Moralens geologi 19

Debatten om skolan, särskilt här inför valet, är den moralisk? Och hur skulle en moralisk debatt, eller konstruktivt samtal, om skolan kunna se ut? Jag har ingen bestämd uppfattning i skolfrågan, för jag, lika lite som alla andra, vet inte hur man ska göra för att bygga världens bästa skola. Dels är framtiden en öppen fråga, dels är det aldrig givet att det som fungerar på en plats, i en tid och i ett sammanhang fungerar i och på ett annat. Skolan är en kulturellt moralisk fråga, liksom så mycket annat i människans värld. Och det som får mig att ställa den inledande frågan är att jag tycker mig se tydliga tendenser till undanhållande av fakta och information i den rådande debatten om skolan. Vill börja där, för att knyta filosofin och Deleuze till vår samtid och för att ha något konkret att bolla teorin med och mot.

På Brännpunkt idag skriver Kjell-Olof Feldt ett intressant, pregnant och avslöjande inlägg i debatten om skolan, där han inte tar ställning och driver en egen linje. Han pekar på frågans komplexitet, på det vi har att ta hänsyn till, om vi verkligen är intresserade av och vill bygga en skola värd namnet. Det omoraliska i skoldebatten är att den kommit att bli ett verktyg för att vinna väljares sympatier, att den blivit en arena för kamp där retoriska poänger är viktigare än kunskapen och vardagen för lärare och elever. Feldt ställer avslutningsvis följande fråga.

Den enda konsekvens av 1992 års skolreform, som både är belagd med fakta och allmänt erkänd, är att den svenska skolan visar klara tecken på segregation. Den är inte etnisk, inte religiös, inte ens rakt av ekonomisk eller meritokratisk (eleverna i de konkurrenskraftiga skolorna uppvisar inga särskilda begåvningsegenskaper). Möjligen skulle segregationen kunna kallas kulturell. Men hur som helst måste den ses som ett allvarligt problem.

Inte ens de partier som lovar kommunalt veto mot nya friskoletableringar och vinstsänkande ­nationella kvalitetsnormer hävdar att det ska råda bot på skolsegregationen. I stället hänger de sig åt visionen att alla skolor ska kunna göras lika bra, lika attraktiva för alla. Men så länge valfriheten består kommer de skolor, som redan lyckats, att fortsätta att ligga före i konkurrensen om elever med de egenskaper som behövs för att göra en skola bra. Och de skolor som tyngs av svagt studiemotiverade elever eller få svensktalande elever – eller en kombination av dessa – har ett underläge som inte skolan själv kan upphäva, även om lärarlönerna höjs och speciallärarna blir fler. Visser­ligen har svensk skola aldrig varit i närheten av målet, en likvärdig utbildning för alla barn och ungdomar. Men nu verkar vägen dit vara svårare än på länge.

Jag föreställer mig att ganska många väljare skulle vilja veta mer om hur denna konflikt mellan valfrihet och likvärdighet ska kunna lösas. Eller om någon sådan lösning inte kan presenteras – vilket mål är viktigast för de partier som vill att vi ska ge dem ansvaret för skolpolitiken?

Vill man på allvar bedriva en politik som gör skolan bättre och kanske bäst kan och får man inte låsa fast sig vid något. Frågan måste vara öppen så länge det bara går. Det går inte att hålla fast vid valfriheten, eller något annat, oavsett hur populär just den aspekten, det inslaget är bland väljarna. Och för att skapa en sådan skolpolitik bör man dra nytta av erfarenheter från forskningen, och här menar jag forskarens vardag och forskning som verksamhet, som metod för att söka svar. All riktig forskning börjar i formulerandet av ett problem, i konstruktionen av en fråga. Och frågan som skolpolitiken har att brottas med är inte om vi ska ha valfrihet eller ej, utan vad som främjar kunskap. Om det stämmer som Kjell-Olof Feldt säger, att skolan idag är segregerad och att det är en effekt av skolpengen och elevens fria val, då är det ett faktum som inte går att mörka. Vill vi att skolpolitiken ska vara moralisk är detta något som alla sidor måste uppmärksamma och reflektera över, utan att ha några bestämda uppfattningar med sig in i arbetet.

Där är vi inte idag, och vi kommer att får svårt att ta oss dit om vi envisas med att visa ett så pass massivt ointresse för moraliska aspekter av livet och vardagen. Kanske beror det på en missuppfattning vad gäller moral, att den, liksom bildning för övrigt, skulle handla om något på förhand bestämt, ett ideal, en lista eller något som står i Bibeln. Inget kunde vara mer fel. Moral är inte, den blir och den är en kvalitet som kännetecknas av konsistens. Moral är ett system, ett sätt att organisera uppfattningar. En fungerande (det vill säga hållbar) helhet, ett sammanhang bestående av långt mer än människor. Moral är resultatet av interaktion mellan ...

That is not all. In addition to this new or second-degree relativity of interior and exterior, there is a whole history on the level of the membrane or limit. To the extent that elements and compounds incorporate or appropriate materials, the corresponding organisms are forced to turn to other "more foreign and less convenient" materials that they take from still intact masses or other organisms.

Det handlar, i skolan fall, inte bara om vad människor vill. Varken på individnivå, gruppnivå, kollegienivå, kommunal eller regional nivå, eller på nationell nivå. Skolan är resultatet av interaktion på alla nivåer samtidigt. Det är vad vi måste förstå för att kunna föra ett konstruktivt samtal om vad vi borde göra för att nå de mål vi på goda grunder och i demokratisk anda enas om ska vara skolans. Och är det kunskap som är målet måste blicken lyftas och perspektivet vidgas, då är det viktigare än partiprogram och opinionsvindar. Om, säger om, det är en kunskapsskola vi vill bygga är detta ingen förhandlingsfråga.

Debatten om skolan handlar för mycket om tyckande, om vad jag vill. Och människan, alla aspekter av det som utmärker människan, måste beaktas som en del av helheten. Men debatten kan och får inte begränsas till människan, som bara är en liten del av den helhet där kunskap växer fram. Vi kan inte tala med tingen, men deras egenskaper och förutsättningar måste tas i beaktande om vi vill föra ett samtal om skolan som verkligen skapar en bättre förståelse för vad som verkligen betyder något. Detta lär oss Deleuze och Gutattari, att samtala på nya och mer konstruktiva sätt. Deras viktigaste bidrag till skoldebatten är insikterna de ger om vad som behöver beaktas i samtal om kultur och förändring. Texten som jag använder som inspiration och som jag resonerar med hjälp av handlar om och lär oss vilka beståndsdelar moral byggs av och vad förståelsen måste ta hänsyn till för att bli adekvat och hållbar.

The milieu assumes a third figure here: it is no longer an interior or exterior milieu, even a relative one, nor an intermediate milieu, but instead an annexed or associated milieu. Associated milieus imply sources of energy different from alimentary materials. Before these sources are obtained, the organism can be said to nourish itself but not to breathe: it is in a state of suffocation.

Ingen människa är en ö. Skolan är inte isolerad från resten av samhället. Det glöms konsekvent bort, eller tas bara delvis i beaktande. Skolan som miljö och sammanhang är ingen autonom enhet, den är ett kommunicerande kärl som påverkas av det som händer utanför. Det samtal om skolan som jag skulle vilja se är ett samtal som utgår från den insikten och som försöker förstå hur detta kan tänkas påverka olika beslut, i olika sammanhang. Skolan är samhället, allas angelägenhet, den är inget särintresse. Isolerar vi skolan, vilket mycket tyder på att vi gör idag, kommer den att kvävas och dö under sin egen tyngd. Kunskap behöver syre för att leva och växa, inspiration och utbyte av tankar och erfarenheter från omgivningen. Därför är mellanrummen centrala delar av sammanhanget. Fokuset på och uppmärksammandet av mellanrum är ett slags mantra som löper genom allt som Deleuze och Guattari skrev tillsammans. Mellanrummen är en dela av interiören, inte något externt. Mellanrummen måste tas med i beräkningen om den ska bli användbar i arbetet med att skapa en bättre skola, eller vad det nu än är man vill bygga.

Förändring är möjligheter till förändring är en fråga om energi. Vad driver kulturen framåt? Det är väljarna, politikerna, eller näringslivet, svarar många. Det är så det brukar låta, men det stämmer bara delvis. Återigen måste sammanhanget som helhet beaktas, liksom mellanrummen. Kulturen, samhället och moral består av mer än människor. Det spelar ingen roll hur självupptagna vi är eller hur stark önskan vi har om att det borde vara på något annat sätt, faktum är att människan ofta inte vet sitt eget bästa och att det som gjort mänskligheten till jordens dominerande art samtidigt är vårt största hot. Valfriheten som införts i skolan, som Feldt pekar på, illustrerar just det, hur kulturen är fylld och präglas av en längtan om den där kakan som kan ätas och samtidigt behållas. Är det omöjligt är det inget som människan kan ändra på. Det är en förutsättning som inte är förhandlingsbar. Förstår vi det och om vi intresserar oss mer för vad som faktiskt driver förändring ökar chansen dramatiskt att arbetet med skolan blir mer konstruktivt och att kunskapen ökar i samhället. Vad spelar roll och vad bör beaktas?

Obtaining an energy source permits an increase in the number of materials that can be transformed into elements and compounds. The associated milieu is thus defined by the capture of energy sources (respiration in the most general sense), by the discernment of materials, the sensing of their presence or absence (perception), and by the fabrication or nonfabrication of the corresponding compounds (response, reaction).

Vi kan lära av att studera naturen. Genom att rikta blicken mot ett helt annat håll kan ny kunskap ofta hittas. Slumpen bör inte föraktas och det är olyckligt om dess verkan elimineras. Betänkt att människan är resultatet av slumpvisa mutationer, i samverkan med naturen/den miljö där livet levs. Att detaljstyra skolan i en bestämd riktning, vilket vi allt ihärdigare försöker desto fler problem som visar sig, är energikrävande. Enormt energikrävande. Troligen kräver det mer energi än vad människan kan uppbåda. Därför är det en dålig väg att gå. Evolutionen kan inte styras, men den kan påverkas på marginalen. Resultatet kan förädlas genom riktade insatser, som lämnar fältet öppet för slumpen. Även här kan kunskap från forskningens vardag hjälpa förståelsen på traven, för det är ett faktum att många av de största vetenskapliga resultaten till stor del har slumpen att tacka. Slump är en förutsättning, inte ett problem. Det är en källa att ösa ur, även om det mesta av det som kommer därur är meningslöst. 

That there are molecular perceptions no less than molecular reactions can be seen in the economy of the cell and the property of regulatory agents to "recognize" only one or two kinds of chemicals in a very diverse milieu of exteriority. The development of the associated milieus culminates in the animal worlds described by von Uexkull, with all their active, perceptive, and energetic characteristics.

Omgivningen är allt för stor för att kontrollera, men det är inte ett giltigt skäl för att försöka kontrollera en avgränsad del av helheten. För allt och alla är delar av helheten, är kommunicerande kärl på påverkar och påverkas av varandra. Komplexitet är ett bra ord att ha med sig in i samtalen om skolan, tillsammans med ödmjukhet inför världens oöverblickbarhet. Först när vi kollektivt inser att skolan, kulturen och moralen INTE går att styra mot ett på förhand uppgjort detaljmål, kan vi börja arbetet med att försöka förstå hur förändringens riktning skulle kunna påverkas på marginalen, hur utfallet av processen skulle kunna förädlas.

Deleuze och Guattari riktar uppmärksamhet mot fästingen och visar hur dess mycket enkla programmering, där några få instruktioner samverkar med miljön och leder till artens överlevnad.

The unforgettable associated world of the Tick, defined by its gravitational energy of falling, its olfactory characteristic of perceiving sweat, and its active characteristic of latching on: the tick climbs a branch and drops onto a passing mammal it has recognized by smell, then latches onto its skin (an associated world composed of three factors, and no more). Active and perceptive characteristics are themselves something of a double pincer, a double articulation.

Skolan, liksom moral, är komplexa helheter som är omöjliga att styra. Men om vi griper oss an frågan med andra utgångspunkter kan vi lära oss navigera i oöverblickbarheten. Om vi bara vågar släppa taget. En sak vi kan fråga oss är varför vi upplever det så hotfullt att överlämna ansvaret för lärandet till eleverna och lärarna? Varför ska skolan vara den plats där alla samhällets mål och alla väljares önskningar uppfylls? Är det kunskap vi vill ha, vad är då poängen med alla andra mål och regler? Varför kan inte lärarna få fria händer att utgå från sina intressen, sina förutsättningar, eleverna de interagerar med och det omgivande samhället, i sin strävan efter att utveckla kunskap? Tänk på fästingens överlevnadsförmåga, på hur den med några få instruktioner lyckats överleva under årmiljoner. Vi kan välja att inspireras av naturen, och vi måste nog lära oss leva med den och tillsammans om inte fästingarna ska överleva oss. Det är svårt, men vi behöver inte göra det svårare än det är.