Vapenexportens blinda fläck och bakomliggande faktorer

Frågan om syndabockar har aktualiserats i veckan. Tolgfors avgång är ett exempel. Ett onödigt offer, om man frågar mig. Han fick bära hundhuvudet för ett problem som ligger djupt inbäddat i samhällsstrukturen, kulturen och människornas värld. Tolgfors är utan skuld, eller åtminstone lika skyldig som alla andra politiker. Det visar Urban Ahlins uttalande i SvD.

– Alla försvarsindustrisamarbeten bygger på att de hålls under väldigt lång tid. Skulle andra länder se att Sverige säger upp avtal så fort det blir inrikespolitisk turbulens, då kommer vi inte att kunna sälja försvarsmateriel överhuvudtaget i framtiden.

Ahlin begär inte exportförbud till diktaturer. Däremot vill han att hänsyn ska tas till om huruvida ett land är demokratiskt.

I DN skriver Martin Liby Alonso: Sälj inte vapen till diktaturer. Hans lösning på problemet är att införa ett demokratikriterium. Som om ett land alltid och för evigt är och förblir vad det varit. Transparens och tydligare regler, som också förs fram, borde vara självklart. Att det ens behöver sägas, och att det ännu inte införts, trots att det var många år sedan den smutsiga byken skulle tvättas, visar hur komplex frågan är och hur djupt insyltade alla politiker är.

Ett vapen som tillverkats. Vapen som finns i världen. Stridsflygplan, minor, gevär och haubitsar. De finns för ett syfte: död, eller hot om död. Att förneka det är omöjligt och alla försök att tala om det i termer av något annat är dömda att misslyckas. Förutsättningen för krig är att det finns vapen, och vapen finns för att krig existerar som politisk möjlighet (eller rädsla för kring). Alla försök till modifikation av den utgångspunkten är att betrakta som försök till vilseledande. Politikerna, över hela det politiska spektret, i princip, blandar bort korten. Medvetet eller omedvetet.

Stefan Löfven var tydlig när han deltog i P 1:s ”Epstein” i förra veckan: för att bevara alliansfriheten måste vi tillverka egna vapen och för att ha råd med det måste vi exportera en del av dem.

Om det är så våra folkvalda resonerar, då är det uppenbart att Tolgfors är ett offer, en syndabock. Men skulden är kollektiv. I konsekvensens namn borde alla avgå. Ingen är fri från skuld här. Vapenexport utgår från ett cirkelresonemang, som Löven tydligt pekar på. Sverige vill vara alliansfritt och måste därför tillverka egna vapen, och för att få råd till det måste Sverige exporterar vapen, vilket ökar mängden vapen i världen. Och det i sin tur gör att Sverige behöver tillverka mer vapen, för att försvara sig mot det växande hotet om invasion.

Varför förs ingen debatt om dessa frågor? För mig är det obegripligt varför det inte går lika bra att köpa vapen. På det sättet skulle Sverige tjäna enorma summor, samtidigt som mängden vapen i världen skulle minska, och hotet om invasion mildras. Och hur stort är hotet om invasion egentligen? Vem skulle invadera Sverige, och varför? Om det borde man tala, mycket mer, oftare och i riksdagen. Dessa frågor behöver utredas, om man verkligen menar allvar med indignationen över vapenförsäljningen till Saudiarabien och andra diktaturer.

Varför satsar Sverige inte på defensiva teknologier istället, om det är vår egen frihet vi värnar? Varför inte bygga försvarsanläggningar, eller annat som gör det svårt att invadera Sverige. Varför utveckla och producera vapen för invasion när det är försvar som Sverige behöver. Motivet är ju det, försvaret av Sverige och vår alliansfrihet. Men jag släpper det. Lägger inte mer energi på att konstruera logiska och berättigade frågor till politikerna. För det är alldeles uppenbart att allt som sägs och görs rörande vapenexporten från Sverige handlar om något annat än det som sägs. Här finns en dold agenda, som det dessutom finns ett brett stöd för i politiken. Vi, folket, kommer inte att serveras annat än bländverk, förledande ord, lappande och lagande av den officiella bilden. Så länge vi har en vapenindustri kommer prioritet nummer ett att vara att optimera försäljningen, och vinsten. Att tro något annat är befängt.

Transparens och debatt om grundläggande frågor. Varför inte en folkomröstning om frågan. Skall Sverige exportera vapen, eller inte? Det är en enkel fråga, en fråga för folket, inte för den formella makten. Utan att ett enda skott avlossats. Långt innan någon ens skadats av krigets konsekvenser, har samvetet smutsats ner och hedern kommit på skam. Det är en förutsättning för att överhuvudtaget komma ifråga för export av vapen. Handeln sker aldrig öppet, alltid genom mellanhänder, manliga mellanhänder. Vapenhandeln är och kommer alltid att vara smutsig. Om det borde vi tala, och så länge politikerna väljer att undvika den frågan, så länge kommer vi att ha problem.

Pengar, det är vad det handlar om. Blodspengar. Och då är heder, transparens fina ord om frihet inte värt ett vitten. Så vad är det vi försvarar egentligen, med vapnen? Vad är demokratin och alliansfriheten värd? Vad är det vi värnar? Frågorna är överflödiga, det handlar om ekonomi. Om vinstmaximering. Inget annat. Vapnen följer pengarna, och den som vill sälja tvingas följa efter.

Låt oss samtala om det. Om vad vapenhandeln handlar, egentligen.