Moralens geologi 17b

Så där. Nu är jag redo igen, och förhoppningsvis har tanken om skalnivåer, eller tillvarons emergenta uppbyggnad sjunkit in. Annars rekommenderar jag en lite längre paus och lite mer reflektion, för detta är en viktig premiss, om man vill förstå Deleuze och Guattari och deras posthumanistiska tankar om moral. Den ontologi som resonemanget bygger på gör ingen skillnad på subjekt och objekt. Världen byggs av interagerande delar, med eller utan medvetande, men med samma möjlighet till agens. Det som gör skillnad, när och där det gör skillnad och så länge det gör skillnad är vad som räknas.

Det handlar om en HUMANISM även om den inte ställer människan i centrum. Det är för människor jag skriver och det är människan och kulturen jag är intresserad av, men det vore ett olyckligt tankefel att utgå från en grundlös premiss, bara för att det känns bra. Posthumanism handlar inte om att förringa människan, det handlar om att förstå det mänskliga på ett sätt som fungerar. Moral är en mänsklig uppfinning, men den har även icke-mänskliga aspekter och komponenter, som också måste beaktas, förutsättningslöst om man vill gå till botten med arbetet. Därför geologi i titeln på serien, därför detta tal om evolution, därför att människan är materia och biologi också.

The materials furnished by a substratum are no doubt simpler than the compounds of a stratum, but their level of organization in the substratum is no lower than that of the stratum itself. The difference between materials and substantial elements is one of organization; there is a change in organization, not an augmentation.

Organisering, allt handlar om nivåer och organisering. Utgångspunkten är kaos, men ur kaoset växer ordning fram. Organisering är viktig, för det är den som ger upphov till skillnad. Även moral handlar om organisering på så sätt att den bottnar i hur vi gör. Om och när många gör på liknande sätt, om och när ett visst sätt att organisera vardagen, till exempel, anammas av många, då uppstår ett mönster och detta mönster kommer att reglera möjligheterna att agera annorlunda för andra. Därur växer en moral, som genom kollektiv organisering görs konsistent över tid. Moralen blir således, den är inte. Moral är ett resultat av handling, inte ett uttryck för en högre makts vilja. Den enda makt som finns och som verkar här är vanans makt.

The materials furnished by the substratum constitute an exterior milieu for the elements and compounds of the stratum under consideration, but they are not exterior to the stratum. The elements and compounds constitute an interior of the stratum, just as the materials constitute an exterior of the stratum; both belong to the stratum, the latter because they are materials that have been furnished to the stratum and selected for it, the former because they are formed from the materials.

Tänker, som så ofta under arbetet med dessa filosofiska tankar, på det där Möbiusbandet där det som är på insidan samtidigt är på utsidan, beroende på vem som studerar bandet och var hen befinner sig i förhållande till bandet. Tänker också på Wittgensteins Ankhare,

eller en av alla de där bilderna som, beroende på hur man tittar på dem, vad som fokuseras, visar antingen en ung kvinna eller en gammal gumma. Ingen av dessa bilder går att se samtidigt, ändå finns all information som behövs för just det där, mitt framför ögonen på oss. Det är ett exempel på organisering, på den mänskliga hjärnas organisering av information. Och detta kan tas för intäkt på att sanning är relativ, att kultur kan uppfattas på olika sätt och alla olika sätt kan ha i alla fall ett korn av sanning i sig. Min insida kan vara din utsida, samtidigt. Det beror på perspektiv och intresse. Inget är som sagt, allt blir till genom interaktion. Kultur är komplext och relativt, mer än något annat.  

Once again, this exterior and interior are relative; they exist only through their exchanges and therefore only by virtue of the stratum responsible for the relation between them. For example, on a crystalline stratum, the amorphous milieu, or medium, is exterior to the seed before the crystal has formed; the crystal forms by interiorizing and incorporating masses of amorphous material. Conversely, the interiority of the seed of the crystal must move out to the system's exterior, where the amorphous medium can crystallize (the aptitude to switch over to the other form of organization). To the point that the seed itself comes from the outside.

Mellanrummen är det som fokuseras här. Det är där mening uppstår och skillnad visar sig, i jämförelsen mellan det ena och det andra. Skillnaden är något i sig själv, den är inte bara en relation. Skillnaden är mörkret mellan två filmrutor, det är mellanrummet mellan dig och mig och mellan tanke och handling. Överallt finns det mellanrum. Utan mellanrum fanns ingenting, bara en enda organism. Utan mellanrum fanns ingen skillnad,ingen förändring, ingen tillblivelse. Kultur är skillnad som upprepats, skriver Deleuze i sin avhandling Difference and Repetition. Moral uppstår när du gör som jag och vi gör som andra gjort före oss. När många anpassar sig och sitt handlande efter andra och deras sätt att vara och göra. Mellanrummen är en central del av helheten, inte något externt. Insidan och utsidan skiljs inte åt av mellanrummet som håller dem isär, de förenas av det. Mellanrummet gör utsidan till insida och insidan till utsida. Om vi väljer att se så på saken och det har vi allt att vinna på, om vi vill förstå moral, kultur eller kunskap. Om vi vill förstå människans vara i världen.

In short, both exterior and interior are interior to the stratum. The same applies to the organic stratum: the materials furnished by the substrata are an exterior medium constituting the famous prebiotic soup, and catalysts play the role of seed in the formation of interior substantial elements or even compounds. These elements and compounds both appropriate materials and exteriorize themselves through replication, even in the conditions of the primordial soup itself.

Här handlar det om evolution, men det ska ses som en struktur, ett sätt att organisera information. Studerar vi evolutionens struktur kan vi extrahera information om livets organisering därifrån och det ger oss kunskap om andra former av levande liv, som till exempel moral. Det är sättet som förändring kommer till stånd som är det intressanta, spelet mellan livets beståndsdelar och dras samspel med omgivningen vari de kastas ut. Allt utgör en helhet och det är inom ramen för denna helhet som livet uppstår och förändras, icke-linjärt. Molekyler förändras, liksom biologin, och samhällen. Kunskap förändras, också i ett samspel mellan olika komponenter som interagerar inom ramen för ett sammanhang. Organisering är vad det handlar om. Självorganisering.

Once again, interior and exterior exchange places, and both are interior to the organic stratum. The limit between them is the membrane that regulates the exchanges and transformation in organization (in other words, the distributions interior to the stratum) and that defines all of the stratum's formal relations or traits (even though the situation and role of the limit vary widely depending on the stratum, for example, the limit of the crystal as compared to the cellular membrane). We may therefore use the term central layer, or central ring, for the following aggregate comprising the unity of composition of a stratum: exterior molecular materials, interior substantial elements, and the limit or membrane conveying the formal relations.

Lager på lager. Lapp på lapp, men ingen söm. Tänker på den klassiska gåtan. Ett salladsblad. Ett av naturens alla sätt att organisera tillblivelse, förändring, liv. Emergens är vad vi har att göra med, är vad vi är ett resultat av. Jag och du och alla andra människor består av lager på lager av olika sediment som samverkar inom ramen för en mer eller mindre avgränsad helhet, där mellanrummen mellan är lika viktiga som lagren tagna var och ett för sig. Svaret på våra frågor om moral, eller något annat, finns i helheten.

There is a single abstract machine that is enveloped by the stratum and constitutes its unity. This is the Ecumenon, as opposed to the Planomenon of the plane of consistency.

Det jag som kulturvetare studerar är den där abstrakta maskinen som ger upphov till lagren och som organiserar helheten. Jag studerar dock inte maskinen i sig, utan dess delar. För maskinen finns också där på insidan av samma helhet som jag och du och vår kultur och moral skapas inom och tillsammans med. Tillblivelse, icke-linjär förändring, organisering. Där finns svaren på alla våra frågor, även om de aldrig är givna på förhand. Vi blir till, tillsammans med allt och alla andra, gemensamt, i samma öppna skapandeprocess.