Lite mer kring lycka

Maten står i ugnen. Väntar på min älskade. Barnen är i London. Arbetet för dagen är avslutat, eller pausat för att återupptas i helgen. Sådana dagar måste man ta, också. Och att få panik löser inget. Det finns tid att ta igen det som inte blev gjort idag. Närvarande i nuet var det. Har lärt mig det, den hårda vägen. Imorgon är det ett år sedan jag åkte till akuten för hjärtrytmrubbningar och blev kvarhållen en vecka för prover och observation. Läkarna hittade inget. Men jag fann vägen som ledde till sinnesro. Lärde mig att vara här och nu, och inte drömma om det som kunde varit. Lärde mig en nyttig läxa.

Det blåser hårda vindar på jobbet. Då är det viktigt att inte få panik och börja oroa sig för alla rykten som far i huset, och som säger än det ena än det andra. Närvarande i nuet. Försöker vara det, och lyckas för det mesta. Tacksam! För livet, och allt annat är en bonus. Lycklig? Jo, jag är lycklig. Av en hel massa olika skäl är jag lycklig.

Jag är till exempel glad för kloka kommentarer här på bloggen, bland annat från Ann-Helen, som svarade så här på posten om lycka tidigare idag. Tänkte dela med mig av hennes svar, för den som kanske inte läser kommentarerna, och reflektera vidare lite. I väntan på maten. Diska kan jag göra sedan, eller imorgon.

Kanske kan man tänka så, att samhället ändras socialt i en annan takt än vad det ändras kulturellt, som t ex i lycko-föreställningar, som verkar vara mer segdragna (hur, när, var, med vad blir/är man lycklig?). Exempel: många människor är betydligt mer mobila och rörliga, men hemmen rustas, som var det för ett (evigt), bekvämt, bofast liv (är det inte ett bondesamhälles dröm?). Här får "hållbar" en speciell betydelse.

Här sätts fingret på något viktigt. Olika processer går olika snabbt, liksom nätverken som går in i och ut ur varandra. Utsidor som blir insidor, och sedan utsidor igen, i en ny kontext. Det är i och genom sådana samspel som världen, samhället och kultur blir till. De skapas i ett slags samproduktion. Ibland löper processerna harmoniskt, ibland går de på tvärs. Ofta uppstår paradoxer, och inget är sig någonsin likt. Föreställningar om lycka hämtas kanske, jag tror du har rätt där Ann-Helen, från en annan tid än den de omsätts i. Vi människor vill gärna tror att vi är kreativa och uppfinningsrika. Men inget är nytt under solen, som man brukar säga.

Kreativitet handlar ju, om vi ska tror Fredrik Härén, och det finner jag ingen anledning att inte göra här, om att kombinera två kända saker på ett nytt sätt. Det handlar sällan om att uppfinna hjulet. Och lycka, eftersom det i grunden är väldigt enkelt, kanske för enkelt, uppfattas möjligen som banalt om man bara säger att det handlar om att vara nöjd? Det kan fungera som förklaring, också. Samtidigt är tankegången en lysande illustration av hur människan och kultur fungerar. En blixtbelysning av vardagen, människans levda liv. Snyggt Ann-Helen!

Ett paradis efter döden har många avskaffat, men mycket likartade föreställningarna lever i lyckobilder av ett möjligt jordiskt tillstånd - där man är helt närvarande i nuet, gärna i naturen. I det himmelska paradiset finns heller ingen tid..

Ett exempel på människans otålighet, om du frågar mig. Är detta inte just vad allt-nu-mentaliteten handlar om, att ta ut livet efter döden redan nu. Ifall det nu inte finns något menar jag. Varför vänta? Också en illustration av hur tankar och föreställningar som är immateriella kan ge upphov till konsekvenser. Kyrkans makt är bruten, gud är död, men paradiset lever i högönsklig välmåga. Viljans makt är stor. Själen är kroppens fängelse, bar det inte så han sa Michel Foucault? Exemplen kan mångfaldigas, på att kulturvetenskap är viktigt. Gäller bara att lära sig se på världen och samhället med lite andra ögon.

Men jo, just nu verkar "nöjdheten", förnöjsamheten, ha kommit tillbaka, efter att "nöjd" ett bra tag haft klang av "passiv" och improduktiv och "anta utmaningar", inte låta sig nöja, setts som viktigt. Kanske.

Den eviga återkomsten. Nietzsches tanke, som Deleuze arbetade vidare på. Upprepandet av skillnad. Tankar kommer och tankar går. Likt kreativiteten handlar världens blivande om att kombinera kända saker, på nya sätt, i nya kontexter och till olika ändamål. Det enda som består är blivandet, och det skapas genom att skillnad upprepas, så menar Deleuze. Tycker om den tanken, för den väcker tankar hos mig. Kan inte säga att jag förstå fullt ut, men hans tanke hjälper mig att tänka om kultur, om lycka och om världens blivande.

Liksom kloka kommentarer. Tillsammans växer vi som människor, i mellanrummen som uppstår överallt, mellan alla de objekt som finns i världen. Inget är sig någonsin likt, ändå är allt förändrat.

Det är livet. Det är vackert. Lycka!