söndag 11 mars 2012

Valfrihet och (värdelöst eller viktigt) vetande

Igår reagerade jag på forskning som visade noll och inget. Att överdriven användning av datorer påverkar oss, det behövs inte forskare för att veta. Och är det så att det behövs forskare för det, då är vi illa ute. Men med forskningsresultaten om datoranvändande i färskt minne blir det intressant att läsa om införandes av iPads i förskolan. Ge barnen en dator så löser sig allt. Har vi hört det förut? En enkel och kostnadseffektiv lösning. Fast vänta lite. Ingen tvekan om att det är en enkel lösning, och i relation till vad det kostar att utbilda, rekrytera och anställa duktiga pedagoger är det även en billig lösning. Men är det en bra lösning, på sikt? Det tvistas det om, men frågan verkar inte vara tillräckligt viktig för att utsättas för någon djupare analys. Därtill är beslutet allt för lockande, för alla parter. Barnen blir glada, pedagogerna slipper tjafs, rektorerna kan visa på att de gör något och ekonomerna får en budget i balans. En vinn-, vinn-, vinn-, vinn-situation, med andra ord.

Tänkandet som leder fram till besluten att köpa in läsplattor till barnen blir än mer intressant när det relateras till en annan artikel i dagens GP, om valfrihet och kognition. Med gårdagens reservationer mot mediernas rapportering från forskningsfronten (vilket för övrigt är ett djupt olyckligt sätt att tänka kring kunskap. Det finns inget skarpt brott mellan kunskap och ovetskap. Och vetandet skiftar ständigt. Man vet aldrig vilken sida man befinner sig på) i färskt minne kan jag inte låta bli att fascineras över hur saker och ting hänger ihop. Hur metaforer påverkar tänkandet över hela linjen, från Nisse i Hökarängen till professorn i labbet.

Artikeln, som handlar om ett forskningsprojekt där man undersökt människors beslutsfattarstrategier, inleds med konstaterandet att traditionell forskning på området utgår från att människan fungerar som en dator, att man först samlar information, som sedan bearbetas noggrant, och att den typen av analys sedan leder till det beslut som fattas. Tanken är att mer information leder till bättre beslut, vilket vi känner igen. Och är man övertygad om att så är fallet, ja då är det så klart ännu lättare att bestämma att fler iPads i skolan är rätt väg att gå. Även om vi samtidigt vet att ökat datoranvändande riskerar att leda till problem.

Maskinen människan, och människan, maskinen. Verkar vara svårt att upprätthålla någon skarp gräns här. Och det tror jag inte man ska försöka heller. Det jag vänder mig mot, överallt, alltid är enhetslösningar. En fråga, ett svar. Det fungerar inte så. Att vara människa är att interagera. Det är resultatet av komplexa samband, otydliga gränser, förhandlingar och inte så få slumpmässiga utfall. Att vara människa, all leva som människa i samhällen och kulturella gemenskaper är inget som går att förstå, en gång för alla.

Det visar artikeln om beslutsfattandets principer, i realiteten och levd verklighet. Människans hjärna, menar kognitionsforskaren Annika Wallin, fungerar inte som en dator. Människan processar inte information på det sättet. Den mänskliga hjärnan har inte kapaciteten för det, och vi har inte tid till det om vi nu skulle kunna. Mänskliga beslut tas på andra premisser och med hjälp av andra strategier. Oftast verkar vi gå på autopilot, på vana. Eller också gör vi som dem vi beundrar gör, utan närmare eftertanke.

Kultur, det är ett annat ord för vad kognitionsforskarna studerat och beskriver. Resultatet av det som sker mellan individerna som genom sina handlingar bygger och upprätthåller samhället. Kulturvetenskapen kan och bör samarbeta med, bland annat kognitionsforskare. Och med andra forskare. Kunskapsutbytet över gränser ökar vetandet, det gemensamma vetandet. Tillsammans kan vi lära oss att bättre förstå människan, enskilt och i grupp.

Samtalsbaserad samverkan, om världens, livets och människans villkor. Det är vad som behövs för att skapa en bättre och långsiktigt hållbar värld. Inte mer information, fler datorer (som ska användas mindre!?) och ökad specialisering. Intresserade, engagerade, kompetenta och ödmjukt undrande människor, det är vad som behövs för att skapa en bättre värld.

Inga kommentarer: