Varning - mobilen gör dig egoistisk! Ny forskning visar detta. Det är rubriken på SvDs förstasida idag. "Bekräftelse via sociala medier i telefonen viktigare än relation till andra". Mobilanvändare är mindre benägna att ställa upp i hjälporganisationer, visar forskning från USA. Och ja, jo. Det går så klart inte att ifrågasätta detta. Det är inte poängen, här eller i andra bloggposter på temat: Ny forskning visar. Jag har inte studerat fenomenet. Har inget eget material att ställa mot den studie som presenteras här. Det resultat man säger sig ha, det får man utgå från stämmer. Men bara för att det finn evidens för något som rör människors sociala interaktion betyder inte att det är ett evigt, oundvikligt fenomen som beskrivs.
Anledningen till att jag uppmärksammar denna typ av studier är att jag är kritisk till hur medierna behandlar forskningsresultat, och hur allmänheten tar emot resultaten. Synen på forskare och på forskning är vad jag reagerar på och vänder mig mot. Forskare riskerar med nuvarande medielogik att bli en ny kändiskategori som tyder tecken och som vet hur det är. Och det, om det nu är så/riskerar att bli så, vore fatalt. För det passiviserar allmänheten. Eftersom det forskningen visar på är tendenser, sådant som ligger i farans riktning, behöver allmänheten snarare veta vad man kan göra för att förändra, inte bara sitt eget beteende, uttag även samhället och kulturen. Och det blir viktigare och viktigare ju mer medierna pockar på människors uppmärksamhet.
Som det verkar ska jag vara med i radion idag, i ett program om alkohol. Blev i alla fall uppringd igår på tåget hem. Dåliga ljudförförhållanden gjorde att journalisten bad att få återkomma. Hon ville spela in mina svar på hennes frågor, om bruket av alkohol. Smickrande att bli tillfrågad, att få uppmärksamhet och bekräftelse. Det sticker jag inte under stol med. Men jag har också tackat nej. Ibland vill journalister att man bara ska bekräfta den tes de arbetar med. Och då söker de sig vidare tills de hittar en forskare som kommit fram till och som kan bekräfta det som passar in i programmets upplägg, där rönen presenteras som: Ny forskning visar!
Viktigt att den här typen av samband och förhållanden uppmärksammas. Inte för att kritisera, varken medierna eller forskare och forskning. Jag är som bekant själv forskare. Mitt forskningsområde är kultur. Och det i kulturen som både medierna och forskare finns och verkar, tillsammans med alla andra. Och det är kulturen som ger upphov till både forskning, medier, allmänhet och alla konsekvenser som går att härleda till dessa/detta.
Ska inte bara vara med i radion idag. Klockan åtta står jag på scenen, på Högskolan Väst, i Albertsalen. Har fått den stora äran att hålla i en av de två frukostföreläsningar som arrangeras under våren. Inbjudna är alumner, företag, personal och studenter. Titeln på föreläsningen är: Sitter makten i väggarna? Jag får här chansen att tala om det tema som löper som en röd tråd genom hela min forskargärning och alla mina 20 år i akademin. Makt!
Makt är vad allt handlar om. Den makt jag ska tala om är makten som finns i vardagen. Det som får detta att hända, istället för det. Makt är förmågan att göra skillnad, och det som får något att hända. Makt som kommer underifrån. Makt som disciplinering. Jag ska tala om makten som ligger i formuleringen: Forskning visar! Det känns oerhört viktigt, och är ansvarsfullt. Min forskning visar, att mycket av det vi tar för givet i vardagen skulle kunna se annorlunda ut. Min forskning handlar om att undersöka förutsättningarna för förändring. Kulturvetenskap handlar om att konstruera verktyg att tänka med hjälp av.
Det ska jag tala om. Ska presentera verktyg att tänka med hjälp av. För att hjälpa åhörarna förstå vad och vilka inslag i vardagen som går att förändra. Makten sitter i hög grad i huvudet på oss, och den aktiveras i sammanhang. Makt är en konsekvens, inget man har. Därför är det viktigt att veta vad som går att förändra, för att undvika att underordna sig i onödan eller på felaktiga grunder. Det jag ska tala om är i grund och botten det jag skriver om här. Allt handlar om samma sak, om att lära sig se kulturen och kulturens konsekvenser.
Ambitionen och förhoppningen är att jag ska kunna förmedla detta även i radiointervjun. För samma gäller bruket av alkohol. Det är ett resultat, en konsekvens av kultur. Det finns inga givna svar. Bara summan av kollektiva förhandlingar och tysta överenskommelser, om att så här gör vi här. Detta är acceptabelt, det är det inte. Så bör man dricka, då tar man en öl. Han kan vi inte bjuda, för då blir det problem. Och jag vill behålla min illusion av att alkohol bara är ett positivt inslag i vardagen. Hoppas jag får möjlighet att tala om detta, för det är vad min forskning om alkohol och droger visar.
Min forskning visar också att inget är ont eller gott i sig eller per definition. Allt måste bedömas för sig, och i relation till det sammanhang det finns och gör skillnad inom, och i relation till konsekvenserna som går att härleda till fenomenet.
Vad forskning visar är aldrig det viktiga. Det viktiga är hur det forskningen visar tas emot och används. Och för att mottagandet och användandet ska bli så bra som möjligt krävs att förmågan till analys och kritiskt tänkande är väl utvecklad i samhället. Det är vad kulturvetenskap handlar om. Vad blir konsekvensen av neddragningar inom humaniora?
Använd mobilen för att söka information om det, utbyt tankar om detta på sociala forum. Reflektera, ensam och tillsammans, över vad forskning visar, egentligen. Använd alla till buds stående verktyg för att engagera dig i samhällets blivande. Då behöver det inte längre vara en sanning att man blir egoistisk av mobiler. Allt handlar om vad vi gör, och om makt.
Framtiden är ständigt en öppen fråga! En fråga om ansvar, och engagemang!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar