Näringslivet ska inte ha makt över skolan!

Snubblar över en artikel i DN idag som i förstone ser klok och tänkvärd ut men som vid en närläsning och granskning av de källor som hänvisas till sprider en känsla av obehag. Bakom artikeln står Lenart Swan (som presenteras på följande sätt: Civilingenjör, Chalmers 1958, lärarbehörighet, Göteborgs Universitet 1961. Internationell karriär som ingenjör, lärare, lektor och rektor inom teknisk utbildning och lärarutbildning; som teknisk utbildnings-expert för UNESCO, ILO och The World Bank, samt som företagsledare och kreativitetsforskare). Ämnet är angeläget, frågorna berättigade och problemformuleringen relevant, men lösningarna som presenteras är naiva och andas teknikoptimism och 1960-tal. Följande ord är hämtade från det "vetenskapliga" underlag som hänvisas till.

Vi kan med en skoldator förmedla kunskap direkt från ”kunskapsförrådet” till eleven utan läraren som mellanhand. Det innebär att lärarens roll som undervisare kan elimineras och läraren kommer i det nya Lärosystemet få ett inspirerande nytt jobb som utbildningsledare. Undervisningen kan anpassas till varje elevs individuella behov, vilket sällan sker i en klassrumssituation med 30 elever. Skoldatorn kan bli programmerad och anpassad till olika individuella begåvnings- och inlärningstyper (t.ex. Howard Gardners klassiska sju olika begåvnings- typer) och för att tillgodose kulturella och etiska olikheter hos eleverna.Varje elev kan inhämta kunskaper med ett program som passar dem bäst och som leder till samma studieresultat som de andra. Varje elev lär till den helt behärskar varje avsnitt och varje kurs och detta kontrolleras automatiskt av skoldatorn. Betygsättning blir överflödig.

Det låter lite som det lät när framtiden beskrevs i min barndom. I framtiden kommer man inte att äta mat, måltiderna ersätts med piller. Här är det skoldatorn som ersätter lärandet genom att förmedla kunskap "direkt från 'kunskapsförådet' till eleven utan läraren som mellanhand", vilket ger mig kalla kårar. En helt instrumentell skola, lika steril som rymdskeppen var innan Ridley Scotts ikoniska filmer Alien och Bladerunner. "Varje elev kan inhämta kunskaper med ett program som passar dem bäst och som leder till samma studieresultat som de andra", med andra ord en fullkomligt likvärdig skola, som kostnadseffektivt och enkelt/snabbt producerar ett standardiserat resultat av den individuella olikhet som eleverna, som kommer till skolan som nyfikna, förväntansfulla, kunskapstörstande barn, representerar. Vad får vi för samhälle om denna iskalla vision förverkligas?

Syftet är också att skapa en ny, allmän och fruktbar skoldebatt som ger oss en möjlighet att ta fram hållbara lösningar på skolans problem, vilket skapar en ny grundskola av absolut högsta kvalitet. Framför allt måste denna debatt föras och ledas av representanter för näringsliv och samhälle. (Min kursivering)

 Swan presenterar sig som lärare, men debatten "måste" "föras och ledas av representanter för näringsliv och samhälle". Oklart varför det är så, liksom med väldigt mycket annat i den "vetenskapliga" dokumentation som det hänvisas till. Vad är det för representanter för näringslivet han tänker på, är det en sådan som Martin Winterkorn, Volkswagens chef, som representerar ett bilföretag som under en lång rad av år mörkat utsläppssiffror, för att tjäna pengar på människors önskan om att göra något för miljön? Eller är det ledningen för Academedia som helt ska ta över den svenska skolan och med hjälp av datorer programmera eleverna till mönstermedborgare som lydigt och utan kritik lyssnar på och anpassar sig efter marknadens krav? Jag får ont i magen av att läsa detta, för det är inte riktigt den bilden jag får när jag läser artikeln i DN.

Den globala och förvisso även den svenska skolutvecklingen har hittills letts, styrts och kontrollerats av den traditionella och politiskt mycket starka formationen av lärarfack och lärarhögskolor. ”Professionen” – enligt utbildningsminister Fridolin – som gör allt för att hålla kvar och slå vakt om det traditionella skolsystemet. Den har låst fast skolutvecklingen i en ståndpunkt att skolan bara kan utvecklas och förbättras genom lärarrelaterade åtgärder – bättre lärarutbildning, högre löner, mer prestige, mera lärarforskning, etc. I praktiken ger de därför lärarna ytterst skulden för skolans försämring – vilken är en totalt orättvis och en felaktig slutsats.

Den "traditionella och politiskt mycket starka formationen", vad är det för språk? Och vad bygger kritiken mot professionen på; en rädsla för lärarens oinskränkta makt? Vad är det för hot lärarna representerar menar Swan? Att de slår vakt om det traditionella skolsystemet? Det kan man diskutera, det håller jag med om, men en skola som styrs av näringslivet är ingen skola, det är en utbildningsfabrik. Jag instämmer i att lärarna oförtjänt fått skulden för skolans problem, men lösningen som Swan erbjuder är ingen lösning, det skulle innebära att skolan som vi känner den begravs och att makten över kunskapen läggs i händerna på näringslivet och de datorer som Swan drömmer om ska lösa alla problem om förmedla den rätta läran direkt från källan eller förrådet (oklart vad han menar med det? Är det Internet?) till de intet ont anande och formbara eleverna.

”Professionen” underbygger sina förslag till skolutveckling genom att följa råd och anvisningar från jämförande evalueringar – typ PISA – som aldrig ger information av de verkliga skolproblemen, Den ignorerar en av de mest avgörande faktorerna som förorsakat dagens skolproblem, vilket är den exponentiellt ökande kunskapsmängden i världen, vilken sedan mitten på 1900-talet har fördubblats vart 7:e till 8:e år.

Problembeskrivningen har jag i sak inget att anföra mot, och jag håller med om att Pisa är ett trubbigt redskap som inte ger en helt sann bild av läget, men vad är det för kunskapsmängd Swan talar om? Är det textmassan på nätet, eller? Fast där finns ingen kunskap, bara information. Är det den växande mängden vetenskapliga artiklar han tänker på? Okej, där finns kunskap, men det sätt att tala om innehållet som Swan använder sig av visar att han har en instrumentell kunskapssyn som likställer vetenskapliga resultat med fakta och Sanningen. Möjligen är det så inom teknik och delar av naturvetenskapen, men det stämmer absolut inte med kunskapssynen som finns inom humaniora och samhällsvetenskap. Kunskap är ingen linjär process och därför går det inte att tala om en "exponentiellt ökande kunskapsmängd". Kunskapen har inte fördubblats vart sjunde år. Informationsmängden har ökat, det kan ingen förneka. Men kunskap är något helt annat.

Kunskap kan inte överföras, den måste var och en tillägna sig, och detta är vad lärarprofessionen är utbildad för och bra på. Utan kritiskt tänkande och analytisk förmåga, som är kunskaper och förmågor som förvaltas inom humaniora går det inte att tala om kunskap eller vetande. Kan man inte HANTERA vetande går det inte att säga att man kan. Den skola Swan propagerar för är med andra ord ingen skola ( i betydelsen plats för lärande), utan en produktionsenhet som till lägsta möjliga pris och på kortast möjliga tid levererar ett resultat.

Det innebär att den totala kunskapsmängden har mellan år 1960 och år 2013 ökat ca 130 gånger, år 2020 blir den ca 260 gånger, och år 2030 ca 600 gånger större än 1960. Under samma tid har en lärares undervisningskapacitet inte kunnat ökas nämnvärt och det är därför inte möjligt för skolan att med ett mer än 150-årigt skolsystem att kunna förbättras.

Allt beror på vilken syn på kunskap samhället har, och den kunskapssyn som Swan bygger sina antaganden på är inte bara bildningsfientlig utan också människovidrig. Det är en instrumentell och klinisk syn. Swans skola är en steril miljö där rätt information effektivt och med hjälp av datorer överförs från systemet till eleven. Vad är det för medborgare som en sådan skola skulle fostra? Det är skrämmande naivt, för jag vägrar tro annat än att Swan skriver det han gör med de bästa intentioner. Han tror nog på detta, men jag som humanist med ett brinnande engagemang för hållbarhet och bildning, filosofi, kritiskt tänkande och analys, får ont i magen.

Det är denna Kunskapsboom som gjort det omöjligt för dagens skola att med lärarledd klassrums-undervisning ge alla elever i en klass en individuellt anpassad undervisning av god kvalité. Detta i sin tur medför att majoriteten av eleverna i en skolklass nu får en otillräcklig, bristfällig och förlegad utbildning.

Som jag ser det bottnar problemen i skolan snarare i just den kunskapssyn som Swan bygger sina resonemang på. En instrumentell syn på lärande, som något man snabbt och effektivt pluggar in, tentar av och sedan inte ägnar en tanke. Kunskap är inte det samma som en examen. Kunskap är ett förhållningssätt till världen och till medmänniskorna, ett kollektivt projekt, en skatt att ömt vårda. Kunskap ger livet mening och är en förutsättning för ett lyckligt liv. Därför kan kunskap inte överföras, den måste tillägnas. Och det är inget som läraren ensam klarar av, det är en uppgift som hela samhället måste värna och stötta, annars blir resultatet det vi ser i mätningar och på annat sätt. 

Det är dock samma kunskapsboom som idag gjort det möjligt att befria lärarna från undervisningsarbetet. Vi kan idag med modern teknik – med t.ex. skoldator som vi kan kalla iKnow – skapa en skola där varje elev får en individuellt anpassad undervisning av högsta kvalité (The Qingdao Declaration från en världskonferens i maj i år) och där läraren ges ett nytt professionellt arbete som utbildningsledare, samordnare och inspiratörer istället för som nu att vara undervisare, betygsättare, vaktmästare och ordningsmän. Vi kan skapa en ny skola där både eleverna och lärarna blir de stora vinnarna, liksom hela vårt samhälle och näringsliv. Till halva priset av vad den gamla skolan kostar.

Jag ser bara en vinnare här, marknaden. Men eftersom vinnaren i detta fall är en förlorare, för det enda hen vinner är kampen mot lärarna, som genom ett retoriskt knep utmålas som vinnare. Hur då? Swan har ju just talat om för alla att läraren är överflödig i den skola han vill bygga med datorkraft. Det enda Swan värnar är näringslivet, som han också menar ska ha makten över skolan (och kunskapen). Skolan är dock inget särintresse, och därför är det en befängd idé. 

Den nuvarande svenska skolpolitiken är därför missriktad och aviserade åtgärder kommer inte att kunna lösa skolproblemet. Det enda som löser det är en systemändring. En utförlig beskrivning och vetenskaplig motivering för detta finns på www.sweducation.eu.

Vad är det för systemändring Swan talar om, ja det får man gå till de länkade dokumenten för att hitta, och där står följande att läsa.

Skolan kommer inte att utvecklas till att tjäna samhälle och näringsliv förrän representanter för desamma tar över ansvaret för skolutvecklingen.

Det handlar alltså om en maktkamp där Swan utmanar lärarnas makt och driver opinion för att näringslivet är bäst skickade att ansvara för skolan, med sina effektiva datorer. Jag häpnar och räds av det jag läser, för lärarna är en bespottad yrkesgrupp som det är. Swan målar med ena handen ut lärarna som vinnare i hans modell, men med den andra sticker han kniven i ryggen på hela den yrkeskår som värnar KUNSKAPEN och LÄRANDET i samhället. Vad är motivet och varför denna oresonliga syn på människorna som vigt sitt liv åt kunskapen?

Skolutveckling, skolforskning och skoldebatt behandlar idag nästan uteslutande lärarnas och lärarutbildningens problem samt frågor kring hur vi skall kunna förbättra skolan - dock enbart inom ramen för det traditionella skolsystemet. Allt detta har letts och styrts av lärarfacken och lärarhögskolorna de senaste 50 åren utan att de väsentligt har kunnat bidra till skolproblemens lösning. Problemen har istället stadigt ökat i styrka och omfattning. 

Lärarna utmålas här som en mäktig lobbygrupp som bevakar makten över skolan för sina egna syften. På sig själv känner man andra brukar man säga, och detta sätt att tala om lärarna står i bjärt kontrats till det Swan skriver i DN. Lärarfacken och lärarhögskolorna skulle alltså ha lett och styrt det traditionella skolsystemet i en för dem gynnsam utveckling. Varför då? Alla lärare jag känner befinner sig i skolan för en enda sak, och det är kunskapen och lärandet. Swan vill se en skola som fostrar anställningsbara, lydiga och kompetenta arbetare. Han företräder näringslivets (kortsiktiga ekonomiska) intressen och rör sig med en ovetenskaplig och bildningsfientlig kunskapssyn som är förödande för all verklig samhällsutveckling. Ekonomin är i centrum för Swan, och därför vill han reformera skolan. Han bryr sig inte om verkligt vetande, kritiskt tänkande och han visar ingen som helst förståelse för lärprocessers komplexitet eller den mångfald som samhället och mänskligheten består av.

Forskningen har aldrig tagit upp de verkligt grundläggande ekonomiska, sociala och organisatoriska problemen kring utbildningen sett från samhällets och näringslivets sida. För dessa är dagens skola; en stor ekonomisk belastning; resultatmässigt undermålig; och organisatoriskt otidsenlig.

Allt handlar om perspektiv, och jag förstår att det är frustrerande för någon som bara tar ansvar för ekonomin att se hur skolan satsar resurser och tid på att fostra eleverna i kritiskt analytiskt tänkande, som riskerar att avslöja att siffrorna som presenteras av företagen är kraftigt vinklade till företagens fördel. Volkswagen har tjänat på att det först nu avslöjats att deras miljöbilar inte är några miljöbilar. Och för att även i fortsättningen kunan garantera att sådana saker avslöjas, långt snabbare än vad som varit fallet just här, behöver vi en skola som är fri och som kan granska näringslivet.

En skola som näringslivet har makt över är ingen SKOLA, det är något helt annat, ovärdigt en kunskapsnation!