Eftersom tillblivelsen inte har någon bestämd riktning, inget mål, är det omöjligt att avgöra vart vi är på väg. Moralens ursprung, den plats varifrån den kommer och det medium den sprids av och genom är människans biologi. Tanken och kroppen bildar en oskiljbar helhet och den, som helhet, i samverkan med andra enheter av kropp och tankar gör att det som alltid börjar som ett hugskott över tid kan bilda ett mönster, en struktur, som ingen enskild kan stå över. Moralen blir, och förändras i och genom tillblivelsen. Vid varje givet tillfälle är den fast och enhetlig, men i nästa stund är den sig inte längre lik. Nu, nu, nu åtskilda av mellanrum. En filmruta följs av en annan filmruta, nästan identisk med den första, men bara nästan. Där, i brottet mellan, i mörkret, det dolda, händer något. Och det är detta något som är det avgörande, det faktum att förändringen aldrig går att följa i realtid med mindre än att allt fokus riktas mot den och all energi förbrukas för att se och registrera detaljerna i den helhet som trots allt är livet. Detta måste vi förstå och acceptera om vi vill lära oss hantera moral och förstå kultur. Det är i det fördolda som förändringen sätts i verket. Svaret finns i helheten, inte i detaljerna.Challenger admitted having digressed at length but added that there was no possible way to distinguish between the digressive and the nondigressive. The point was to arrive at several conclusions concerning the unity and diversity of a single stratum, in this case the organic stratum.
Världen, och följaktligen även moralen som är en del av världen, är emergent. Det går bara att förstå om vi närmar oss den genom att göra oss medvetna om att vad vi har att göra med är skalnivåer. Det vi kan iaktta är det som sker på den nivå av världen som vi studerar. Europa består av länder. Sverige består av människor. Människan består av molekyler, som i sin tur är uppbyggda av, som i sin tur ... Ja ni fattar. Vill man förstå Europa är man inte betjänt av kunskaper som rör molekyler. Och det gäller även för moralen. Den måste förstås med hjälp av information om och iakttagelser från en och samma skalnivå. Det finns ingen grundläggande nivå varifrån alla svar på alla frågor kan hämtas. Vi människor vill gärna tro det, men det existerar ingen sådan, inget sådant.To begin with, a stratum does indeed have a unity of composition, which is what allows it to be called a stratum: molecular materials, substantial elements, and formal relations or traits. Materials are not the same as the unformed matter of the plane of consistency; they are already stratified, and come from "substrata." But of course substrata should not be thought of only as substrata: in particular, their organization is no less complex than, nor is it inferior to, that of the strata; we should be on our guard against any kind of ridiculous cosmic evolutionism.
Det är en central insikt. Jag tror den behöver sjukna in, och jag behöver dessutom en liten paus. Så jag sätter punkt här och återkommer inom kort med post som får heta 17b.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar