kommer vi förr eller senare att få problem, kommer vi förr eller senare att stagnera. Det är genom att stångas mot det vi inte begriper, genom att ställa frågor och reagera, som verkligt vetande uppstår, i en kollektiv process. Att hålla med eller att förstå, om det är målet blir samtalen trista och föga utvecklande. Därför är det viktigt att inte sky det obegripliga. Fler borde utforska gränserna för vetandet, för det egna och för mänsklighetens vetande, men även för det vetbara. Det är inte det vi kan som definierar oss och värt samhälle, utan det vi inte vet samt hur vi förhåller oss till det. Det är, som Karl klokt påpekar, detta som utvecklar oss.

Jag lockades hit efter dina tankar om Foucault, själv försöker jag använda mig av den tidige F som ett sätt att visa hur musiklärares undervisning fungerar enligt olika diskurser. Jag gillar hur du resonerar tex kring "Diskursens ordning" och det är inspirerande att se hur du arbetar med tolkning och förståelse.  

Därför ska jag vid lämpligare tillfälle djupdyka ner i Deleuze och Guattari, läsning som verkar mycket hoppfull!

Vägarna in till vetande är oändliga. Det finns ingen kungsväg, inte en enda, bästa väg till fördjupad kunskap. Det finns bara olika vägar, lika många olika vägar som det finns olika människor. Kul, Karl, att din väg till Flyktlinjer löper längs min väg. För det var där det började för mig med. Det varnär jag hittade en väg in i Michel Foucaults tänkande som mitt skrivande och vidare tänkande förlöstes. Foucault var nyckel till låset jag inte ens visste fanns. För mig var det början på vägen som lett mig till Deleuze och Guattari, Nietzsche och många andra. Det är tänkare som skriver svåra texter, texter som hela tiden ligger vid gränsen för det fattbara. Tänkare jag inte alltid håller med eller förstår, men som utmanar mig och lockar mig att tänka vidare. Deleuze och Guattari undervisar inte, de visar och läser före, i ordets bästa mening. Jag blir klokare av att läsa och tänka med dem, och om mina texter kan fungera på samma sätt för någon annan är jag oerhört glad och tacksam! Lycka till Karl, i ditt sökande efter fördjupad insikt!

Jag gillar den där resonerande/reflekterande tankestilen som jag förknippar den här bloggen med. Jag tror på den! Det är också skönt att se att man kan fungera så som akademiker. Att sedan akademisk prosa eller metodologi ser annorlunda ut är inget problem hävdar jag. Tvärtom så sker det en korsbefruktning om man kan få resonera/reflektera för att därefter använda en annan språklåda och andra ramar. Så bloggen tjänar för mig en pedagogisk-praktisk funktion.

Håller med, jag tror också på en mer resonerande/reflekterande syn på kunskap. Och frustrationen över att det är en tankestil som satts på undantag både i akademin och det omgivande samhället oroar mig, men det är också en viktig drivkraft till att blogga vidare. Det behövs som sagt fler tillfällen till och arenor för, samtal! Bygger vi en skola där samtal ses som något oönskat är vi alla illa ute, för då utarmas förmågan att reflektera och tänka kritiskt analytiskt. Och om den förmågan försvagas i i samhället riskerar vi alla att bli rön för vinden, hotas allt det vi tror på och har vant oss vid att ta för givet. Samtal är inte viktigt, det är LIVSNÖDVÄNDIGT!

En annan akademi liksom ett annat samhälle är möjligt, det är den tanken som driver mig att skriva, tänka och utbilda mig vidare. Det är hoppet om det där andra, det där bättre och mer hållbara som jag lever för och som ger mitt liv mening. Korsbefruktningar är möjligheter och när invanda ord används i nya kontexter eller när nya ord används i gamla kontexter händer något, ökar chansen att upptäcka nya aspekter av tillvaron, nya möjligheter och framkomliga vägar. Det är så kunskap händer. Kunskap är inte, den uppstår i möten. Mellan. Därför detta ständiga tjat om samtal, utbyte, reflektion. Än en gång, stort tack Karl!

Jag är musiklärare som har blivit doktorand i musikpedagogik men med ett brett intresse av undervisning och jag är kritisk till mycket av det som tar sig uttryck i skoldebatt - men också skolforskning. 

Roligt att höra. Viktigt att fler vågar och vill. Lycka till med studierna. Och som sagt, tillsammans kan vi bygga en annan skola och en annan akademi. En annan syn på kunskap är möjlig, om tillräckligt många vill och är beredda att göra vad som krävs. Om tillräckligt många kan se värdet av att lämna sin komfortzon, det invanda. Om tillräckligt många vågar närma sig gränsen för det vetbara. Om vi slutar se det ökända, det komplexa och motsägelsefulla som ett problem.

Något jag uppfattar som mycket problematiskt och som också delvis hänger ihop med dagens bloggpost, är att vi ser en övergripande marknadisering, ("commodization" var ett begrepp som en professor i musikpedagogik använde sig av för att visa på hur undervisningens objekt mer och mer liknar varor på en marknad. Begreppet har använts i större omfattning utanför den musikpedagogiska sfären, men nu har det alltså hunnit ända dit).

Instämmer! Detta är ett allvarligt problem, som gör att både politiken och skolan förvandlas till något annat än det var tänkt. Och då år vi ett problem på halsen som förvärras ju mer vi använder oss av gamla beprövade lösning. Detta måste vi förstå för att kunna förändra, skolan såväl som politiken.

Jag tänker ofta på Gert Biesta när det handlar om samhälls-, skol- och kunskapsutveckling. I takt med att mer och mer blir marknadiserat sker andra saker: skolan måste exempelvis kontrolleras, men inte av den tidigare akademin/lärarseminarierna, utan nu av en kontrollerande myndighet som Skolinspektionen/Högskoleverket och då måste Skolinspektionen/HSV också ha ett kvalitetsmått att mäta skolans arbete med. Och för att legitimera sina handlingar måste de kunna säga säkert vad god undervisning är, varpå evidens och mätbarhet blir viktigt. Trots att kunskaper, lärande och skolverksamheter (som jag ser det) är högst mänskliga och ytterligt komplexa system som kanske aldrig riktigt går att fånga in precist. 

Viktigt! Fler måste lyfta dessa frågor och se att kontrollen har en baksida, att kontroll, mätning och målsäkring är kontraproduktivt om det är kunskap man söker. Allt som rör människan eller kultur är komplext, för det är så vi människor fungerar! Ett slags moment 22 som måste uppmärksammas oftare och mer! Om vi verkligen vill ha en skola värd namnet och ett kunskapssamhälle som bygger på verkligt vetande.

Förstå mig inte svart-vitt, jag kan se ett behov av Skolinspektion och valfrihet, konkurrens, marknaden som plats för att byta varor och möjlighet att mötas mm. Men jag kan också se faran i någon sorts extrem Milton Friedman/Ayn Rand-värld.
Den blir så absurd.

Håller med Karl. Det är en del av komplexiteten. Det ena utesluter inte det andra! Verkligheten är inte svart eller vit och därför kan sanningen heller inte förstås som antingen eller. Både ock är allt som oftast det som bäst beskriver den värld vi lever i och skapar tillsammans genom att leva i vardagen, fullt upptagna med att överleva från en dag till en annan.

 
Mitt lästips till dig om du är intresserad är "The Life and Death of the Great American Schoolsystem" av utbildningshistorikern Diane Ravitch. Du har säkert läst den, men om inte tycker jag att den är läsvärd just för att se hur styrningen av skolan påverkar vad som görs inom den. Katarina Mattssons bok "Välfärdsfabriken" är ett annat aktuellt tips, mer en reportagebok än forskning, men ändå intressant och viktig. 

Tack för tips! Har inte läst, men det verkar lovande och högintressant. Finns så mycket att läsa att jag ibland känner mig otillräcklig. Samtidigt är det hoppingivande, för det betyder att det fortfarande finns massor kvar att upptäcka. Liksom det alltid finns nya bloggposter att skriva. Livet är fantastiskt på det sättet.

Med förhoppning om flera flyktlinjer och flera tankar!
I all vänlighet,Karl Asp

Stort tack Karl, för inspiration och utbyte av tankar! På återhörande!