Vad får lärare lära sig tåla idag?

I senaste numret av tidskriften Axess finns en debattartikel. Den är skriven av en student som läser på lärarutbildningen vid Linköpings universitet. En missnöjd student, som skriver utlämnande och starkt kritiskt om sin lärare, som namnges i artikeln. Jag vet inte hur jag ska se på artikeln och dess innehåll. Till dels kan jag hålla med om kritiken, men sättet den är skriven på och tonen som slås an i texten som är ett oresonligt frontalangrepp på den ansvarige läraren gör mig beklämd. Vad är det som håller på att hända och hur ser vi på högre utbildning egentligen. Är lärare verkligen allmänt villebråd som får finna sig i att behandlas hur som helst, som oemotsagda ska tvingas utstå kritik offentligt, för att de utför sitt arbete. Självklart ska studenter reagera och har något fel begåtts finns inget försvar, men de diskussionen måste väl ändå ske internt, på högskolan och mellan parterna. Hur tänker man på Axess egentligen, som i våras hade ett temanummer om krisen i högre utbildning i Sverige?

Artikeln når man bara på nätet om man är prenumerant, och jag har läst papperstidningen. Studenten skriver under eget namn, så det är i alla fall ingen anonym anklagelse, men ger det hen rätt att hänga ut sin lärare på det sättet som här görs? Jag tycker inte det, för även om lärare måste finna sig i mer än vad andra yrkesutövare får göra, i kraft av sin roll som myndighetsutövare ser jag massor med problem om detta skulle bli vanligt. Studenten är underkänd och väjer att lufta sitt missnöje i en ansedd tidskrift. Hen ser sig förfördelad och menar att hela Lärarprogrammet är korrumperat, eftersom kritiken inte lett till någon åtgärd.

Det handlar om en kurs som heter: "Delkurs 1: teorier, metoder och tolkning", och den gavs i våras inom ramen för utbildningen till lärare i svenska på högstadiet och gymnasiet. Studenten (jag väljer att inte namnge hen eller läraren, för det jag vill peka på är av principiell karaktär) skriver följande, efter att uppgiften som hen blivit underkänd på citerats.

Den utomstående frågar sig nog hur det kommer sig att en universitetskurs examineras på detta sätt. Varför kräver lärarprogrammet att studenter ska koppla ihop europeiskt kolonialstyre med Mikael Niemis uppväxtskildring? För oss som gått kursen var inte uppgiften förvånande då kursansvarig NN hållit i en kurs som jag bäst kan beskriva som en identitespolitisk manifestation. NN har själv sagt att hens syfte med kursen var att förbereda blivande lärare för en skola där elever söker sin identitet och att svenskaämnet ska vara en del i det genom att ta upp genus, etnicitet och klassperspektiv.

Jag känner mig personligen träffad av detta då min avhandling handlade om just genus, etnicitet och klass. Nu undervisar jag inte om dessa frågor, men jag finner ingen särdeles uppseendeväckande med varken uppgiften eller motivet. Så här ser det ut inom ämnet genusvetenskap där textgranskning och diskursanalys är centrala beståndsdelar, vilket torde vara viktigt för en blivande svensklärare att ha inblick i. Visst kan jag vara kritisk till delar av teorierna och "sanningarna" som finns inom genusfältet, men det är inomvetenskaplig kritik som handlar om kunskapsteori. Av studentens sätt att skriva och resonera lyser det tydligt igenom att hen anser sig ha en majoritet av befolkningen bakom sig. Texten är skriven av någon som uppenbart känner sig missförstådd och som anser att hela upplägget är galet. Självklart kan jag inte försvara enskilda eller anklaga någon för något, men jag tycker inte att denna typ av ärenden hör hemma i media. Studenten fortsätter.

Under kursen höll NN en föreläsning med rubriken "Texten och samhället", den beskrev litteratursociologi och marxistisk litteraturteori. En annan av hens föreläsningar hade rubriken "Texten och genus" och tog upp feministisk litteraturkritik. På hens föreläsning "Texten och etnicitet" fick vi en redogörelse för de mentala och fysiska sår som europeiska kolonialtid [sic] skapat i övriga världen. NNs utgångspunkt var Litteraturteori av Paul Tenngart. I sin bok slår litteraturvetare Tenngart bland annat fast: "500 år av kolonisation har naturligtvis också skapat djupt rotade handelsförbindelser mellan tidigare kolonisatörer och tidigare kolonier [...] För NN var det inget problem att vare sig hen eller Tennegart är historiker eller nationalekonom. Hen ursäktade det hela under med att det inte handlade om politik och att hen bara tog upp fakta.

Här smutskastas läraren med insinuanta påpekanden där bara titlarna på föreläsningarna anses komprometterande. Jag förutsätter att kurserna och litteraturen granskats av programråd eller liknande och att allt godkänts i vederbörlig ordning. Och jag finner inget märkligt med titlarna, det är frågor som är mainstream inom delar av litteraturvetenskapen. Kritiken mot Tennegart förstår jag inte att NN får klä skott för. Även det är, antar jag, en bok som granskats på olika sätt. Enskilda lärare har ingen möjlighet att smyga in böcker som inte godkänts i råd där studenterna har insyn och inflytande. Jag kan inte läsa kritiken som något annat än som ett försök att offentligt misskreditera en lärare på högskolan. Han fortsätter i samma stil och kommenterar diskussioner och upplägg på seminarier under kursen, som hen anser varit politiskt vinklade. Feministisk teori är politisk, det är helt i sin ordning och inget som döljs för någon. Och kritiska diskussioner grundare i tydliga argument och etablerade teorier hör till ämnet och borde inte föranleda någon kritik, särskilt som upplägget godkänts i programrådet, där alla kurser dessutom utvärderas. Artikeln fortsätter med ett resonemang om den tentamen som avslutade kursen.

Av 33 inlämnade tentor godkände NN alla utom 4. Jag fick 15 av 30 poäng, vilket tydligen är underkänt. Jag skriver "tydligen" eftersom kurshandledningen överhuvudtaget inte nämner någon poängsättning. Det finns ingen beskrivning av vad som ger poäng och inte heller någon information om hur många poäng som krävs för betyget Godkänt och Väl Godkänt.

På min tenta har NN skrivit en motivering till den låga poängen. Där påpekar hen bland annat att min kritik av postkolonial teoribildningen [sic] varit för omfattande och att jag inte skulle ha påtalat att kurslitteraturen innehöll litteraturvetaren Paul Tennegarts egna utsagor on den globala ekonomins tillstånd. Vidare tycker NN att referenser till läroplaner skulle ha givit mitt resonemang stadga. Problemet är bara att några referenser läroplaner inte efterfrågas i uppgiften men ändå blir det tydligen en del av examinationen.

Jag har oerhört svårt att läsa detta som något annat än ett personangrepp och en offentlig uppgörelse. Om det begåtts formella fel borde detta tas upp med ansvariga på högskolan. Visst låter det som att uppgiften inte varit kristallklar och om underkännandet motiveras med att något som inte efterfrågas förstår jag vreden, men om det är så har studenten rätten på sin sida och det finns ingen som helt anledning att skriva en debattartikel där läraren namnges. Jag får ont i magen av att detta tydligen anses okej av tidningen Axess.

Studenten menar själv att exemplen pekar på den rättslöshet som hen anser präglar lärarutbildningen på Linköpings universitet. Det kan jag så klart inte uttala mig om, men återigen, om det är så finns det interna nämnder att vända sig till. Varför inte vända sig till kåren, varför väljer en student som läser på högskolan i Sverige att offentligen smutskasta enskild lärare och en hel utbildning? Är hen ensam, eller finns det andra studenter som står bakom kritiken? Och återigen, varför väljer man att gå ut offentligt? Artikeln avslutas med följande ord.

Att kursinnehållet inte är preciserat har ansvarig för svenskämnet på Linköpings universitetet [sic] förklarat för mig beror på att man inte vill att styrdokumenten ska begränsa lärarnas kursupplägg. Det ska helt enkelt stå lärarna fritt att välja vilka teorier som ska läras ut. Därmed ligger fältet öppet för den lärare som vill förvandla sin kurs till en identitetspolitisk manifestation.

"Delkurs 1" omfattar 25 procent av den renodlade litteraturdelen inom min svensklärarutbildning. "Delkurs 2" skilde sig inte i inriktning från "Delkurs 1".

Är det hit vi har kommit, undrar jag. Hur ser studenten på studier och lärande, på berättigad kritik och ett kritiskt, analytiskt förhållningssätt? Vad är det som ligger till grund för kritiken? Är det innehållet i den postkoloniala teoribildningen, som är en teori, ett analytiskt redskap, inte resultatet av nationalekonomiska studier. Om en blivande lärare inte förstår skillnaden tycker jag att det är mer oroande än de möjliga oklarheter som pekas på i artikeln. Jag ser inget graverande i något som här beskrivs, varken av läraren som pekas ut eller av ansvarig för utbildningen. Jag ser det dock som djupt problematiskt att en student väljer att agera på det sättet som hen här gör.

Har lärare inga rättigheter alls idag, i studenternas ögon? Ska allt förklaras in i minsta detalj och får det inte finnas något innehåll alls i utbildningarna som kan verka stötande för känsliga ögon och öron? Vad är det för syn på kunskap som ligger bakom denna typ av agerande, och vad är det som driver student att hänga ut en enskild lärare? Hur kommer hen att agera i sin framtida yrkesroll, gentemot kollegor som kanske undervisar om feminism eller postkolonialism? Hur kommer hen att agera gentemot föräldrarna till barnen? Här finns så många frågetecken att det går runt i huvudet på mig.

Vad är det för samhälle vi får om detta är okej och blir vanligare?