Inget nytt tillförs. Det invanda, trygga och hanterbara tröskas om och om. Det är så kunskap känns igen och värderas, i relation till det vi redan visste. Mer av samma bygger karriärer, och avvikande tankar och innovationer accepteras bara motvilligt och först när det är ställt bortom varje tvivel att det inte går att undvika.
Meningslös information upprepas allt oftare och på allt fler ställen. På Centralstationen i Göteborg har man automatiserat meddelandena om avgångar och vilket spår vilket tåg avgår. Bing bong, högt och ljudligt störs tankeron förinspelade röstsyntesmeddelanden som upprepas med jämna mellanrum, vilket både irriterar, gör att man slutar lyssna och sprider en känsla av obehag. Artificiell, mekaniskt upprepad, meningslös information fyller allt mer av pendlartillvaron.
Hemma på kvällen upprepas mönstret. Rapport och Aktuellt är i princip identiska program, där morgonens nyheter upprepas i varje sändning. Veckans reportage i Uppdrag granskning blir först en nyhet där, som stjäl utrymme, för att sedan upprepas i det ordinarie och vid det laget urvattnade programmet.
Medierna delar inslag med varandra, och alla köper samma reportage från samma byrå. Allt mer utrymme upptas av allt mer av samma. Och när något oundvikligt byter sig in i bubblan av trygghet blir chockverkan enorm.
Rädslan för det okända, ovana, okontrollerade och avvikande ökar. Normen för vad som är normalt minskar. Och samhället slutet sig allt mer om sig själv. Murarna mot omvärlden växer, och inaveln sprider sin förödande destruktiva pest bland dem som fortfarande är kvar i den skenbara tryggheten.
Är det verkligen så här vi vill ha det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar