Lycka, som mål och medel

Lyckoforskningen är en guldgruva att ösa ur, uppenbarligen. Många har hämtat stöd därifrån för att få underlag för sin forskning. Forskningen om lycka handlar, som jag förstå saken, om att mäta vad som gör människor lyckliga, analysera beskrivningar av lycka och om att sprida dessa tankar i akt och mening att hjälpa människor förstå sig själva och hur de skall kunna arrangera sina liv för att uppnå varaktig lycka.

Fokus på här och nu, verkar vara en viktig nyckel. Och förmågan att vara nöjd och kunna finna sig i det som är. Närvaro i nuet, oavsett hur det är. Vardaglig förnöjsamhet. Så ser nycklarna ut, till varaktig lycka. Det kan knappast sägas vara några banbrytande resultat. Och så är det ofta, det enkla är det svåra. Just därför är det så svårt, detta med lycka. Det är ju bara att öka närvaron och vara nöjd. Stanna upp och reflektera över vad man har istället för att jaga en förrädisk dröm, som ändå nästan alltid, efter en tid, visar sig vara ungefär som det man har.

Å andra sidan. Om alla vore lyckliga, tillfreds och närvarande. Då skulle samhället förändras. Jakten på lycka är en central drivkraft i det samhälle vi lever i. Jakten på lycka genererar tillväxt, vilket är en förutsättning för dagens samhälle. Pengar måste flöda, och ju snabbare och mer intensivt flödet är, desto bättre. Så ser logiken ut, själva det fundament som samhället vilar på. Äkta lycka är med andra ord inte riktigt förenligt med rådande organisation. I samma stund som befolkningen (hypotetiskt) uppnår lycka, äkta lycka, förändras själva den grund på vilken allt annat vilar. Flexibilitet är med andra ord också en förutsättning för lycka.

En väg att nå lycka skulle alltså kunna vara att skaffa sig kunskaper om olika typer av samband. Kunskap om hur världen hänger ihop och vad som påverkar vad. Hur uppstår och sprids idéer om lycka (falsk lycka, det som marknadsförs som vägar till lycka)? Varför lyssnar människor på och låter sig påverkas av sådant som uppenbart går på tvärs mot vad som är bra för dem, och för samhällets långsiktiga hållbarhet? Hur fungerar samhället, och kultur? Det är viktiga frågor som bär på potential att öka andelen lyckliga människor i världen.

Kulturvetenskap handlar om att förstå komplexitet och paradoxer, i vardagen. Kulturvetenskap handlar om grunden för livet och vardagen, om det kollektiva som människor delar, utan att på förhand definiera vad som är vad och hur det hänger ihop. Kulturvetenskap går ut på att söka kunskap, förutsättningslöst. Men arbetet är inte bara förutsättningslöst, det bedrivs också utan något tydligt definierat mål. Förutsättningslöst sökande, för ökad förståelse.

Kulturvetenskaplig forskning kan sägas uppvisa likheter med den lycka som nämndes inledningsvis. Kulturvetenskap är riktad mot det som sker här och nu, och handlar om att förstå vad som räknas och gör skillnad, för att kunna skapa ett drägligt och hållbart liv och samhälle för så många som möjligt. Vet man hur kultur fungerar, då förstår man vad som krävs för att skapa hållbarhet. Och i ett hållbart samhälle ökar möjligheterna för fler att finna sig till rätta, för där behöver man inte jaga diffusa drömbilder. Det borde leda till att fler enklare känner sig nöjda, och då blir det lättare att vara närvarande i nuet.

Kulturvetenskap är lyckovetenskap, följaktligen. Har inte tänkt på det på det sättet, men det känns självklart. Klart det är så. Och just därför blir jag så ledsen. För de som styr och har makt över samhällets kunskapsproduktion motarbetar kulturforskningen och humaniora. Sågar av den gren man sitter på, mot bättre vetande. I sin jakt efter lycka. Det var ju det jag sa. Kultur är komplext och många gånger frustrerande paradoxalt och motsägelsefullt.

Insikt om detta gör dock att jag kan vila i nuet, och jag är nöjd med vad jag har. Ingen vet vad som händer imorgon. Det kan bli sämre och då vill det till att njuta så mycket det går av det som är, här och nu.