Semestern är slut. Nu kör vi!

Ute regnar det. Semestern är slut. Trött, men utvilad och peppad efter en riktigt lång och fin semester drar jag mig upp ur sängen. Idag inleds arbetet på det akademiska året 2014/15. Förutsättningarna är de bästa. Finns inget att skylla på. Nu kör vi.

Det är valår i år. Och denna gång är det mer som står på spel än på länge. Under åren som gått har det hänt saker. Sverige har blivit kallt, på många olika sätt. Det byggs murar och kampen handlar inte om vad vi vill och vart vi ska, utan om hur det ser ut egentligen. Debatten i TV igår visar hur det kommer att se ut i Sverige under de kommande veckorna. Två sidor som på olika sätt uppfinner och ihärdigt pekar på en skiljelinje som i praktiken knappt existerar och mellan dem en växande grupp som drivs av rädsla, okunskap och dumhet. Och så undrar vi varför vi har problem i skolan?! Skolan är en del av samhället och när samhället har problem får skolan problem.

Kultur är en komplex helhet, utan gränser. Kultur skapas i mötet mellan allt och alla, inte mellan vi och dem. Det finns inget vi och inga dem, bara interagerande människor. Det måste vi förstå, om vi vill ha en skola som kan vara med och bygga en stabil grund för resten av samhället att vila på. Där finns grundproblemet, i synen på kultur och på kunskap. Det problemen kan aldrig lösas genom polarisering eller förenkling. Ändå är den precis det som händer. Politikerna polariserar och förenklar, för att det är så man vinner val. Och så är det kanske, men eftersom det sättet att agera inte bara fördummar valrörelsen, utan även samhället i takt med att kampen om väljarna sträcks ut över tid, är det en förkastlig väg vi slagit in på.

Läser en viktig krönika i dagens tidning, om det samhälle som håller på att växa fram. Om vilka tankar och partier som vinner gehör när kunskapen utarmas och det inte finns tid för reflektion och analys. Det är Paulina Neuding som skriver. Jag delar inte hennes politiska övertygelse, men det hon skriver om här handlar om långt viktigare saker, om själva grunden för demokratin och för framtiden.

Det har uppstått en klyfta i det svenska samhället som inte funnits där tidigare. Det kaos som har följt i spåren av Jimmie Åkessons resa genom landet är ett nytt fenomen. Vi brukade vara ett land som höll ihop. Inte ens när VPK fjärrstyrdes från Sovjet mötte dess medlemmar en sådan fientlighet som möter Sverigedemokrater. Människor som sympatiserar med ett svenskt tioprocentsparti får dagligen veta att de inte har en plats i gemenskapen eller i det civiliserade politiska samtalet. Och bland SD:s sympatisörer finns det samtidigt en djupt rotad uppfattning att etablerade partier och medier ljuger.

Man kan hoppas att splittringen försvinner. Men det är möjligt att vi har byggt in en permanent spänning i det svenska samhället och som det inte utan vidare går att blir av med. Att något faller isär som tagit generationer att bygga.

Det innebär att vi för allt i världen inte får bekräfta den bild av Sverige som är partiets livsluft: att det finns ett etablissemang som far med osanning.

Sverige slits isär som en direkt följd av det samhälle vi byggt åt oss själva. Att bygga ett hållbart samhälle är oerhört svårt, det kräver möda, tid och kunskap. Och det kräver en politisk grundsyn som betonar viljan till något. Idag vinner man val på att förenkla, polarisera och uppfinna gränser. Framförallt vinner man val genom att tala högre om (sin vinklade syn på) motståndarnas politik än om de egna föreslagen. Konsekvensen blir att ingen delar den andres bild, för det visar på svaghet, och för att vinna val krävs andra egenskaper. Medierna driver på denna utveckling, för de tjänar pengar på rubriker, och ju enklare budskap och ju större polarisering desto fler rubriker och mer pengar. Därför handlar allt mer i politiken om pengar, liksom på allt fler områden i samhället reduceras demokratin till kronor och ören. kampen idag står mellan dem som sägs lova "allt till alla" och dem som vill avskaffa samhället. Sverige slits isär, för när politiken handlar om ekonomi står engagemanget i relation till hur mycket man har av den varan.

Sverige slits isär medan politiker käbblar om ifall skatten ska höjas eller sänkas. Och ur klyftan som växer kryper det fram obehagliga typer som luftar obehagliga åsikter. När allt måste polariseras och förenklas leder det till att vi får ett etablissemang som kanske inte ljuger, men som far med osanning för att den egna sidan har mer att vinna på att vara tysta än på att vara tydliga med hur man tänker och vad man vill. Neuding må försvara en annan politik än den jag tror på, men det hon säger är viktigt. Följande är saker vi måste ta på största allvar!

I det avseendet har det varit en dålig sommar.

I juni pekade DN:s Golnaz Hashemzade felaktigt ut brandmännen i Boden som rasister. DN har skrivit bortförklaringar men ingen rättelse. Några dagar tidigare släppte FP en rapport som hävdade att utanförskapet minskar jämfört med en tidigare studie. Det visade sig att FP helt enkelt ändrat mätmetod. I själva verket ökar utanförskapet.

Samma vecka skrev DN att en ny rapport visar att Sandvikens kommun tjänar en halv miljard på invandring. Integrationsminister Erik Ullenhag twittrade att “Sandviken påminner om att vi också blir rikare av öppenhet” och EU-minister Birgitta Ohlsson hävdade att invandring är en “välfärdsvinst för kommunen”. Men siffrorna stämde inte, vilket man snabbt inser om man vet något om Sandviken och något om ekonomin kring svensk invandring. Arbetslösheten bland invandrare i Sandviken är 30,4 procent. I rapporten hade man bland annat räknat statsbidrag till Sandvikens invandrare som en intäkt för kommunen. Varken Ullenhag eller Ohlsson har backat och DN har inte velat publicera någon rättelse.

Jimmie Åkesson uppehöll sig en lång stund vid historien om Sandviken i sitt tal i Almedalen. Och Sandviken återkommer i SD:s reklamfilm som just har släppt på nätet. Budskapet är att etablissemanget ljuger, och så fördjupas klyftan.

Idag tar etablerade politiker avstånd från SD, men det är bara i parlamentet man gör det, bara i TV-soffan och under debatterna. Det är bara där det räknas. När allt handlar om att vinna väljare tvingas man till förenklingar som fördummar och det är ur dumhet, ignorans och avsaknad av analys som stödet för SD och andra liknande partier växer. Och det är ur klyftan som skapas för att vinna val som ondskan växer fram och finner stöd. Det stundande valet handlar inte om vilken sida som ska välja, utan om vilken framtid vi ska ha och vilket land Sverige ska vara och för vem samhället är till för.

Jag vill se mer av samtal och mindre av debatt och jag kämpar för en skol- och utbildningspolitik som förbereder elever och studenter för det. Jag vill se en skola som handlar om kunskap och som sätter kunskapen i första rummet, en skola som inte strävar efter största möjliga ekonomisk effektivitet, utan efter att fylla kurser och utbildningar med så mycket kunskap det bara går. Frågan är inte hur snabbt och billigt kan vi utbilda elever/studenter till en viss kunskapsnivå, utan hur mycket och hur bra kunskap kan man få ut av den tid och de resurser vi tillsammans väljer att satsa på skolan och den högre utbildningen.

Detta är frågor och problem som det finns anledning att återkomma till. Detta är valets absolut viktigaste frågor. Och med det sagt tar jag mig an det nya arbetsåret. Semestern är slut. Nu kör vi!