Beboelig? Ett högst relativt begrepp!

Läser på DN att forskare upptäckt en rad potentiellt beboeliga planeter i vår närhet. Tänker först, oj! Har man upptäckt hittills okända himlakroppar i vårt solsystem. Men så är det så klart inte. Absolut inte. Nära i dessa sammanhang handlar om ljusår, alltså den sträcka ljuset hinner på ett år. Det tar åtta minuter för ljuset att färdas från solen och hit...

Forskarna tror att det finns hundra potentiellt beboeliga superjordar kring stjärnor i vår närhet, inom 30 ljusår från jorden.

– Det här är ytterligare och bättre bevis för att det finns massor av planeter där ute och förutsättningarna för att finna några som man kan följa upp på närmare håll blir allt bättre, säger Robert Cumming vid rymdobservatoriet i Onsala.

Den metod som ESO:s planetletare använder, radialhastighetsmetoden, står för merparten av de exoplanetupptäckter som gjorts hittills. Planetjägare har framgångsrikt använt metoden för att finna planeter runt stjärnor upp till runt 160 ljusår från jorden. 

Jag kanske är dödstråkig och fyrkantig, men har svårt att gå igång på denna typ av upptäckter. 160 ljusår från jorden må vara nära, med kosmiska mått mätt, men med mänskliga mått mätt är det ingen skillnad på 100 och 100 000 ljusår. Det som ligger utanför vårt solsystem, och redan det som ligger utanför Mars bana runt solen är hiskeligt långt bort, ligger utanför människans fattningsförmåga. Så långt från jorden är allt annorlunda, hur mycket flytande vatten som än finns på planeterna. Och hur potentiellt beboeliga planeterna än är så finns där inga människor, inget mänskligt liv.

Forskarlaget har studerat 102 noggrant utvalda stjärnor på södra stjärnhimlen. De fann nio superjordar, varav två i den beboeliga zonen hos stjärnorna Gliese 581 och Gliese 667C.

Den andra av tre planeter kring Gliese 667C är fyra gånger tyngre än jorden och det närmaste en tvilling till jorden som forskarna funnit hittills. De bedömer det "nästan säkert" att det finns förutsättningar för flytande vatten på planetens yta.

Vissa av de näraliggande superjordarna väntas passera framför sina stjärnor under sin bana.

– Det gör det möjligt för oss att studera planetens atmosfär och leta efter signaturer av liv, säger Xavier Delfosse som deltagit i studien.

Nästan säkert. Är det samma som i princip sant? Och spelar det någon roll? För vem. Vad gör vi med kunskaperna, börjar bygga rymdskepp? Fast vem ska åka? Bara för att man kan betyder inte att man måste, och all kunskap är inte lika värdefull. Att studera stjärnor är en sak, men att leta planeter som eventuellt är beboeliga, det är en helt annan sak. Väsensskild!

Försöker att inte tala i egen sak här, men det är svårt. För jag blir oroad. Forskning om rymden. Den uppmärksammas, det har varit tema för många bloggposter tidigare. Kunskap om saker som ligger långt utanför människans horisont engagerar. Forskning som kräver dyra instrument. Det finns det pengar till. Men till forskning om kultur, det som ligger oss människor allra närmast, till det finns bara begränsade medel. Jag vet att man inte blir rik på rymdforskning, och NASA har dragit ner betydligt. Ändå kan jag inte låta bli att påpeka, att intresset finns och viljan att satsa pengar. Hur mycket forskning om kultur får man för ett rymdobservatorium? Och vad hade man kunna göra, på temat långsiktig hållbarhet, för medlen som läggs på Marsprojektet?

Vi ska akta oss för att ställa olika kunskapsintressen mot varandra. Det är inte vad jag vill, egentligen. Men jag kämpar med kniven mot strupen för att få behålla mitt ämne Kulturvetenskap på högskolan och i akademin. Ansvariga politiker bryr sig föga om att man håller på att montera ner ett ämne med lång tradition, som arbetar med människans förståelse för sig själv och för interaktion mellan människor. Kulturvetenskap undersöker vardagen. Människors levda liv. Målet är att hitta verktyg för att förstå, sig själv och de sammanhang som människan faktiskt lever i.

Rymdraketer och teleskop, för att överhuvudtaget bygga dem krävs kunskap, pengar och ett stabilt samhälle. Och för att skapa det krävs kunskap om hur människor fungerar, ensamma och i grupp. Sågar man av den grenen är det faran värt att det varken blir några fler rymdfärder eller teleskop att skåda ut i oändligheten med. Vad är en förutsättning för vad?